Sov som en kratta natten till idag p g a Tage som av oklara skäl hade en orolig natt. Han snurrade runt i sängen, skulle ligga under täcket, ovanpå täcket, under täcket, hoppa ner på golvet, hoppa upp igen, gräva/bädda åt sig bland sängkläderna, ÄNTLIGEN komma till ro för att sedan tio minuter senare upprepa samma procedur. Det, i kombination med min mans snarkningar, gjorde att jag vid midnatt flydde fältet och in till mitt Flickrum™. Lyckades somna relativt snabbt men väcktes också relativt snabbt av att ovan nämnda orosmoment stod utanför dörren och pep och ville in. Släppte in honom och sen började hela den här djävla proceduren med hund under täcket, hund ovanpå täcket, hund som gräver bland sängkläder, etc, med den lilla nackdelen att min pallsoffa/säng bara är 80 cm bred och att ha en dansksvensk gårdshundspropeller roterande där är helt omöjligt att ignorera. Och när vi alla till slut kom till ro så kom väl Laban tassande och ville kolla läget. GAAAAH! 06.30 gav jag upp, gick upp, åt frukost och tog med nattsömnsmarodörerna på en långpromenad. För att ytterligare späda på misären så drabbades jag från den ena sekunden till den andrs av en monumental låsning i bröstryggen så att det ta mig fan till och med gjorde ont att
andas. Det var flera år sen jag drabbades av en sån låsning senast och jag har varit stursk nog att tro att det har haft att göra med att jag har varit duktig och tränat och haft mig men tydligen inte.
Tog mig runt min vanliga söndagsrunda som med tanke på den arla morgonstunden passande nog delvis är förlagd längs med ett elljusspår, eftersom det fortfarande var mörkt. Men det gick ju över. Kom hem, städade i hönshuset och flyttade sedan ungefär 40 betongplattor som stått på gårdsplanen sedan i somras och som irriterat mig ungefär lika länge. Från början var det dubbelt så många men hälften hade min man använt till golv i Uthus 2.0. Vad hans tanke med återstoden var har han inte riktigt kunnat svara på annat än i väldigt diffusa ordalag i stil med "dom går nog åt", och sedan har dom blivit stående, omgärdade av exakt lika diffusa löften att de ska flyttas någonstans där de inte är i vägen för exakt allt man vill göra.
Kände mig nöjd efter att ha blivit en gårdsplan rikare, hade i smyg hoppats på att låsningen i bröstryggen skulle försvinna med lite fysisk överkroppsaktivitet enligt principen ont ska med ont fördrivas, men icke. Observara att det alltså gjorde mer ont att dra ett djupt andetag än att lyfta en betongplatta.
Gick in, tränade pilates (vilket också gjorde mer ont än att lyfta en betongplatta), åt lunch och beklagade mig över min kassa kropp och kassa nattsömn för min man. Lade mig sedan på soffan och läste resten av eftermiddagen. Hade hoppats på att få till en härlig powernap men inte ens det lyckades jag med. Får väl hoppas på att kunna sova ikapp i natt åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar