I fredags var jag på besök hos Fotspecialisten. När jag var hos honom med mitt överansträngda senfäste i augusti så fick jag order om att vila efter Tjejmilen. Alltså, jag fick träna annat, men ingen löpning och ingen fotrehab, och så skulle jag höra av mig "när det känns som det gjorde vecka 26", som var gången innan besöket i augusti, och då kändes det bra och vi trappade upp löpträningen. För mycket och för fort visade det sig ju med facit i hand, men det vet man ju aldrig förrän efteråt. Nu var jag där igen och vad jag (bland annat) gillar med Fotspecialisten är att han är så bergfast övertygad om att jag ska kunna börja springa igen. Nu fick jag lite nya rehabövningar, plus att jag faktiskt ska komma igång med pyttelöpträning igen redan nu. 1 minuts löpning, 2 minuters gång x 3, sedan 2 minuters löpning, 1 minuts gång x 3 två gånger i veckan, återbesök i slutet av januari. Yay.
Åkte tillbaks till jobbet, jobbade på som ett hjon, tog en snabb lunch vid skrivbordet, fixade klart det sista för veckan och lämnade sedan jobbet med intentionen att gå en mil med stavarna innan jag åkte hem, men det verkar omöjligt att få till. Det finns en runda som, lite beroende på hur man går för det finns en massa stigar och småvägar, är någonstans mellan 8 och 9 km, där jag har försökt sträcka ut den genom att gå på andra stigar och småvägar och det har jag gjort tidigare och det har KÄNTS långt men själva rundan har ändå bara blivit ett par hundra meter längre. Nu tog jag så att säga ytterkanterna och var övertygad om att NU måste det väl ha blivit en mil men jag landade på 9,85 km så där fick jag lik förbannat tji. Aja, inte hela världen och det var i alla fall ett bra tempo. Efter kanske halva tiden kändes det som att jag höll på att få en hälspricka. Det är ju inte så mycket man kan göra åt det utan jag knatade på. När jag sen kom hem och kollade foten så visade det sig att det jag trott var en hälspricka istället var en stor vattenblåsa. Den var nästan omöjlig att sticka hål på eftersom jag har så tjock hud under fötterna, men till slut så lyckades jag. Jajaja, jag vet att man inte ska sticka hål på blåsor men det har jag gjort i hela mitt liv och aldrig märkt att det skulle vara skadligt på något sätt.
Kom hem, upptäckte att mitt nya bankkort faktiskt kommit som utlovat (fast det skulle ju egentligen ha kommit den 25 och nog egentligen innan dess också, men men. Nu har jag det i alla fall och behöver inte fundera på om "valid thru 12/24" betyder att kortet är giltigt till sista november eller om det gäller hela december också. Var sedan otroligt präktig och moppade golv, tog ett fotbad och kokade blomkålssoppa, dock inte alltihop samtidigt. På kvällen försökte jag se matchen mellan Schweiz och Färöarna i handboll, för det är första gången de färöiska damerna spelar i ett handbollsmästerskap så det kunde ju vara kul att se. Matchen skulle visas på Viaplay som vi råkar ha, men i helvete att det gick att få igång den. Nu blev det något fel stod det i en retligt kamratlig ton varje gång jag försökte mig på att få igång den. Jaja. Mitt i alltihop ringde min mamma och ville tacka för frökalendern som nu alltså äntligen efter sju sorger och åtta bedrövelser med både svenska och danska PostNord nått sin slutdestination. Tur den i alla fall kom fram innan första advent.
På lördagen gick jag en promenad med hundarna, tillbringade sedan lite tid i trädgården med att gräva upp skott av hallonbuskar och plantera dom lite mer organiserat. Tuppen från Cream Legbar-kycklingarna som kläcktes i slutet av juli bekände färg genom att både börja gala samt försöka sätta på sina syrror. Dessutom flaxade han gång på gång i något slags ungdomligt övermod över staketet till trädgårdslandet och spatserade omkring där som en djävla greve. Jagade tillbaks honom x antal gånger, men det kunde jag ju inte hålla på med hela dagen så istället gick jag in och julpyntade, detvillsäga satte upp våra adventsljusstakar i fönstren för mer pynt än så har vi inte. Kollade sedan omväxlande på Grand Prixdressyren från SIHS och läste lite. Lagade pannbiff och potatis-och-jordärtskocksmos till middag och bänkade mig och min man framför handbollen, som ju dessvärre blev en snöplig förlust för Sverige.
Igår vaknade jag i ottan av att den förbaskade tuppen gol redan vid sextiden på morgonen. Det var kolsvart ute och det fanns verkligen inget att gala för, men jag kunde inte somna om så det var lika bra att masa sig upp och gå ut med hundarna. Kom hem igen efter min vanliga kuperade söndagsmil och kände mig energisk. Jag och min man hjälptes åt att fånga in tuppen som sedan fick förpassas till de sälla jaktmarkerna, a k a frysen. Släppte ut hönsen, planterade - äntligen - de där äppelträden, gick in och tränade ett pass pilates och sedan var det lunch. Så mycket får man gjort när man går upp i svinottan.
Låg sedan på soffan och latade mig och läste tills det var dags för världscupen i hoppning från Madrid. Jätteirriterande för det var något fel på ljudet så man hörde inte Lotta Björes kommentarer till en börja med. Upplägget brukar vara så här: den som är kommentator presenterar ekipaget och sen när de har kommit igång och börjat hoppa så tar Lotta (som är expertkommentator) över och analyserar själva ritten och där det är lite transportsträckor brukar hon fylla i med lite annan info om antingen hur det har gått i det här meetinget, till exempel att den här ryttaren kom på sjunde plats i fredagens 1.50-hoppning, men med en annan häst, eller att den här ryttaren har ridit den här hästen sedan i maj förra året, tidigare tävlades den av den och den. Men nu hördes inte Lottas kommentarer alls, vilket innebar att det i princip var dödstyst hela ritten förutom det uppenbara "där föll plankan" eller liknande. JÄTTEIRRITERANDE. Sedan bytte sändningen kanal från SVT 1 till SVT 2 och då var det först något slags märklig stereoeffekt som var om möjligt ännu mer irriterande att lyssna på, men sen kom allt på plats och ljudet blev som det skulle, inklusive Lotta.
Kollade sedan lite på skidskyttestafett och sen lyckades jag tajma in matlagningen så att det stämde med att Grand Prix-hoppningen från SIHS började. Som slutade med att sex svenskar var med på topp 10-resultatlistan, det var inte så dumt. Sen slöade vi mest i soffan tills det var dags att gå och lägga sig.
Nu är det alltså december. Insåg att det bara är tre jobbveckor kvar och inte ens det eftersom jag har tagit ledigt fredagen den 20. GULP, jag som har så mycket att göra. Det är bara att spotta i nävarna och köra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar