Igår började min man jobba igen efter sin semester, och minnesgoda läsare undrar kanske hur det gick med hans projekt att riva ner och bygga upp vårt uthus, ett projekt som jag förutspådde inte skulle bli klart under dessa fyra veckor och visst är det kul att ha rätt, men jag hade blivit gladare om det hade blivit klart. Vilket det alltså inte blev. Inte så att min man legat på latsidan, för det har han verkligen inte gjort. Det är väl mest det här att han är en sån himla tidsoptimist trots att varenda människa vet att alla byggprojekt måste multipliceras med faktor pi för att ens komma i närheten av rimlig tidsåtgång och kostnad. Men inte han, som ändå är snickare?Plus att han inte direkt förberedde någonting, så hela första veckan gick faktiskt åt till att tömma uthuset och åka och beställa virke, så i praktiken var det väl tre veckors riv & bygg. Nu ligger alla föremål som under årens lopp tryckts in i uthuset utspritt i trädgården under olika presenningar och allting ser ut som en krigszon i Aleppo. Blir trött och försöker titta åt andra hållet.
Själv jobbar jag sista veckan nu innan jag går på två veckors semester, men det känns helt ärligt varken bu eller bä och nästan som att det kunde kvitta, men nu är det som det är och jag kommer inte att klaga när jag väl är ledig.
Igår jobbade jag sent p g a möte. Åkte hem, måste dessutom åka en omväg pga vägarbete. Gick ut med hundarna, lyssnade på radiosporten eftersom det var kval till den individuella hoppningen. Sen slutade radiosportens sändningar så jag fick fippla igång Max-appen och lyssna men det var ju helt värdelöst utan bild faktiskt. Tycker inte heller att Petronella Andersson är jättebra som expertkommentator, förlåt men så är det. Hon pratar så entonigt och jag irriterar mig på att hon säger "steg" istället för "språng" (man säger väl ändå att hästen tar x galoppsprång på en distans, inte att den tar x STEG? det låter helknasigt tycker jag), att hon hela tiden säger "kommer lite nära på det hindret men det är okej", "rider lite si men det är okej", "gör lite så men det är okej", allting är OKEJ. Plus att hon nu vid det här laget har sagt varianter på "motivera sin häst" och jag sa häromdagen att säger hon ordet motivera en gång till så skriker jag, och knappt hann jag uttala meningen förrän det kom att han måste motivera sin häst lite mellan hindren i trekombinationen. Skrek dock inte annat än i tanken.
Kom hem med hundarna, tittade klart på kvalet på tv:n istället för att träna tabata. Det är ju ändå bara OS en gång vart fjärde år! Kände också att min träningsvärkande kropp nog inte dog av en extra vilodag plus att jag skulle ju ändå rida senare på kvällen.
Åkte till stallet, lyssnade på radiosporten på hemvägen och hörde när Mondo både tog OS-guld OCH satte nytt världsrekord. Ändå mäktigt. Kom hem, duschade, kunde i vanlig ordning inte somna och sov sedan som en kratta. Störigt. Idag blir det trixigt att jobba för den individuella hoppfinalen börjar redan klockan 10 och skulle jag bara ha jobbat så hade jag ju kunnat ha på Max-appen lite i bakgrunden, men nu ska jag ha två möten på raken just vid den tidpunkten, och då får man väl ändå vara lite fokuserad. Och då menar jag inte på hur Henrik och King Edward ska kunna ta hem det där individuella OS-guldet som alla vi i hästsekten drömmer om att han ska göra, utan kanske på det man har betalt för att utföra. Tisdag är springdag, idag får det nog bli intervaller för det ska bli en varm och solig dag. Sen hem, ut med hundarna, träna pilates och sen är det ju kvartsfinal i handboll för damerna. NERVÖST, även om det har sett bra ut hittills, men det är ju något med damerna och när det börjar dra ihop sig till medaljchans som inte riktigt har klaffat hittills. Imorgon är det sedan dags för herrarna som ställs mot ödesmotståndaren och hittills obesegrade ärkefienden DANMARK. Gulp. Men den matchen missar jag p g a styrelsemöte i stallet. Det kanske är lika bra, för nu är det ju bara vinst som gäller och man blir ju så deppig när det inte går som man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar