Igår var det dressyr och jag skulle ha Köttbullen, hurra och med tanke på hur pissigt det gick i torsdags så kunde det väl bara bli bättre, tänkte jag. Vi red en övning som var: skänkelvikning i trav från M till X, rakställ, sedan skänkelvikning från X till F, därefter övergång till skritt, serpentin med tre bågar längs med kortsidan, därefter galoppfattning från skritt vid K, galopp till E, volt och övergång till trav i volten och slutligen öppna i trav från E till H, sen på det igen ett antal gånger tills vi bytte varv och gjorde allting spegelvänt, plus att vi på slutet lade till övergång från galopp till skritt. Älskar evighetsövningar, den här var JOBBIG, men det gick överlag bra utom i öppnan. Eller: öppna i vänster varv gick bra, i höger varv sa Köttbullen MEN FÖR HELVETE och spände halsen, sköt ut bogen och gjorde ingenting som ens påminde om en öppna. Lyckades väl till slut få till ett par tre steg så det fanns något att berömma, men mycket att skriva hem om var det inte. Men galoppfattningarna från skritt satt som en smäck! Och skänkelvikningarna var inte så tokiga de heller! En gång för många år sedan när vi arrangerade ett championatskval för unga hästar så var Jan Brink där med en elev och jag råkade sitta bredvid honom när eleven red och elevens häst var rädd för det mesta inne i ridhuset och skyggade här och ville inte gå fram där och det var väl på det hela taget inte jättelyckat, men Jan Brink var ändå positiv och uttryckte det som att Det var mycket som inte var dåligt, och det är en sån där sägning som vi har kört med sen dess. Men lite så kändes det igår, till skillnad från i torsdags när det mesta kändes dåligt. Gött. Idag: stel som en pinne. Det blir nog träningsvärk av detta pass misstänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar