Hela vintern och halva våren, eftersom den var så sen, grå, kall och regnig, så har man ju längtat efter det här: försommaren. Grönt överallt, blommor som blommar, fåglar som kvittrar, kor som går i hagar, att kunna gå ut och vara ute utan att behöva ha ett ton ytterkläder på sig och ändå frysa.
Igår var det dags för löpintervaller och då fick jag lite mer uppleva baksidan av ovanstående medalj. På vägen hem från jobbet ligger ett område som tidigare tillhört militären, nu tillhör det väl kommunen tror jag. Där strosade jag ofta omkring på den tiden jag bodde i närheten, för där finns det kohagar, slingrande grusvägar, lummig härlig lövskog, en liten sjö (som man visserligen inte ser så mycket av för den omgärdas av vass och sly, men ändå: en sjö) och framför allt: fina naturstigar att gå och springa på. Allt det där finns ju såklart hemma i Nästan-Österlen också med den nackdelen att där är allting så väldigt kuperat, plus att det ligger en massa sten på många av skogsvägarna, de ska väl fungera som något slags bärlager så att inte vägarna ska bli sönderkörda av traktorer och skogsmaskiner antar jag. Rimligt för dom som jobbar i skogen, men inte så skönt för mig att springa på, så då känns det enklare att bara svänga förbi det här området, ställa bilen på en jättestor parkeringsplats som är gratis, köra sin runda och sen hem och njuta av känslan av att vara (nästan) färdigtränad för dagen.
Igår bestämde jag mig för att köra en av mig konstruerad slinga som går först på grusväg, sen in i en kohage där man springer på en av korna upptrampad stig, sedan ut ur kohagen och in i skogen längs med den där sjön som man inte ser p g a sly och vass och sen tillbaka ut på grusvägen igen. En nätt liten runda på drygt 6 km. Nu kommer jag till ovan nämda medaljs baksida, den som man inte tänker på när man drömmer om härliga försommardagar: 1. i kohagen stod nässlorna i princip manshöga, vilket i kombination med t-shirt och shorts inte alls var optimalt, men värre var: 2. ALLA DJÄVLA MYGG. Skogen vid den ovan nämnda osynliga sjön är en såkallad sumpskog, och där trivs mygg och knott och allehanda insekter som är jättebra för den biologiska mångfalden superbra. Men för mitt personliga välbefinnande var det lite sämre, kan jag väl säga. Så fort jag saktade av, och det ingår ju i intervallerna, så slog sig varenda sugande och stickande insekt i halva södra Sverige (kändes det som) ogenerat ner på varje kvadratcentimeter bart skinn de kunde hitta. Detvillsäga mitt. Så de där stunderna när man går och liksom ska samla kraft till nästa intervall blev inte precis behagliga.
Åkte sedan och handlade, när jag kom ut från affären så noterade jag att det var en liten pöl under bilen och att det föll en droppe FRÅN bilen ner i pölen. Det gjorde mig nervös, en bil är väl ändå i mångt och mycket att betrakta som ett slutet system och när det droppar saker från slutna system så betyder det att de inte är så slutna längre. Vad jag kunde se så var det i alla fall inte bensin eller olja, alltid något, men det finns ju kylare och spolarvätskebehållare och andra grejer som kan läcka. Åkte hem med domedagstankar, svängde nerom nästan-Österlens bilverkstad och beskrev problemet för Bengt som jobbar där, för han är väl i alla fall tusen procent mer sakkunnig än jag. Han frågade om vattnet kom från "ungefär där en passagerare i framsätet har sina fötter" och det var ju exakt det stället och jag förberedde mig på att det skulle bli en svår och dyr historia som skulle ta veckor att laga, men då var det bara kondensvatten från AC:n och helt normalt. PUH. Märks kanske att jag aldrig har haft en bil med fungerande AC innan, hehe.
Åkte hem med lätt hjärta, tränade pilates och tillbringade sedan resten av kvällen i soffan med att klia på mina tio miljoner nya myggbett och läsa om Harbinder Kaurs nya mordfall. Gick och lade mig tidigt och hoppades på en god natts sömn, men sovrummet var varmt och min man påstår att han får "sendrag" om han sover med fönstret är öppet, så efter ett tag fick jag ta min tillflykt till Flickrummet™ och även om det bara är kanske 10 meter dit så är det ändå som att starta om själva insomningsprocessen, som tydligen är oerhört känslig.
Är sjukt stressad över en grej: på fredag är det en i mitt team som slutar och jag har haft väldigt mycket bry med att fixa en passande avskedspresent, den här personen är inte så meddelsam om sig själv och sitt men till slut kom jag på att köpa en bok som handlade om chiliodling, för det är det enda jag vet att den här personen är intresserad av. Kollade på Adlibris, där stod det att den kunde levereras "28-29 maj" och det var ju bra så jag beställde men varför ska någonting vara enkelt, för plötsligt hette det att den kunde levereras "28-31 maj" och eftersom avtackningen ska vara på fredag morgon, detvillsäga den 31, och jag beställde leverans hem till mig så måste jag ha den SENAST imorgon för att kunna ta med den på fredag. Och när jag går in på ordern så står det att den är "på väg från leverantören", och de efterföljande stegen är "hantering på lagret", "leverans på väg" och "framme" så det ser verkligen mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Måste nog fan ge mig in till stan och en fysisk bokhandel ändå? Har dessutom betalt den med mitt firmakort (för att det skulle gå snabbt och smidigt, haaaaa) och ska man då avbeställa och få kreditnotor och grejer som ska redovisas, fan vad krångligt, HELVETE! Jaja, vi får väl se vad som händer under dagen här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar