Where eagles fly

En rolig grej med att ha en blogg är att man kan gå tillbaks och läsa vad man gjorde för till exempel tio år sedan. För tio år sedan bytte vi (eller för att vara mer korrekt: en firma) tak på vårt hus, om någon hade frågat så skulle jag ha sagt att det kanske var 5-6 år sedan, men bloggen har alltid rätt. Läste också att alla mina tomat- och gurkplantor dog i frosten det året så jag fick köpa. Så är inte fallet i år, mina 50+ tomatplantor frodas så det står härliga till, men gurkfröna har fortfarande (!) inte kommit i jorden. Men det ska ske idag, är planen. 

Igår var en seg dag. Är lite generellt less på mitt jobb, eller kanske inte så mycket på mitt jobb utan på att det känns som att jag liksom måste städa upp efter andra som inte gör sitt jobb. Andra är i det här fallet mest en specifik kollega som faktiskt är ett riktigt stolpskott. Hen beskriver utan att verka skämmas det minsta sig själv som "en riktig DOER" och "en som ser möjligheter där andra ser problem" men verkar inte ta in att det är väldigt få saker som hen driver som faktiskt blir slutförda, och när hen ställs inför problem så är det väldigt få möjligheter till förmån för en imponerande variation av temat "hinner/orkar/kan inte". Hade skämts ögonen ur mig om man på möte efter möte endast hade att rapportera att man inte har något nytt att rapportera för det blir så uppenbart hur man (inte) prioriterar, men uppenbarligen har inte alla bekymmer med att ha en deadline som är överskriden med ett halvår och ändå bara hänvisar till att "det kom annat emellan". Är så sjukt TRÖTT på detta och på hela personen, men vet inte riktigt hur jag ska angripa det. Vi - stolpskottet och jag - har haft samtal om detta vid ett flertal tillfällen, och varje gång håller hen med om allt jag säger, men så fort man ifrågasätter varför ditt och datt inte blivit gjort eller varför instruktioner inte följs eller deadlines inte hålls så förvandlas hen till en hjälplös jättebebis som bara är ett offer för omständigheterna och som börjar vifta med "håller på att gå in i väggen"-kortet så fort man antyder att man måste förändra något om man inte hinner med sina arbetsuppgifter på ordinarie arbetstid. Obs, jag menar verkligen inte att man ska jobba som en galärslav, men i vår bransch finns en utpräglad säsongsvariation och under lågsäsong är det verkligen ALDRIG några problem med att jobba mindre eller ta långledigt, men nu är det högsäsong och det är nu vi ska gno ihop alla pengar som vi inte får in under lågsäsongen, och då måste alla dra sitt strå till stacken. ALLA jobbar över just nu, men stolpskottet verkar tro att det bara är hen som har övertid och det är suck och klagan, inte direkt till mig men jag har ju öron att höra med.  

Nog om det just nu (även om det är otroligt irriterande). Igår var som sagt en seg dag, mest pga ovanstående tror jag. Kom hem och var så sjukt trött och opepp på allt, men drog med mig hundarna ut på promenad och sedan körde jag ett pass tabata så att svetten skvätte. Blev piggare och gick ut och förberedde för sådd, men blev samtidigt sjukt hungrig så efter att ha fyllt ett pluggbrätte och 30 krukor med jord så gick jag in och åt. Hade sedan cirka en timme på mig innan jag skulle till stallet och velade om jag bara skulle gå ut i växthuset och riva bort alla döda tomatplantor från förra året (som jag borde ha gjort för längesen va) eller vila mig i form (hade ju förutom den generella seg/slöheten även en GRYM träningsvärk efter söndagens dressyrträning). Minsta motståndets lag trädde i kraft, så jag slängde mig i soffan med en bok tills det var dags att masa sig upp och i ridkläderna.

Kom hem, duschade, gick och lade mig och kände att jo, jag kommer nog att kunna somna ganska så snart och då - PANG - började min man toksnarka. Fattar inte hur man ens kan snarka så högt utan att vakna, men i hans fall skulle det nog kunna slå ner en bomb i sovrummet utan att han reagerade. Gick raskt och lade mig i Flickrummet™ istället, tror faktiskt att jag ska göra det direkt på måndagarna istället för att ligga i sovrummet och fåfängt tro att jag ska hinna somna innan min man drar igång sågverket, för det verkar ju aldrig hända. 

Från det ena till det andra. Jag är ju en person som är i stort behov av massage då och då. För längesen så gick jag till ett thaimassageställe som var top notch of fucking everything. Jättebra massage och man blev så ompysslad och inlindad så att det fan i mig kändes som att man låg i en livmoder. Men hon lade ju ner verksamheten av oklar anledning, men har fått för mig att hon blev dumpad och flyttade hem till Thailand igen. Sen hittade jag ett annat ställe som var nästan lika bra, och så gick jag där ett tag men så skulle hon också åka till Thailand och väl där blev det tydligen något visumkrångel, fick jag veta via mail när jag försökte boka en tid, så då var jag utan igen, men plötsligt en dag öppnade en ny och betydligt yngre thailändska sin verksamhet i den första thailändskans lokaler som ligger i en villa som ägs av en karl i min ålder-ish (däraf att jag tror att den första blev dumpad, för hon var "lite äldre", a k a inte 25). Hon är absolut inte dålig på något sätt, men kanske något i mjäkigaste laget för mig, plus att jag har en känsla av att hon egentligen inte riktigt gillar det hon gör men att hon är tvungen.
För ett tag sedan när jag kände mig sleten och ville boka tid men då fanns det inga så jag fick googla upp alternativ, och så hittade jag ju ett nytt ställe IGEN och det är inget fel på det. Men igår så fick jag plötsligt ett meddelande från thailändska nummer två, alltså hon med visumkrånglet, nu var tillbaks igen efter fyra år i Thailand och hon hälsade både nya och gamla kunder välkomna i en ny salong som skulle slå upp portarna om några veckor. Så nu har jag bokat en tid där. Har nu tre (3) massagetider inbokade de närmaste veckorna, först hos Laserkvinnan, sedan på det nyaste stället och slutligen på det nygamla stället. Pengarna ska rulla, tydligen. Bäst jag börjar jobba lite för brödfödan dårå.