Lite av varje

Igår var jag trött p g a att jag kom hem sent från stallet på måndagen och var som vanligt för mycket uppe i varv för att bara lägga huvudet på kudden och somna. Det är tråkigt att terminen snart är slut, men det ska bli skönt att i alla fall rent teoretiskt slippa de där sömnbriststisdagarna. Ibland får jag reklam för någon slags små godisbjörnar som innehåller melatonin och som (enligt reklamen dårå) ska göra att man somnar snabbt och sover som en stock, men jag är inte mycket för sånt. En gång i tiden för hundra år sen fick jag det antidepressiva läkemedlet Tryptizol utskrivet för min värk som gjorde att jag hade svårt att sova, och visst sov jag som en liten kattunge, men jag gick också omkring som en zombie halva dagarna och det var det fan inte värt så jag lade ner det experimentet efter kanske ett halvår. Trappade ut enligt konstens alla regler men det var också en djävla process, trots den låga dosen. Fick kanske max en tiondel av den dos som hade ångestdämpande och antidepressiv effekt, men blev så sjukt trött av det så de som fick/får tio gånger starkare måste ju ha legat som klubbade oxar? Men då är man ju å andra sidan inte heller så deprimerad tänker jag. Nu är väl inte melatonin riiiiiktigt samma sak som tricycliska antidepressiva medel, men jag är ändå skeptisk till att mixtra med sömnen. Får bita ihop och ta en kopp kaffe istället. 

Hade bokat in en vindejt med Jenny igår eftermiddag. Kom hem, gick ut med hundarna och hann sedan precis ta en perfekt avvägd powernap innan det var dags att sätta sig på bussen in till stan igen för att möta upp Jenny. Sen blev det vin och så fick prat- och skrattmusklerna jobba som alltid när vi ses. Kom hem vid 22 (!), tog en snabb dusch och såg fram mot en god natts sömn. Gick och lade mig direkt i mitt Flickrum™ eftersom min man redan somnat och snarkade, låg där och lyssnade på regnet (hurra!) som smattrade trivsamt mot plåttaket på den lilla kupan och mådde i stora drag som en prinsessa, men somna kunde jag inte, kanske av följande anledningar:
1. När jag skulle åka in till stan så tog jag med mig mina relativt nya bluetooth-in-ear-hörlurar så att jag skulle kunna lyssna på lite musik på bussen. Sen var Jennys tåg försenat så jag tog en promenad runt stan under tiden. Sen när jag kom till stationen för att möta upp det försenade tåget så var själva etuiet till hörlurarna, som legat i fickan, borta, och med det också möjligheten att ladda hörlurarna (om det inte finns något smart trix att göra det på något annat sätt?), vilket irriterade mig sjukt mycket för jag är minsann alltid så HIMLA noga med att stänga fickor och i största allmänhet ha koll på var jag har mina grejer, jag är inte en person som tappar bort saker helt enkelt. Men ingen regel utan undantag tydligen. Nu hade jag  väl inte gett mer än kanske 299 kronor för de här no-name-hörlurarna men det är inte pengarna, det är principen som det så vackert heter. 
2. För ett tag sen var det ju lite föreningslivsdrama i stallet, och som en konsekvens av det slutade ju vår förra ridlärare lite hastigt och lustigt. Har inte riktigt fattat vad allt handlar om, plötsligt gapades det om mobbing hit och dit och det är ju såklart allvarligt. Någon gång i höstas gjordes ett mailutskick där budskapet var att i vår ridklubb följer vi utbildningsskalan (för den  eventuellt oinvigde: sex steg som är riktlinjer för utbildning av både häst och ryttare och beskrivs som takt, lösgjordhet, kontakt, schwung, rakriktning och samling) och det är instruktören som avgör när det är dags för en elev att gå vidare med nästa steg, minns inte exakt för jag tyckte inte det var något som berörde mig direkt, men som jag och min dotter sa, det var säkert på förekommen anledning. Begreppet ponnyföräldrar är ju inget nytt om man säger så, det finns ju säkert motsvarigheter i andra sporter också, med föräldrar som lägger sig i och tycker en massa på ett mindre trevligt sätt, utan att för den sakens skull ha täckning på kunskapskontot om man säger så. Nu har jag inte hela bilden, men som jag har fattat det så var det tydligen ett gäng sådana föräldrar som väl tyckte att det hände för lite med deras barns ridning, och ville att deras barn skulle få byta till en bättre grupp eller nåt i den stilen, och så fick de inte det med motiveringen att man följde utbildningsskalan och så vidare, och sen var det väl någon som blev kränkt för varför fick Lisa men inte Pelle byta grupp, och tyckte det var mobbing. Sen slutade vår (numera fd) ridlärare med dunder och brak precis innan jul, och det ställde ju till det en del men inte så att vi ridande blev drabbade, det tyckte åtminstone inte jag att vi blev. Inför årsmötet var det några (dock inte jag, men min dotter) som fick meddelanden från något anonymt konto på Instagram (av alla ställen) där budskapet var att nu var de trötta på "ledningen" och att ridskolechefen och styrelsen uppmuntrade "mobbingkultur", och den/de som stod bakom detta uppmanade alla att komma till årsmötet och rösta ner valberedningens förslag till styrelse till förmån för en alternativ sådan. En kupp alltså, men den blev det ingenting med och sen rann det där pratet om mobbing lite ut i sanden, eller i alla fall hörde inte jag något mer om det, utan verksamheten puttrade på i godan ro. Hästarna har det bra, det är ordning och reda och rent och snyggt och folk man möter hälsar och är allmäntrevliga. Sen kanske det händer/har hänt en massa grejer behind the scenes, men det är ju inget som jag som vanlig dödlig har märkt av. 

Fd ridläraren som slutade har en egen verksamhet och har haft lite olika typer av aktiviteter, helgläger och liknande som hon gjort reklam för på sina sociala medier, och en hel del av hennes "gamla" elever har varit där nu i vår och det är väl egentligen inte konstigare än att man åker iväg på turridning, som vi i Bästa Måndaggruppen™ gjorde förra sommaren. Meeeen så var det en ridkompis som varit där som kom tillbaks och berättade hur fantastiskt det varit, och det är ju inget konstigt med det heller, det var det säkert och det får man såklart tycka, men sen började hen gagga om "jag är i chock över hur illa det har varit här" och en massa halvkvädna visor som gick ut på att det var mobbingkultur osv, och "jag visste knappt om jag skulle våga komma hit idag eftersom jag lagt ut på Facebook att jag varit där, för en annan berättade att folk [i klubben, red:s anm] slutat hälsa när de fått veta att de varit på X-gården". Men guuud, kände jag mest och orkade inte engagera mig i det. Jag säger inte att det är Sörgårdens Ridklubb, det finns ju såklart två sidor av varje mynt och det har säkert och förmodligen hänt grejer som inte är OK, men JAG har aldrig märkt av någon "mobbingkultur" och JAG har alltid blivit trevligt bemött av ALLA. 
Hur som helst. Igår när jag satt på bussen hem från stan så fick jag ett sms från en annan ridkompis, eller vi har nog aldrig egentligen ridit i samma grupp men hen brukar alltid vara med när det är boot camp och lite såna där extra aktiviteter. Hen är absolut trevlig och så, men har också en tendens att liksom dra stora växlar på allt och göra sina egna tolkningar av saker som ingen annan ens tänker är en grej. I sms:et frågade hen om jag skulle på årets boot camp och jag svarade Jajamen, du också? och fick till svar Ja, jag är anmäld men nu är jag lite fundersam. Har hamnat i onåd hos ridskolechefen efter helgen på X-gården. Otroligt att man inte kan se positivt på andras verksamheter! Så jag velar...
Jaha? Svarade något i stil med Oj då, men hur yttrar sig detta då? Jag känner andra som varit där och har inte märkt av några såna tendenser för nu kände jag att nu får det fan nog vara dags att sätta ner någon form av fot. Jag KÄNNER ju andra som varit där, bland annat en i Bästa Måndagsgruppen™, och det var inte som att det märkts av någon onåd gentemot hen i alla fall. Fick inget svar på det, vilket  lite bekräftade mina misstankar att det nog ska dras igång något nytt försök till "hata ridskolechefen och styrelsen"-kampanj. SÅ TRÖTTSAMT, det tänker jag banne mig inte vara en del av. Alltså varför byter man inte ridskola om man nu tycker att det är så illa? känner jag. 

Det var såna tankar som malde där jag låg i mitt lilla Flickrum™ i natt och som reducerade min nattsömn med ett antal timmar. Nu är det onsdag, nu ska jag ta mig igenom denna jobbdag och sedan väntar hundpromenad, träning och städning, och så kan jag förhoppningsvis hålla mig vaken så att jag kan gå och lägga mig i normal tid och komma i fas igen. Vi får väl se hur det går med den saken.