Igår ringde en person som jag träffade som hastigast på brukshundklubben i helgen och berättade att hon testats positivt för covid-19. Inga symtom, hon mådde hur bra som helst och det är ju skönt för henne eftersom hon är 70+ och då är man väl automatiskt i riskgrupp? Det är ju det där som är så lurigt alltså, och konstigt, att en del blir så jättesjuka och andra inte känner någonting. Då hjälper det ju inte att man blir ombedd att "stanna hemma vid minsta symptom" när man inte har ett enda.
Med risk för att jinxa så känner jag mig inte jätteorolig för egen del. Vi befann oss visserligen i samma rum i några minuter men vi stod flera meter från varandra och viruset, hennes, måste ju komma in i kroppen, min, för att det ska bli någon sjukdom av. Nu kan jag ju förvisso ha petat på någonting som hon petat på och jag tror förvisso att jag spritade händerna innan jag lämnade klubbstugan, men helt hundra är jag inte. Aja, bara att hoppas på det bästa, nämligen a. att jag inte blir sjuk, eller b, att jag, om jag blir sjuk, bara blir väldigt lite sjuk. Men helst inte sjuk alls såklart, för om b. inträffar så riskerar jag ju att ovetande smitta en massa människor och det vill man ju inte ha på sitt samvete och det vore ju extra tråkigt nu när det faktiskt finns ett vaccin inom räckhåll. Jag har aldrig tidigare vaccinerat mig mot influensa, men någon gång ska ju vara den första. Gillar bilden från protesterna kring helgens foliehattsdemonstration från det här Frihet Sverige eller vad fan dom där töntarna nu hette, där det var några (andra) som höll ett plakat där det stod (typ) Ta ert vaccin, horungar. Kunde inte sagt det bättre själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar