onsdag 17 mars 2021

All work and no fun

Dagarna stretar på, mars är ju sen gammalt min helvetesmånad på jobbet. Så mycket som ska fixas och fastän att jag tycker att jag inte gör annat än delegerar så har jag ändå minst sagt fullt upp och lite till. Blir därför lite trött när jag hör min man säga att vi i helgen ska ta bort plattor, gräva bort rötter och förbereda för ett trädäck som ska byggas. Vi har en "uteplats" som egentligen bara är kanske 5-6 kvadratmeter där det ligger lite stenplattor. Precis intill växer ett plommonträd som det i bästa fall kommer tio plommon per år på. Plommonträd gillar ju att skicka upp rotskott och det här plommonträdet är inget undantag, och de växer nu lite här och var runt och mellan stenplattorna och gör att de inte längre är en slät yta utan plattorna lutar åt alla håll. Det är alltså dessa plattor som ska bort och dessa rotskott som ska grävas upp. S-T-Ö-N. Som om man inte hade nog att göra redan liksom. Min man är mellan två jobb så han har ju all tid i världen, i alla fall fram till efter påsk när han ska börja sitt nya, men jag drömmer om helger där den enda aktiviteten är att elda i kaminen och ligga på soffan och slötitta på serier. Men det blir väl i ett annat liv. 

Men det ska bli fint att få ordning på den såkallade uteplatsen, som de senaste åren mer använts som förvaring av diverse byggmaterial och så har man fått sitta och grilla och trängas med betongplintar och andra bra-att-ha-saker. Jag bryr mig inte  om att vårt hus inte direkt ser ut som ett reportage i Sköna Hem, men det behöver ju nödvändigtvis inte heller se ut som en byggarbetsplats som övergivits eftersom byggfirman gick i konkurs för flera år sedan. Just nu ser tomten värre ut än någonsin eftersom vi tog ner en gigantisk cypress i helgen som gick, så den delen av tomten liknar mest ett dåligt röjt kalhygge just nu med en massa grenar och stammar överallt. Stammarna ska min man bygga något av, vet inte riktigt vad för han har haft så många idéer men jag tror det har landat i någon slags spaljé som det ska klättra kaprifol på. Det är det som gör mig lite trött också, att det liksom aldrig bara är att röja och bli klar, utan alltid någonting som måste sparas för kommande projekt i en avlägsen framtid. Helvetet är inte alls konstruerat med brinnande svavelosande sjöar och illasinnade smådjävlar som sticker eldgafflar i ens utpinade lekamen, det är att vara tvungen kliva och klättra över högar av bra-att-ha-saker i evigheters evighet, amen. 

Kom i alla fall på en extremt listig grej för ett tag sen. Min man gillar ju rollspel och han har länge pratat om att "dra ihop ett gäng och spela Call of Cthulhu", vilket jag känner mig måttligt sugen på. Sen kom det ju en pandemi i vägen så det blev aldrig av. Men nu har han börjat prata om att köra det på Zoom. Jag har ju cirka noll procent intresse av detta, vilket jag också har meddelat ungefär lika många gånger som det här har varit uppe på tapeten, men han inbillar sig fortfarande att om jag bara ger det en chans så kommer jag att transformeras från skeptiker till tärningskastande spelledare på ingen tid alls. I alla fall. Sist det kom på tal så lade jag in en motprestation i potten, för varför är det bara jag som ska uppoffra mig? Så jag sa att absolut, jag är med och spelar på Zoom när du har röjt upp i källaren så att man kan ta sig till tvättstugan utan att behöva åla sig fram. Till tvättstugan är det som en korridor utmed vars väggar min man tycker det är lämpligt att luta träskivor, brädor och annat skrymmande bra-att-ha så att det känns som att golvytan man har att gå på är cirka en decimeter bred. Bärandes på en tvättkorg är det som att be om att snubbla, fastna eller slå tårna i någonting. Nu är det ju i och för sig min man som sköter 100 % av all tvätt och innan ni börjar jubla över hur duktig han är så kan jag tillägga att han gör det enbart för att slippa mina utbrott av irritation och höra mitt tjat om att han ska röja upp i det där djävla råttboet. Jag vet inte hur många gånger vi har bråkat om det där och för mig är det helt obegripligt eftersom han i samma andetag som han vägrat att slänga ramen till vår förra soffa eller något annat helt värdelöst säger att han inte vill något hellre än att ha ordning och reda. Men liksom många män har han en förmåga att samla på sig en massa bra-att-ha-saker, och dessa saker hamnar i källaren "så länge" och sedan blir de liggande där i decennier. Lösningen är ju att röja upp en gång för alla, strukturera, skapa vettig förvaring för det man behöver och framför allt KASTA det man inte har användning för. Men det ligger inte riktigt för honom utan han vadar hellre omkring i kaos. Men nu ligger det ju en rollspelshelg i potten, så då kanske det blir annat ljud i skällan. Känner mig dock rätt säker på att det lär dröja rätt avsevärt innan jag sitter med en tjugosidig tärning i min hand, om det ens någonsin kommer att ske. Hahaha. 

 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar