Här är det jag som sitter och gnäller över styrelsetjejen som fick byta plats med sin pappa när han var sjuk, för jag uppfattade det verkligen som ett stort NJAAA när jag frågade, och man vill ju inte ställa till det för någon om det nu kanske inte är okej att göra så. Fast det berörde mig uppenbarligen så mycket att jag kände mig tvungen att surblogga om det. Ja, men i alla fall. Fick ett sms i förmiddags från min dotter, som alltså rider i samma grupp som jag (gjorde innan Corona gjorde att jag var tvungen att byta och därför har ju frågan inte varit aktuell innan) där hon skrev att hon inte skulle rida på kvällen för hon hade ingen bil. Hade lust att bittert svara "TA MIN" eftersom jag ju inte skulle rida, men det skulle innebära för mycket logistiskt pill eftersom vi bor i olika byar och det är inte så enkelt att man bara kan ta bussen från A till B utan man måste först åka in till stan (3 mil) för att ta sig ytterligare 2 mil till punkt B som alltså ligger 17 km från A om man kör fågelvägen det gör ju inte bussen och förresten ska man ju inte åka buss I DESSA TIDER.
Men sen fick jag minsann ett sms från Karin där hon frågade om jag ville rida på min dotters plats ikväll. ATT JAG VILLE. Nu jeflar. Det blir nog kadrilj idag igen. Känner att ÅÅÅÅH VAD DET SKA BLI ROLIGT ATT FÅ TRÄFFA GRUPPEN IGEN. Fastän vi bara har varit åtskilda i två veckor. Hahaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar