TV-uppdateringen som ni alla väntat på

På allmän begäran (av en (1) läsare) kommer här lite om Biggest Loser, alltså vad jag tycker dårå. Jag har nog sett dom flesta säsonger så jag är helt klart fascinerad av det programmet. Det är någonting med mig och den typen av program, likadant med Lyxfällan eller Arga Snickaren och såna, att jag liksom känner mig att jag har det ändå rätt så bra. Jag är generellt rätt så positivt lagd, men jag har väl också stunder när jag tycker livet är både pest och pina och att allting bara är ett evigt trampande i grottekvarnen och vad är det för meeening med allting? Men då får man lite perspektiv och tänker att man i alla fall inte väger 175 kg och har galopperande typ 2-diabetes, eller har en halv miljon i sms-låneskulder, eller bor i ett råttbo av byggmaterial med toastolen i köket och elledningar som spretar åt alla håll år ut och år in, och så känns det genast lite bättre. Det är liksom inte att jag BARA gottar mig åt andras elände, för många av de här människorna mår ju uppenbarligen inte alls speciellt bra, men ibland kan man ju inte låta bli att förundras. Som för några år sedan så var det ett par som var med i BL, de bara "vi har provat ALLT för att gå ner i vikt, till och med gastric bypass, och  det finns INGENTING som funkar" och sen efter första passet i gymmet så bara "ja, det här med träning var ju något nytt". Alltså, va? 

Årets säsong känns som den lipigaste hittills. GUD vad alla bölar? Först bölar de för att de väger för mycket, sen lipas det för att de HAR gått ner i vikt, sen snyftas det för att de inte har gått ner så mycket som de förväntat sig, sen strilar tårarna för att de saknar sina anhöriga, sen för att de saknar någon medtävlande som har blivit utröstad, osv. Och sen ska de tala ut om någonting jobbigt och då slutar det i regel med att de står och hulkar och snorar och blir omkramade av Micke eller Pischa eller någon medtävlande. Sedan gråter de för att de blivit utröstade och när det sedan visar sig att det finns en andra chans i form av Revanschen så Lille Skutt-gråts det för det. Som om inte det vore nog så händer det att ÄVEN JAG sitter i tv-soffan med en stor klump i halsen och blanka ögon, när någon klarat något de inte trodde sig klara, eller gått ner mer än förväntat. Har blivit så otroligt blödig med åren. Så här var det sannerligen inte förr, men det spelar tydligen ingen roll om man har varit som Terminator i ett tidigare liv, ett tu tre så sitter man ändå där och fulgråter à la Helena Bergström när man ser ett klipp där en brandman riskerar livet för att rädda en liten anka som ramlat ner i en brunn (om inte förr: när den lilla tufsiga ankungen FÖRENAS MED SIN ANKMAMMA OCH ANKSYSKON som oroligt vaggat av och an i något intilliggande buskage medan brandmannen kämpat för att få tag på den lilla ledsna ankungen. Då blir det storlip kan jag lova).  

Vad tycker jag då om årets deltagare? Mina favorit är FRIPPE, gillar hans inställning och hans sätt att kämpa på och "dä ä bare te å bli å mä dreten" när något är jobbigt. Tyckte också det var så sorgligt när han berättade om att hans pappa skulle bjuda honom på en all inclusive-resa om han inte hade druckit på ett år, och sedan dog efter tre månader. Gillar också SIMON. I normala fall skulle jag tycka att det var helt SJUKT att någon var så modersbunden som han verkar vara, men det är ändå gulligt och lite modigt av en kille i 20-årsåldern att sitta och snyfta i tv över hur mycket han saknar mamma. Fast lite sjukt är det ändå. Men tycker samtidigt att han är duktig i tävlingar och så. Tycker också SEBBE har en djävla vinnarskalle (samtidigt som jag tycker det är konstigt att man kan ha så enormt mycket vilja nu, men ändå inte klarat av att gå ner i vikt innan?). Av tjejerna gillar jag PETRA och MONA bäst. Sämst tycker jag om CLAUS och JAANA, de verkar ju vara kroniskt missnöjda med allt. Plus att Claus ju kom dragande med köpefru (ok, det FINNS säkert äldre män som gifter sig med unga thailändskor av sann kärlek osv, men jag skulle nog inte säga att de är i majoritet). Samt ANDREAS som ju verkar vara en kombination av jättebäbis och drama queen av stora mått. Är lite kluven inför DIAKO, jag känner för honom på ett plan (blev så ledsen när han inte klarade höjdhoppet på hinderbanan), men samtidigt känns han som en quitter. Samma med RASMUS. Övriga deltagare tycker jag ingenting om, men måste också erkänna att jag inte har någon riktig uppfattning om många av tjejerna. Är det för att de ÄR lika varandra till både utseende och sätt (jag är ju dessutom lite ansiktsblind), eller är det för att tv inte låter dom ta lika mycket plats som karlarna? Det kan man ju ta och fundera lite på. 

Följer såklart också årets säsong av BONDE SÖKER FRU, fast jag börjar tröttna lite på inledningen och har faktiskt snabbspolat förbi mycket av de inledande sekvenserna där Linda kommer med breven, de ska välja ut tio för speed-dejting, sen sex av dom för en gruppdejt och slutligen fyra som får flytta in på gården. Det intressanta börjar ju typ nu, när de flyttar in på gårdarna. 

Känns inte riktigt som att jag har någon uttalad favoritbonde i år (kanske för att jag har snabbspolat mig igenom så mycket och därför inte fått någon riktig uppfattning hittills?) Gillade dock ERIKS föreläsning om kompostering, och tyckte inte direkt att hans tjejer uppskattade den efter förtjänst. PONTUS verkar också vara trevlig. Däremot får jag lite obehagskänslor av MATS trots att han är hästbonde och allt, men jag vet inte, tycker han har ett drag av självgodhet som jag ogillar. PATRIK verkar vara snäll men samtidigt lite too much och där blir det nog drama? Hans dejter har ju dock den fördelen att de kan ju dejta varandra om de skulle bli bortvalda. Hehe. Aja, vi får väl se vad denna säsong ska bära i sitt sköte. Nu börjar det ju i alla fall på riktigt.