I fredags var det ju fredagen den trettonde och vi skojade lite om att trilla av när vi stod i stallgången och väntade på att Karin skulle komma och ge den slutliga domen om vilka som skulle ha vilka hästar. Ibland - som i fredags - finns det nämligen en "prio ett"-lista och en "prio två"-lista och då vill man kanske höra sig för lite om det är okej att välja från "prio två" även om det finns hästar kvar på "prio ett". Jag skulle ha Köttbullen som vanligt. Fixade i ordning henne som vanligt och noterade till min glädje att hon nu äntligen blivit klippt. Skönt för både henne och mig.
Sen när jag skulle leda ut henne tyckte jag att hon gick lite konstigt. Hon ser ju halt ut, sa Karin och bad mig springa med henne utanför ridhuset. Det var lättare sagt än gjort, för Köttbullen är ju o-e-r-h-ö-r-t flockbunden och hade inte alls lust att försvinna bort, i alla fall inte i trav. Men när jag vände tillbaks så lyckades jag få henne i trav och då var det knappt att hon ville stödja på vänster fram! Karin trodde på hovböld, men det visade sig vid närmare undersökning att det satt en söm intrampad i strålen. Den hade jag överhuvudtaget inte sett när jag kratsade hovarna, till mitt försvar så var den sannerligen inte lätt att se och man förväntar sig ju inte heller att det ska sitta något i strålen. En oskodd häst som ändå lyckas trampa in någon annans tappade söm, ja det kan väl bara hända fredagen den trettonde. Stackars Köttbullen. För mig var det bara att sadla av, ställa in henne i boxen och kasta mig upp på Älgen istället medan en annan ridlärare tog hand om Köttbullen och började ringa runt och höra sig för vad man kunde göra, kunde hovslagaren göra något eller behövde man åka till veterinär?
När lektionen var slut hade hovslagaren kommit. Det var verkligen raskt marscherat, han hade ändå varit i krokarna och nu stod han som bäst och sprutade in jod i såret. Sedan blev det gipsbandage, boxvila och så ha koll på tempen så den inte steg. Stackars Köttbullen. Inte nog med detta, nu måste hon dessutom vara E-N-S-A-M i stallet när de andra är ute i hagen om dagarna. Hon är en sån där häst som man inte kan lämna ensam för då blir hon jätteorolig.
Såatteh, det var ju inget vidare. Jag som hade så bra feeling efter måndagens lektion. Vi var på gång! Vi var laddade! Vi var tända! Men av detta blev det nu intet. Kände mig som Raskens Ida när hon blev av med krösapengarna. En ska aldrig räkna ut'et. Hoppas nu på att det i alla fall inte blir någon infektion i såret, men det är väl att hoppas för mycket för sticksår är ju luriga. Enligt hovis så hade i alla fall sömmen "suttit bra" med tanke på omständigheterna så man får väl hålla tummarna och hoppas på det bästa.
Lektionen med Älgen gick i alla fall bra. Älgen är ju en schysst häst på det viset att han gör vad man ber honom om utan något tjafs. Men han gör inte mer än vad han behöver om han inte måste, så ingenting kommer ju gratis. Men det är jag ju inte van vid heller, hehe. För att ha varit lektionshäst så länge som han varit - han kom till stallet som fyraåring och är tjugo nu - så är han ändå väldigt fräsch. Man tycker ju att han skulle vara rätt så avtrubbad för allt, men jag tycker att han svarar bra för skänkel och är väldigt känslig i munnen, här får man verkligen vara mjuk i handen och vara lyhörd med eftergiften, men då är han å andra sidan hyfsat enkel att rida i form, i alla fall jämfört med Köttbullen. Sen är han väl inte direkt någon gångartshäst, han är rätt så markbunden och lite stel, men vi jobbade på och jag tycker nog att han blev riktigt fin i formen och när vi travade av mot slutet så var han avslappnad, längde sig och sökte sig framåt-nedåt och frustade, han kändes helt enkelt jättehärlig.
Vi red en övning där vi skulle vända halvt igenom i skänkelvikning i skritt och därefter fatta galopp från skritt när vi kom ut på spåret. Det hade varit en jättesvår övning för Köttbullen som varken kan skänkelvika eller fatta galopp från skritt, men med Älgen gick det jättebra. Jag fick kritik för att jag inte satt stilla i fattningen, det är väl ovanor som jag har fått efter att ha ridit Köttbullen, Pojken och innan det Bulldozern, som alla haft svårt för att fatta galopp. Tydligen har jag lagt mig till med att slänga fram handen och luta mig framåt för att "hjälpa till", det fick jag bannor för nu så till slut kände jag mig stel som en pinne och vågade knappt flytta skänkeln. Hehe. Så det var nyttigt för mig, och faktiskt roligt att för en gångs skull rida en häst som är lite skolad.
Fast det är Köttbullen jag vill ha, så jag hoppas hon tillfrisknar fort. Ikväll ska vi hoppa. GULP! Karin sa att jag kan ha Älgen för det är ingen i min grupp som har valt honom. TUR. Jag tycker ju att det är en väldig förmån att få rida en och samma häst hela tiden (huruvida det är en förmån att rida en häst som ingen annan ens vill rida kan man ju däremot diskutera), men man vill ju inte orsaka dålig stämning genom att, när denna häst inte är tillgänglig, "ta" någon annans favorit. Men nu blev det ju inte så. Har hoppat Älgen några gånger, han är trygg och okomplicerad, det är i princip bara att sitta på och styra så löser han resten. Älgen är en perfekt ridskolehäst i det avseendet, synd bara att han är så DJÄVLA sur att hålla på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar