lördag 7 december 2019

Tårtgeneralen

Telia har någon form av frivisning av C-More i sitt kanalutbud just nu, så därför blir det mer film än vanligt. Gött, för jag gillar ju faktiskt att kolla på film även om Livet just nu tydligen bara ger mig en halvtimme här och där framför tv:n. Så det känns lite övermäktigt att ta tag i en film när man på förhand vet att man inte kommer att hinna eller orka kolla klart, då är det ju lättare att ta något avsnitt av någon serie istället. Förlåt filmen, men så är det.

Såg i alla fall Tårtgeneralen, en svensk film från 2018, regisserad av Filip & Fredrik. Nu har jag generellt lite svårt för Filip & Fredrik i allmänhet, och för deras sätt att generalisera allt som hände på 80-talet i synnerhet. Blev så otroligt provocerad när jag läste deras bok Två nötcreme och en moviebox och störde mig sjukt mycket på att de skulle ha sina 80-talserfarenheter till någon slags allmängiltig sanning, alla har liksom inte vuxit upp i medelklassvillaområde med gillestuga och bastu och kan relatera till det. Så jag blev lite provocerad i början av filmen när det pratades rätt friskt om hur "vi", underförstått alla människor i Köping, upplevde det när Köping utmålades som Sveriges tråkigaste stad. Nu har jag aldrig bott i Köping, men jag tänker mig att det är där ungefär som det är överallt, d v s rätt stor skillnad mellan folk och fä och att alla kanske inte har samma referensramar som Fredrik & Filip. Sen kände jag mig också rätt skeptisk till att låta Mikael Persbrandt och Helena Bergström spela alkisar, njaaa? kände jag lite där. Men jag blev positivt överraskad av filmen i allmänhet och skådespelarinsatserna i synnerhet. Framför allt blev jag imponerad över hur lika man fått skådespelarna jämfört med bilderna på originalpersonerna som visades i slutet. Tyckte filmen hade en varm och småmysig stämning som jag inte direkt förväntat mig, trodde nog mer det skulle vara slapstick. Kul när man har fel på det hållet så att säga.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar