Bloggutmaning 22 december: Det här var 2016!

Om 2015 var ett lågvattenmärke av rang så måste ju 2016 ha varit så mycket bättre? Ja, det var det väl ändå på det stora hela? Bortsett från att min pappa gick och dog dårå. Med tanke på att han var 80 år var det väl ändå inte helt oväntat, men han var i god form och väldigt aktiv med många intressen och järn i elden. Men så fick han en tumör och då hjälpte det tydligen inte ett smack att vara en pigg 80-åring. Sen kan det väl i och för sig vara barmhärtigt att det ändå går snabbt. Han blev inlagd på en fredag, alla hann komma dit under helgen och så dog han på måndagen.

Det var det deppigaste med 2016. Annars var det mycket som var bättre än 2015. Mina barn mådde bättre, min man gick klart sin utbildning och fick nytt jobb som han trivdes med. På mitt jobb gick det bättre. Jag fick min nuvarande tjänst, det kändes väl först lite sådär eftersom jag faktiskt erbjudit mig detta men då var det chefens guldkalv som skulle ha dom arbetsuppgifterna. Så det var ju han som var med om överlämningen från den som haft uppgifterna tidigare, och när jag skulle ta över så visade det sig att han i princip inte gjort någonting alls. Det hade inte föregångaren heller gjort i någon större omfattning de senaste åren, så det var inte precis som att komma till dukat bord. Men det har väl blivit rätt bra ändå. Minns också att jag var svin-nervös för att jag skulle få en dansk chef och att jag inte skulle förstå vad han menade. Hahaha. Det var tider det. Nu har man ju med danskar att göra både avigt och rätt och jag tänker inte ens på språket som ett problem längre. Nu har jag mer problem med en skotte för han pratar jättefort och med sammanbitna tänder och är i princip helt omöjlig att förstå. Dessutom är han otroligt omständlig och får Fidel Castro att framstå som fåordig.
2016 fick jag också erbjudande om att få det jobbet som jag sökte men inte fick 2015. Tackade nej eftersom jag precis fått min nya tjänst, och jag tror jag valde rätt. Tror det jobbet hade varit roligare (på ett annat sätt än mitt nuvarande) och inte fullt så ansvarsfullt, men jag skulle ha fått gå ner rätt rejält i lön. Lönen är verkligen inte allt, men nu snackar vi närmare 10 000 i månaden jämfört med den lön jag hade då och det blir rätt mycket på ett år. Hade detta hänt 2015 så hade jag kanske ändå hoppat på det, för då kändes det så hopplöst och träligt på jobbet. Men nu hade vi ju vind i seglen igen och då ville jag vara med och segla vidare. Vilket jag alltså inte ångrar idag.    

Vad hände mer 2016? Det var det året jag tävlade mycket med Hilding, både i lydnad och bruks. Fick 9,5 poäng i fritt följ i dåvarande lydnadsklass 2, det var stort för det får knappt ens en bordercollie. Och 9,0/9,5 på linförigheten i appellklass i bruks. Kan fortfarande minnas VÄLBEHAGET den tävlingen, det var en sån där magisk dag då allting stämde, spåret gick fantastiskt, budföringen var ett skolexempel och bortsett från ett nollat moment så var lydnaden som en dröm och vi vann hela skiten. Och det med taxen som jag en gång sagt nog "inte var något lydnadsämne direkt". Nu är han ju tyvärr sjukpensionerad, men det bringar ju ett visst hopp om hopplösa Tage. Känns inte som att han är ämne för NÅGOT just nu, hehe.

Men åter till 2016. Förmodligen jobbade jag alldeles för mycket? Det brukar ju bli så. Jag hade också samma svintrista assistent på jobbet (vi kallade henne Boring Berit), vilket inte var en stämningshöjare. Jag funderade mycket på att börja rida igen. Det gjorde jag visserligen inte förrän i början av 2017, men det är verkligen inget jag ångrar. Tror knappt jag hade överlevt 2018 och första halvan av 2019 om jag inte hade haft stallet. Eller såklart hade jag överlevt, men jag hade nog varit i betydligt sämre skick om jag inte haft denna OAS att djupandas och mindfulnessa mig i med jämna mellanrum. Ja, nu gled jag visst bort från ämnet igen men det känns som att 2016 är uttömt nu.