Bye bye, Johnny

Idag stod det vaktelslakt på agendan, så alla som inte vill höra något om det kan sluta läsa nu. Det var nödvändigt, för nu har de gölliga små dunbollarna blivit könsmogna och därmed väldigt aggressiva mot varandra.
Vi bestämde oss för att spara tuppen Villanelle (vi har försökt döpa om honom efter att han bekände kön, men det VILL (höhö) sig inte) och låta honom gå tillsammans med Snöboll, den enda hönan, för hon och Villanelle är ju inte släkt. Samt byta ut velourtuppen Johnny Kass mot en av de andra tupparna, för de är ju släkt med Snöboll men inte med Gråmask, Snövit, Svartprick och Cafe Latte, a k a Johnnys fruar. Det är lite oklart hur gammal Johnny är eftersom han var vuxen när vi fick honom, men med vaktelmått mätt är han i alla fall ingen ungdom att tala om. Och definitivt ingen häradsbetäckare med tanke på den usla befruktningen av äggen (1/24, det är inte ens 5 %). Hans efterträdare heter Batman, och han hade väl inte varit i voljären mer än två minuter förrän han raggade upp Cafe Latte och gav henne ett nyp. Så det ser ju lovande ut.

Batman och Cafe Latte: a love story

Slakten av resterande fyra tuppkycklingar, plus Johnny då, gick jättesmidigt. Min man bedövade genom att dänga dom i trädgårdsbordet, sedan klippte jag av huvudet med en vanlig kökssax. Höll kroppen över en hink som blodet fick droppa ner i, klippte av ben och vingspetsar med samma sax, sedan var det busenkelt att bara sticka in fingrarna under skinnet vid halsen och dra loss skinnet med fjädrar och allt. Klippte sedan upp bröstbenet, öppnade och tog ur inälvorna och klippte slutligen bort stjärten och kloaken. Det tog max fem minuter per vaktel. Det som blev kvar, alltså huvudena, fötterna, skinnen, fjädrarna och inälvorna, grävde jag ner i varmkomposten.

De fyra ungtupparna tänkte vi helsteka, och Johnny, som då kanske är lite gammal och seg, får nog bli soppa eller nåt annat långkok. Nej, jag tycker inte det känns konstigt att det är/var Johnny. Vet att det finns folk som inte tycker att man kan/ska döpa djur som man äter upp, men jag tillhör inte den kategorin. Är uppvuxen med grisar som alla hade namn till den dagen de låg i frysboxen. Vi har väl i och för sig tagit det ett steg längre, för i vår frys har vi fortfarande kvar "Larsbuljong" från fd hönan Laura.

Tror aldrig jag har ätit vaktel, så det ska bli spännande att prova. Återkommer med en rapport efter helgen.