Helgen som gick i (några) bilder

Alltså, det här med sol och vår (ja, den metrologiska då alltså) kan ju göra underverk med humöret när man nu stapplar fram på upploppet av oxveckorna och är så dödens trött på kyla och mörker. Fattar inte att folk som bor i Norrland STÅR UT? Ja, men så kommer det en helg som denna, med en massa sol och plusgrader och man riktigt känner hur livet återvänder.

I lördags åkte vi på en liten roadtrip. Först till Klippan, där vi kollade på en utställning med Hans Arnold-bilder. Jag gillar Hans Arnolds illustrationer jättemycket, så det var ju intressant och många fina bilder som man kände igen från bokomslag och noveller i veckotidningar man läste i späda år. Sedan tycker jag att det är väldigt intressant att tjuvlyssna på folk som befinner sig i ett kulturellt sammanhang. De är lite för uppklädda och vet allting om allt och förstår alla bakomliggande orsaker till hur världen är beskaffad. Mm.

Lite konst. Jag gillade tavlan med telefonluren.

Sedan åkte vi till Sibylla och åt lunch. Mycket glamouröst, men runt lunchtid en lördag i februari fanns det inte så mycket andra kulinariska utsvävningar att tillgå i Klippan centrum. Därefter snirklade vi oss förbi Värdshuset Spången och bestämde oss för att ta en kaffe och insupa lite Edvard Persson-atmosfär. Vi fick sitta i "Privaten", som var något slags rum med bord och fåtöljer och soffor, allt nytillverkat och helt orimligt fult. Dessutom luktade det lite mögel i lokalerna. Två släta koppar kaffe utan tilltugg visade sig gå loss på SJUTTIO SPÄNN. Helvete vad dyrt? Kommer aldrig mer att spontanfika hos Kalle på Spången, det är ju ett som är säkert.

Kanske det dyraste kaffe jag någonsin druckit.

Slutligen tog vi en promenad i Söderåsens nationalpark. Älskar Söderåsen, det är så storslagen natur med bokskog och raviner och grejer. Enda nackdelen med Söderåsens nationalpark är att alla tycker som jag, vilket innebär att det alltid är så SATANS mycket folk där så fort det är lite fint väder. Jaja.

Tage och lite utsikt.

Igår arbetade vi i trädgården hela dagen. Det var KANONVÄDER, 12 grader och solsken. Jag grejade med mina pallkragar. En del av dom har legat i träda p g a ej kul att vara i trädgårdslandet när onda grannen Katla står på andra sidan staketet och sprutar etter. Det är lätt att säga att "det är väl bara att skita i det", har provat men så lätt att ignorera någon som står fem meter ifrån en och svär över ens person är det faktiskt inte. Har även provat att gå i svaromål, konfrontera, resonera, skälla ut, men inget hjälper. Tilläggas ska att ALLA på gatan är mer eller mindre dödsfiender med Katla så det är inte så att jag känner att problemet ligger hos mig. Sedan Tengil dog upplever jag nog ändå att Katla har tacklat av litegrann, och framför allt är hon inte ute i trädgården lika ofta längre. Hon är ju ändå 83 år, så det är väl kanske inte så konstigt. Fram till bara för något år sedan rattade hon dock sin åkgräsklippare med järnhand, men nu är det visst något barnbarn som klipper gräset åt henne. För sex-sju år sen planterade vi hasselbuskar som insynsskydd och de har nu börjat göra skäl för namnet, vilket gör att det känns lite mer avslappnat att vara i trädgårdslandet även när Katla stultar omkring i vredesmod på sin sida. Obs, vi var även tvungna att sätta upp ett 2 meter högt nätstaket mellan hasselbuskarna och staketet som står i tomtgränsen eftersom vi mer än en gång bevittnat att Katla brutit av grenar på hasseln eftersom hon enligt egen utsago "inte tyckte den var fin". Och då var det alltså inte grenar som växte in på hennes sida av staketet.
Aja, till saken. Har bestämt mig för att återta mina pallkragar och ägnade därför söndagen åt att rensa bort kirskål och kvickrot och björnbärsrevor som har fått växa rätt så fritt i den delen av odlingarna de senaste åren, samt fylla upp pallkragarna med kompostjord och hästgödsel. Det var ett slit utan dess like, men det finns få saker som gör mig så harmonisk i själen som att vara ute i trädgården och ha händerna i jorden.

Min ena kompost, som har fått mogna ett år.
Tycker det är så coolt att man slänger ner
typ äggskal och fallfrukt och så blir det jord.
IT'S MAGIC.

Min man fällde ett gigantiskt gammalt mirabellträd skuggar växthuset. Så jag kom inte så långt som jag hade tänkt mig för ett tu tre blev jag ombedd att hjälpa till att släpa bort ris. Nu känns det som att hela gräsmattan består av rishögar för vi har tidigare även fällt en björk som även den genererat en hel del av den varan. Misstänker att jag inom kort kommer att släpa fram kompostkvarnen och låta den jobba. Förra året fick jag ihop cirka en och en halv kubikmeter flis från en björk på grannens tomt, det mesta har jag använt som strö till vaktlarna som älskar det. Och jag älskar att mala grenar. WIN-WIN.

Ja, sen var den glada helgen slut, slut, slut. Eller det var åtminstone dags att gå in och laga mat och baka bröd och fixa matlådor och ta hand om tvätt och på andra sätt förbereda sig för den kommande arbetsveckan. Men nu är det snart mars. Mars = VÅR. Det är fan i mig inte en dag för tidigt.