Eftersom 2018 jobbmässigt har varit ett riktigt rövår så slog jag någon form av världsrekord i övertid och fick absolut inte jobba över en sekund till. Det fanns dock saker som bara jag kunde lösa och Jag tänker verkligen inte jobba gratis, som jag sa jag till min högsta chef i en ton som passerade den absoluta nollpunkten. Efter en massa dividerande hit och dit kom vi fram till att jag skulle jobba mindre "sen, när det har lugnat ner sig lite".
Ja, det kan man ju tro vad man vill om, men jag har minsann bevakat mina rättigheter. Nu är det sen, och det innebär att jag sedan en tid tillbaka och resten av detta år jobbar cirka sex timmar om dagen och FASEN VAD GÖTT DET ÄR, känner jag. Har alltså BÅDE sovmorgon och slutar tidigt varje dag. Skulle lätt kunna ha det så här alltid. Vem bestämde om åtta timmar? Gör om, gör rätt.
En annan VÄLDIGT bra sak med detta är att jag slipper fucking djävla Musikhjälpen, som jag hatar. Eller ja, den pågår ju ändå*, men eftersom jag numera glider in på jobbet vid halv åttasnåret som en vanlig dödlig så slipper jag sändningarna från nattradion, där några virriga B-kändisar svamlar och mumlar osammanhängande och utan manus. Så sjukt irriterande.** Nu får jag istället lyssna på årets radiojulkalender, Tonje i Glimmerdalen, som är oväntat spännande även för en 50-åring.
Ja, det var väl bara det jag ville rapportera om. Hur göttigt jag har det. Ska dessutom bara jobba någon vecka till innan jag påbörjar en episkt lång julledighet. 21 dagar. Mmmmm, sug på den karamellen för det tänker jag göra.
* Ja, jag vet att Musikhjälpen gör en jättebra insats, men jag står ändå inte ut med konceptet.
** Ja, jag vet att man kan stänga av radion också. Eller byta kanal. Men då kanske man missar viktiga lokala nyheter, och det vill jag ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar