Vägarbete pågår på väg 9/19, som är den väg jag använder för att ta mig till och från jobbet. En del av vägen är avstängd, vilket innebär att trafiken leds om, vilket i sin tur innebär att det tar avsevärt längre tid. Väg 9/19 är STORA VÄGEN, alla andra omkringliggande vägar är småvägar, smala och slingrande, utan vägren eller vajerräcken eller andra finesser. Och det är som safari att färdas på dessa vägar i arla morgonstund, det går inte en kilometer utan att ett gäng rådjur, dovhjortar eller vildsvin står och blänger surt på ens helljus. Härom veckan såg jag två par ögon som for hit och dit som vettvillingar strax ovanför vägbanan, det var ingen skräckfilm utan två rävungar som lekte tafatt. MED DÖDEN, ville jag basunera ut men jag kan inte rävspråket så det fick vara.
Ja, i alla fall. Som om det inte var nog med det så är det ytterligare ett vägarbete på E22, som väg 9/19 sluter an mot, och det är ett sånt där stort asfaltsarbete med vakt och lots och köer som jag verkligen hatar. Så häromdagen fattade jag principbeslutet att köra ett helt annat håll till jobbet tills båda vägarbetena är avklarade, vilket beräknas ske om en månad eller så om Gud vill och Trafikverkets planer håller. Det andra hållet är aningen längre, det är smal och krokig 70-väg utan vägren hela vägen till stan (vilket är döden om man hamnar bakom en traktor, vilket man dessvärre rätt ofta gör eftersom det ju är på landet) och man kommer liksom till stan från fel håll, vilket ger ett visst psykologiskt motstånd. Men hellre det än safari med vilda djur och att sitta i köer medan slöa trafikvakter har gått och fikat, tänkte jag och bestämde mig en gång för alla.
Och i morse när jag satte mig i bilen så tänkte jag så här: "Vad skönt det ska bli att ta det andra hållet och slippa köra genom två vägarbeten" OCH SEN GLÖMDE JAG SVÄNGA AV. Man svänger av åt det andra hållet kanske 300 meter hemifrån, så det var ju inte så att det hade gått oceaner av tid från det att jag tänkte tanken till att den skulle omsättas i handling. Äh, men jag tror det är "lite mycket" nu. IGEN?
Men du tar väl den andra vägen nästa gång och berättar hur det gick?
SvaraRaderaVi har fritidshus utanför Östra Hoby och har kört många gånger på de vägar du nämner! Vi bor i Växjö.