Lite om det estetiska

Slösurfar runt lite på SKK:s köpahund-sajt. Nej, vi ska inte köpa någon mer hund. Än. Inte som det ser ut nu i alla fall. Tre hundar är egentligen alltid en hund för mycket, samtidigt som en flock på tre hundar egentligen är helt perfekt, för ska man göra något med bara en av dom så har de andra ändå sällskap av varandra. Men fyra hundar är kanske lite väl mastigt så vi har sagt att vi får vänta tills gamle Boris har tagit sig till de sälla jaktmarkerna. Men den tanken är så deppig så den vill vi inte tänka på överhuvudtaget.

Men hur som helst, det är ändå "lite kul" att kolla runt på olika raser och fundera på OM man någon gång i livet skulle ha en annan ras än tax, I SÅ FALL vilken? Så ibland surfar jag runt på den där köpahund-sajten där SKK alltså länkar till olika rasers uppfödare och aktuella valpkullar, och därifrån kan man gå in på olika uppfödares hemsidor. Och gemensamt för åtminstone 99 % av alla kennlar, oavsett ras, är att de har så GROTESKT FULA hemsidor. Och då menar jag verkligen GROTESKT FULA HEMSIDOR. De ser ut som om de inte har uppdaterats sedan 1999. Ofta har de väl inte det heller, för den där valpkullen som finns beskriven på köpahund-sajten återfinns i bästa fall under "planer" om ens det. Men alltså hemsidorna! Det är grälla färger, rullande textremsor, blinkande gif-animationer och små melodier som spelas upp. Och ska man hitta någon information att tala om så får man klicka sig igenom tusen länkar. Så som hemsidorna såg ut på 90-talet när folk lärde sig html och frossade i rörliga effekter och hexadecimalkoder för olika nyanser. Jag ska villigt (?) erkänna att jag själv hade en hemsida i mintgrönt och blått som loopade en Kitarolåt medan allsköns meningslös text och bilder laddades i ett segt 56k-modemtempo. Då var det döfränt att ens ha en hemsida och kunna knåpa med kod och mixtra med olika färger och effekter bara för att det gick, nu: inte fullt lika döfränt längre. Men det verkar inte ha slagit igenom i hundvärlden, och det är ju..lite fascinerande, för det är ju inte så att hundvärlden i övrigt är okänslig för modesvängningar. Nuförtiden så har ju i princip alla som håller på med i alla fall lydnad eller bruks någon form av byxor med benfickor och hundförarväst, det är nästan som en uniform och den som kommer i vanliga jeans och tröja kan ju räkna med att framstå som en udda fågel. Och inom agilityn har alla numera kläder i funktionsmaterial. Häromdagen dök jag upp på en agilityträning i flanellskjorta, narkotikajeans och AquaSocks och fick känna mig som en lodis bland alla löpartajts och specialskor.

Men så har det minsann inte alltid varit. För ett par år sedan såg jag en av SKK framtagen informationsfilm om MH, alltså mentalbeskrivning hund. Mentalbeskrivning hund görs främst på hundar av såkallade bruksraser eftersom det är ett krav för att de ska få tävla i bruksgrenarna. Att hålla på med bruks är verkligen inget för veklingar, och man höjer inte på ögonbrynen om någon kommer klädd och beter sig som en gerillasoldat. Men på den här filmen från det glada 90-talet så hade alla de tuffa bruksmänniskorna WTC-overaller i glada färger och såg mer ut som ett gäng som rymt från Böda Camping. Rottweilerna och schäfrarna såg ytterst malplacerade ut i sammanhanget, men så var det väl på den tiden. Jag brukar skryta med att jag kanske är den enda människan i hela västvärlden som levt på 80-talet men aldrig haft ett plagg med axelvaddar, men på 90-talet har jag en del att skämmas över. Bland annat en knallgrön WTC-overall som jag tyckte var "jättesmidig" att ha på mig i stallet när man bara skulle dit och mocka och fodra men inte rida. Det kanske finns dokumenterat på någon gammal VHS-kassett från helvetet, vilket Gud faktiskt borde förbjuda om Han känner till det.

Ja, men man har ju i alla fall vett att skämmas över att man en gång i tiden gjorde blinkande hemsidor eller drog på sig blanka WTC-overaller, och man gör det inte längre. Men hunduppfödare verkar inte ha kommit till den insikten. Man undrar varför, och varför det är så undantagslöst hundmänniskor som levererar den här typen av undermåliga hemsidor.
Är snudd på beredd att köpa en random hund av random ras där enda urvalskriterierna är att uppfödaren har en snygg hemsida, MEN I SÅ FALL LÄR MAN JU ALDRIG FÅ NÅGON.