Förstfödd

Har läst Förstfödd av Filip Alexandersson. Eller rättare sagt: gett upp den. Inledningsvis var den helt okej, "en tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag", som den beskrevs som och det har man ju i normala fall absolut ingenting emot. Men sen blev den bara FÖR DJÄVLA RÖRIG, en massa diffusa antydningar om det övernaturliga som liksom aldrig förklarades ordentligt, det skulle väl portioneras ut i småbitar antar jag, men efter kanske 100 sidors snack om "väven" och hemliga organisationer och dimensioner och grejer så orkade jag inte mer. Sorry, Filip, men det blev för mycket. Jag tycker inte man ska underskattas som läsare och få självklarheter skrivna på näsan, men jag vill inte heller bli överskattad och behöva famla i blindo och gissa mig till vad saker betyder. Och sen tycker jag nog att det gott kan få finnas NÅN djävla karaktär som åtminstone har NÅGOT drag som man finner sympatiskt, alla behöver ju inte vara aggressiva och lättretliga och/eller sjuka i huvudet.

Så nä, jag gav upp, gick in på bibliotekets hemsida och laddade ner Huset vid havets slut av Elly Griffiths, del tre i serien om arkeologen Ruth Galloway och den buttra polisen Harry Nelson, kanske världens mest omaka par, som jag ändå gillar skarpt. Lite hederliga brittiska mordgåtor är vad jag behöver lugna nerverna med nu efter att ha blivit lurad på en läsupplevelse.