Lyckades faktiskt få till en rätt smidig Blocket-affär, till skillnad från härförleden. Mailade om en barncykel i tisdags och frågade om den fanns kvar, fick till svar att det gjorde den, "det ska komma en och titta på den på söndag, men först till kvarn... :-)" Så då "slog jag till" och gjorde affär. Fick gosa med en bengalkatt på köpet, så det var inte fyskam.
Men ändå, sättet. Antingen är detta någon slags kvasipsykologisk Blocket-kodex jag inte fattar, att man per automatik säger att det finns andra intresserade för att trigga igång folks köpintresse och hagalenskap. Eller så är folk helt enkelt så genomruttna att de bestämmer tid och plats med intresserade och sedan helt utan skam bara mailar "sorry loser, såld".
Det är inte utan att man undrar lite vad som hände med den gamla goda tiden när ett avtal var ett avtal och ett handslag var ett handslag och ett löfte var ett löfte. Minns när jag och min exman skulle köpa hus i början på 90-talet. Då var begreppet "budgivning" ett helt okänt fenomen, utan man gick på visning och den som först sa "jag tar det" fick också köpa TILL DET PRISET SOM STOD I ANNONSEN oavsett hur många andra hugade spekulanter som kom efteråt och ville ha*. Då sa mäklaren med ett inövat beklagande tonfall att tyvärr, huset är redan sålt.
Låter helt overkligt, eller hur?
*Åtminstone var det så här i Ankeborg där bostadsmarknaden inte var speciellt överhettad och man kunde få en hel gård med en massa hektar mark för mindre än vad man fick punga ut för en etta med kokvrå i Stockholms innerstad. I det avseendet har väl ingenting förändrats, åtminstone om man håller sig borta från det havsnära. Och med "hålla sig borta från" så innebär det som i vårt fall att det tar cirka en kvart att ta sig till Hanöbuktens milsvida sandstränder om man nu tycker det är meningen med livet. Det tycker i och för sig inte jag, men skitsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar