Burning just like fire

För ett par månader sen var Jenny och jag ute och åt på en indisk restaurang och då brände de vid någonting i köket så att hela lokalen fylldes av, inte rök men väl stanken av något vidbränt. Den åt sig fast i ens kläder så att det satt kvar en mustig odör av förkolnad indisk mat dagen efter.

Idag blev jag smärtsamt påmind om detta. Lagar indiskt, långkok med kött, kryddor och bladspenat och grejer. Satte på en kastrull med ris, gick in i vardagsrummet och fick för mig att jag skulle kolla vad jag bloggade om denna dagen fast 2008 (jag började blogga 2007, men inte i januari). 2008 var ett produktivt år som genererade inte mindre än 665 blogginlägg. Bläddrade bland dessa inlägg, läste, mindes somligt, hade inte en aning om annat, skrattade en hel del. Den 4 januari 2008 hade jag bland annat bloggat om Paolo Roberto och Simpsons. Kallt var det också den dagen, kunde jag konstatera och sedan nåddes näsborrarna av något vidbränt. Riset! Helvete! Rusade ut i köket, drog igång köksfläkten på max, slet upp köksfönstret och lyckades precis vända röken som var på väg ut mot brandvarnaren.

Nu luktar vardagsrummet lite som den indiska restaurangen som Jenny och jag var på. Men jag antar att det inte är så man blir Sveriges nästa mästerkock.


(Till mitt försvar vill jag dock säga att jag nästan ALDRIG har bränt vid eller misslyckats med någon matlagning i hela mitt liv. Sent ska syndaren vakna uppenbarligen)