ÄNTLIGEN

Har ju köpt en såkallad surfplatta för att få ett smidigt liv. Mina bankärenden sköts nämligen via en dator som i Frälsaren skulle kunna ha använt för att skriva ner de tio budorden på. Så gammal är den alltså. Den har Windows XP, och inte vilket Windows XP som helst utan en sur djävla betaversion som inte går att uppdatera eftersom det saknas något servicepack som slutade ges ut omkring år 2002 eller däromkring (ja, det är en fulkopia som jag inte betalt en spänn för, so sue me), men den har fungerat bra i alla år. Nu är det mest banken som gnölar över att det är en "säkerhetsrisk" och det känns som en tidsfråga innan internetbanken slutar fungera.

För några år sedan uppgraderade jag maskinparken genom att köpa en laptop i storleksordningen Aladdinask. Med Windows 7. Är helnöjd med den, men så tänkte jag i samband med förra årets mellandagsrea att jag skulle slå till på en till, så att jag kunde ha en dator på varje våningsplan och slippa ränna omkring som en tossig efter alla mobila enheter som man numera har berikat sitt liv med. Den stationära stridsvagnen med Windows XP skulle få gå i pension, Aladdinasken skulle få bli upphöjd till bankdator och få bo i arbetsrummet och så skulle jag/vi ha en till dator på bottenvåningen, för dumsurf, tv-tittande och annat krafs.

Köpte därför en billig surfplatta med tillhörande tangentbordsdockning på Elgigantens mellandagsrea, plus en trådlös mus eftersom jag inte riktigt gillar pekskärmar. Problem nummer ett uppdaterades ganska så omedelbart eftersom surfplattan i sin billighet SAKNADE USB-uttag. Det trodde jag ju var så djävla elementärt att jag inte ens kollade att det fanns (=FAIL). Den trådlösa musen har ju en liten USB-plupp som den kommunicerar med, men det kunde man alltså fetglömma. Fick rådfråga Marcus, a k a Rävajävlen, på jobbet och fick rådet "bluetooth". Åkte raskt till NetOnNets lagershop, ett ställe jag hatar eftersom det påminner om en djävla Skinnerbox och man aldrig hittar ut, roffade åt mig en billig blåtandsmus, åkte hem och försökte ansluta. Och. Det. Gick. Inte. Sånt är ju otroligt frustrerande. Batterierna satt i rätt för det lyste en lampa, alltså kunde inte bero på det. Datorn hittade blixtsnabbt till exempel min telefon när jag satte igång bluetooth på den, alltså kunde det inte heller vara fel på själva blåtandsfunktionen. Men musjäveln ville inte fungera. Tänkte att jag väl hade fått något himla måndagsexemplar och köpte därför en annan, lite dyrare, på Kjell & Co. Som INTE HELLER FUNGERADE. Nu var jag heligt förbannad och var i det närmaste beredd att a. åka tillbaks till både Elgiganten, NetOnNet samt Kjell & Co för att säga dom ett sanningens ord, b. förnedra mig och be Marcus om hjälp (vilket är emot mina principer. Antar att om man är IT-tekniker så får man en miljard såna förfrågningar från sin plötsligt jättestora bekantskapskrets, ungefär som jag kan föreställa mig att läkare, veterinärer, rörmokare och elektriker också får, vilket jag också föreställer mig att sagda yrkesgrupper riktigt råhatar, därav principerna).

I alla fall. Parallellt med kvällens handbollsmatch satt jag och fulgooglade efter tips och tricks utan större framgång först. Datorn bara surade och vägrade upptäcka någon annan enhet än min telefon och jag kände hur blodtrycket steg. Men efter omkring åttahundra års intensivt googlande läste jag att det "kunde" finnas en aktiveringsknapp på bluetoothenheten som "kunde" vara svår att upptäcka. Fick detaljgranska musen, den jag köpte på Kjell & Co alltså (OBS) och hittade till slut en yttepytteknapp i storleksordningen knappnålshuvud som fanns nedsänkt bland CE-märkning och annan text, helt omöjlig att upptäcka om man inte visste att man letade efter något. Provade att trycka in den och det var inte det lättaste eftersom en normalstor fingertopp är betydligt större än den nedsänkningen man var tvungen att forcera för att komma åt knapphelvetet, men skam den som ger sig. Lyckades till slut peta till den och HALLELUJA, plötsligt dök det upp en "Bluetooth Mouse" där det tidigare bara hade varit blinkande prickar och Datorn söker efter och kan upptäckas av Bluetooth-enheter. 

Så äntligen slipper jag peka med fumliga fingrar och få fett och fingeravtryck på skärmen utan kan använda surfplattan som en normal dator, som är önskvärt om man är född på 60-talet och är mormor och allt möjligt. Halleluja, som sagt var.