tisdag 13 augusti 2013
Zombiespringet del 1
Igår körde jag det första uppdraget i Zombies, run!. Fast så himla mycket "uppdrag" var det faktiskt inte. "De" förklarade för mig, Runner 5, att "de" hade gjort fel med de andra som skulle ha hjälpt dom, så underförstått hade de strukit med varenda en. Men mig skulle de hjälpa att komma i form så att jag klarade av att rädda världen från zombieapokalypsens vedermödor. Och så bar det iväg. Först 10 minuters gång. Det klarar alla. Sen 10 gånger 15 sekunders långsam löpning varvat med en minuts gång. Det klarar också alla, så det kändes inte så mycket utmaning direkt. Fast ett tu tre väste en röst att nu hade jag armar efter mig, och så kom det ett litet zombiestön. Ha ha ha. När detta var avklarat var det "10 minutes free run", och här kom väl utmaningen för mig då, för då hade jag råkat komma fram till den backiga delen av min runda. Men det gick ganska bra, och man fick lite uppmuntrande tillrop då och då i stil med. "halvvägs nu!" och "bara två minuter kvar, kämpa på". Ångrade 1. att jag panikätit en dammsugare innan, och 2. att jag inte tagit strumpor på mig. Det första resulterade i halsbränna och det andra i skavsår. Men 10 minuter kan man ju bita ihop. Sen är jag inte riktigt vän med det här armbandet till SMARTPHONEN. Det går att ha Spotify igång samtidigt som zombieprogrammet när man bara får lite korta uppmaningar i stil med "slow down" eller "run". Men när jag var klar började de prata en himla massa om en "belöning" jag skulle få för dagens vedermödor, och samtidigt vrålade Dr Zeke att Jag ska aldrig dö på Spotify och det var fan omöjligt att höra vad de sa. Så där missade jag lite. Skulle behövt en snabbknapp för att pausa Spotify i såna lägen, för när SMARTPHONEN ligger inkapslad i det där himla armbandet och sitter PÅ ARMEN så kommer man ju inte åt någonting snabbt. Eller rättare sagt skulle jag vilja att musiken var på en lite lägre volym än pratet. Men det verkar som att om man höjer det ena så höjer man även det andra. Antingen får jag börja springa med telefonen i handen (tradigt) eller så får jag börja lyssna på mindre...skränig musik. Fast det vill jag inte. Vi får väl se hur det här utvecklas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar