Den här semestern (börjar ganska motvilligt att jobba nu på måndag, så den går onekligen mot sitt slut) har överlag varit väldigt bra. Vädret har ju till exempel skött sig väldigt exemplariskt, nu är jag inte typen som solar och badar, men det är ju ändå skönt att det inte har regnat EXAKT VARENDA dag, som det gjorde förra semestern.
Så blev ju hundarna magsjuka och det förtog ju en hel del av Den Perfekta Semestern eftersom Remus först verkade bli bättre och sedan blev jättedålig och uttorkad och fick ligga på djursjukhus och få dropp i sin lilla tass. Det var verkligen JÄTTEHEMSKT, men nu är han hemma och på bättringsvägen, och de andra två är helt friska.
Ja, så för ett tag sedan så fick jag något som kliade på baksidan av låret, precis ovanför knävecket. Ett myggbett, tänkte jag slött och kliade tillbaka rätt så rejält och sen tänkte jag inte mer på det, för det kliade inte mer. Och jag vet inte hur det är med er andra, men jag går väldigt sällan och spanar in baksidan på mina lår. Ingen annan heller, verkar det som, för då kanske någon hade kunnat upplysa mig om att jag hade en stor röd blaffa där. Den råkade jag få syn på idag när jag skulle kavla upp mina shorts en bit. Vände och vred mig som en mask på kroken, men det satt i någon himla död vinkel så det gick liksom inte att se. Var tvungen att böja upp benet i en för mig mycket ofördelaktig vinkel och fotografera med min SMARTPHONE och kolla för att kunna se hur det såg ut. Ungefär som han i Solsidan som fick hemorrojder, bortsett från att jag åtminstone kunde behålla underkläderna på. Kollade på bilden. Jamenvadfan, det var ju inte bara en röd blaffa utan också en stor röd RING. Och alla vet ju att röda ringar bara betyder en sak: BORRELIA. Fast någon fästing hade jag ju inte sett röken av, men som sagt, i döda vinkeln kan ingen se fästingar krypa.
Så jag ringde vårdcentralen och förklarade läget och förväntade mig att få en tid om ett par dagar, men dom bara: Kom direkt så får distriktssköterskan titta på det. Jag har inte varit hos distriktssköterskan sedan 2008, och då gick det ju sådär, men jag är väl inte den som är den så jag hoppade in i The Queen of Volvo och vroomade iväg in till stan. Kom fram tio i fyra, tog en nummerlapp, slog mig ner och beredde mig på att vänta. Hann inte mer än att slå upp min medhavda deckare (I tystnaden begravd av Tove Alsterdal) så blev jag invinkad till distriktssköterskan som höll med om att det här såg väldigt borrelia-aktigt ut. "Du får en tid hos läkare klockan fem", sa hon och jag gick ut i kassan och betalade 160 kronor och fick sedan sitta i ett nytt väntrum. Tänkte att det var ju tur att jag hade min deckare om jag nu skulle sitta här och vänta i en hel timme, så jag slog mig till ro i en soffa och hann säkert läsa en halv sida innan jag blev uppropad. "Vi har så lite patienter idag så du behöver inte vänta till klockan fem", sa en vänlig själ och slussade mig ner längs en korridor där det redan stod en läkare och tog emot med öppen dörr. Hon konstaterade att min blaffa var ett skolexempel på ett klassiskt borreliautslag, så det var ingenting att dividera om. Tio dagars penicillinkur och receptet var redan skickat till apoteket innan jag hann ut ur rummet. Körde till apoteket, där får man ju alltid vänta så det var ju tur att jag hade min deckare. Tog en nummerlapp, fick 170. Kollade på tavlan, där det i vanliga fall skulle ha stått typ "nu betjänas nummer 129", men nu stod det 170. Det var ju för fan som en DRÖM. Seglade fram till disken, fick min penicillinkur och seglade vidare till kassan (ingen kö där heller), betalade och susade sedan hem. Allt som allt tog det en och en halv timme, och då är det 3 mil till vårdcentralen* och 3 mil hem igen, så där kan man snacka om effektiv vård. Känner mig mycket nöjd. Ja, inte med borrelian då (fast jag känner mig inte alls dålig, möjligen lite huvudvärk som lika gärna kan skyllas på vädret, så det kunde ju vara betydligt värre), men med vårdcentral och dess personal. Överallt hör man ju om folk som är jättesjuka och ändå får vänta i dagar innan de får tid. Ja, sen fattar ju jag med att det kanske är lugnare under sommarveckorna än under till exempel influensatider. Fast de få gånger jag faktiskt behövt träffa en läkare har jag alltid fått tid väldigt snabbt. Ja, inte den gången 2008 då, se länk ovan, men det var nog undantaget som bekräftar regeln.
* Jo, vi har faktiskt vårdcentral här i byn också. Men jag brydde mig inte om att lista mig där när vi flyttade hit, för jag är a. som sagt väldigt nöjd med min vårdcentral, samt b. jobbar typ 800 meter därifrån, och har man bara någon småkrämpa som man behöver gå dit för så är man ju ändå på jobbet eftersom man har Luthers piska över sig 24/7, n'est-ce pas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar