Sådär. Nu har jag varit på gymmet och sonat mitt gräsliga brott som i fusk av min träning bestod. Sedan gick jag en runda i skogen med Remus, tax med rätt att döda. Sedan var jag trött och hungrig och svag och ville helst åka hem, men var tvungen att ta en sväng inom Rik-Ica först. Förra gången jag var trött och hungrig och svag och besökte Rik-Ica så köpte jag en kexchoklad som jag liksom slet upp nästan med tänderna och tryckte i mig på vägen mellan kassan och bilen. Då mötte jag min tandläkare. Nu är jag ju inte så barnslig så att jag tror att min tandläkare har åsikter om att jag går och äter en kexchoklad på Rik-Icas parkering en vanlig veckodag, men det är fan inte långt ifrån. Min första impuls var att vilja förklara mig och säga att det här var första gången jag åt kexchoklad på månader (vilket var sant), men jag besinnade mig i sista sekunden, för han hade inte ens sett mig. Tror jag åtminstone.
En gång i somras när jag och The Wendels satt och hängde utanför Ottoglassen och smorde kråset så dök han upp där med. Då var min första impuls att gömma min glass bakom ryggen, men jag lyckades besinna den också och hälsade bara lite lagom avspänt. Dessutom köpte han, min tandläkare alltså, glass till BÅDE sig själv och sina barn och det trots att det bara var en vanlig måndag eller nåt.
Ja, i alla fall. Idag besinnade jag mig så pass mycket att jag bara marscherade förbi kexchokladen trots att blodsockret låg på minus, och sedan åkte jag hem och åt müsli istället. Mötte jag min tandläkare? Såklart inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar