Igår började en ny säsong av Expedition: Robinson, för vilken i ordningen vet jag inte. Och jag missade den, för första gången i världshistorien faktiskt. Förr var Robinsonpremiären helig och vi var en liten men tapper skara som samlades för att slaviskt följa denna förnämliga serie och tycka till om (läs: dissa, de flesta) deltagarna. Det var ingenting som man satt och slötittade på i brist på bättre, det var till exempel strängt förbjudet att äta chips eller något annat som knastrade, endast mjuka kakor var tillåtna, åtminstone under örådet.
Men Robinson på en måndag, vad liknar det? Och varje dag måndag till torsdag, som någon slags djävla...Skilda Världar. Det här duger inte, men som sann Robinsonfantast är det väl bara att gilla läget. Paolo är ju kvar åtminstone, då kan det ju inte vara helt genomruttet.
Idag sa jag kaxigt att jag skulle se ikapp gårdagens avsnitt på TV4 Play och sedan kolla på Robinson ikväll. Nu är det 25 minuter tills kvällens avsnitt börjar och jag har fortfarande inte börjat titta på premiären. Det lutar alltså starkt åt att jag imorgon har två avsnitt att titta ikapp. Eller, om jag känner mig själv rätt, fyra avsnitt på fredag istället. Tack gode Gud för play-funktionen säger jag bara. Det blir ju dessutom mycket mer tidseffektivt eftersom man slipper reklamen och kan snabbspola förbi tjugotusen superirriterande: EFTER PAUSEN-spoilers och återblickar till det som hände INNAN PAUSEN som liksom ramar in varenda reklampaus.
Så här var det minsann inte på Harald Treutigers tid. (Nästan) Allt var bättre förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar