Killed by death

Härförleden visade Remus, tax med rätt att döda, ett anmärkningsvärt stort intresse för en väska som stod i hallen. Jag tittade till den, mest för att se att den var stängd eftersom väskor, i Remus värld, väldigt ofta innehåller för honom trevliga saker, och han är inte blyg för fenomenet självplockning.

Väskan var stängd. På handtaget kröp däremot en riktigt bamsig bålgeting omkring lite planlöst och såg ut att bedöma väskans eventuella värde som boplats. Remus såg ut att bedöma bålgetingens värde som leksak. Jag tyckte de båda kunde lägga ner sina verksamheter.
Nu är ju bålgetingen en hotad art, och därför tyckte jag att det inte var direkt nödvändigt att daska ihjäl den med en hoprullad Expressen, så istället fångade jag den i en burk. Min tanke var att jag skulle gå upp i naturreservatet* och släppa ut den. Där finns det mängder av döda träd som är avsevärt mer naturliga för en bålgeting att bosätta sig på än i en gammal väska med hundleksaker, och jag hoppas att ni lägger märke till vilken sann djurvän jag är.

Tyvärr glömde jag bort denna ädla handling eftersom jag höll på att baka bröd. Jag ställde ut burken på trappan "så länge" och det vart afton och det vart morgon och yadayadayada, ungefär halva skapelseberättelsens längd hann passera innan jag kom på att jag skulle ut och ge liv åt förlorade själar. Det hade fallit en hel del regn under dagarna som gått, och locket till den där djävla burken (hämtmatsburk från Kinarestaurang) höll inte tätt, så den arma bålgetingen hade dött en utdragen och plågsam drunkningsdöd istället för att bli varsamt omplacerad i ett vackert naturreservat.

Vi ses på Hinseberg.

* Obs, naturreservatet gränsar till vår tomt och jag promenerar där så gott som dagligen, så det var ingen GIGANTISK uppoffring från min sida. Men ändå. En vacker tanke åtminstone.