Det känns lite konstigt att Ricky Bruch har kastat in handduken, eller diskusen för sista gången. Jag vet inte riktigt varför, jag har ingen personlig relation till honom och diskus är väl den gren inom friidrott som intresserar mig minst. Dessutom tycker jag att det är lite märkligt att hans dopinghistorier nästan skojas bort som en del av hans personlighet, som om det vore ett charmigt särdrag att ha ätit tillväxthormoner bara för att det inte var förbjudet på den tiden det begav sig.
Men ändå. Lite märkligt känns det allt att han har dött, även om han inte gjort något väsen av sig i mitt liv sedan 70-talet eller så. Det är kanske som med Skalle-Per i Ronja Rövardotter, att han liksom alltid har funnits. Och nu gör han inte det längre. Det är liksom ingen ordning med någonting längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar