Outdoor Girl

Jag har nyligen ätit en tomat från egen odling. Den har inte varit bekymmersfri, kan jag säga. Jag sådde mina tomatfröer vecka 8, som jag alltid gör. De har blivit ompysslade efter alla konstens regler. Framdrivna under särskild belysning. Omplanterade och nerbäddade med fiberduk och burna ut och in för att skyddas mot stark sol och kalla vindar och daltade med och omplanterade igen. De har fått dyr plantjord, särskild tomatgödsel och blivit ömt uppbundna vid träpinnar. Och visat sin tacksamhet genom att växa så det knakar och blomma som bara den. 

Sedan kom en mindre storm, Gudrun light, och knäckte varenda tomatplanta. Det är ju så att man vill börja gråta, men det gjorde jag inte. Istället planterade jag om dem igen, topparna alltså, vattnade som en djävul, hur nu en sådan vattnar, och hoppades på det bästa. 

Och allihop överlevde. Inte bara överlevde, utan de rotade snällt om sig och satte sedan frukt som om de hade betalt för det. Och idag skördade och åt jag alltså den första lilla tomaten från den före detta skövlade balkongen. Något försenat, men den som väntar på något gott väntar på sina tomater.
Egenodlade tomater...mmm.

Årets överlevartomater heter Outdoor Girl. De är helt sjukt goda. Bara så ni vet.