Strax ska jag och kamrat Drakenhierta träffas för att proffsfika. Det brukar även ingå ett visst mått av så kallad nörd-shopping, och det passar alldeles otroligt bra just nu. Min högt älskade Nokia 5140 har börjat uppvisa oroväckande ålderskrämpor, eller för att vara ärlig har den nog på gränsen till dödsryckningar. Det är mycket tråkigt, för vi har levt i finfin symbios i många år och jag vill inte ha någon annan.
Men det har googlats och hittats någon som skulle kunna vara en värdig efterföljare. Nokia 5500 Sport. Men med min vanliga otur finns den naturligtvis inte att köpa längre, det verkar ha varit en ytterst limited edition, som det heter på ren svenska nuförtiden. Så nu måste jag börja sondera terrängen på marknaden över andra modeller som tål tuffa tag. Jag fattar inte att det finns så få stryktåliga mobiltelefoner, eller det fattar jag ju visst. Det är meningen att man ska skaffa en ny lur vart och vartannat år, inte ha dem kvar i decennier som jag har. Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. Vi får väl se hur det här går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar