Nu har jag varit i Narnia, och det var en alltigenom förnämlig upplevelse. Trots att animeringen av Prasselkvist var undermålig och jätten Vimmelväder inte ens var med. Men ändå. Den får sex lejonmanar av fem möjliga, till skillnad från ärkenötet till recensent i Kristianstadsbladet som gav den två Christian IV-symboler av fem. Var och en får ju tycka vad den vill, men jag tyckte den var jättejättebra i alla fall.
Däremot vill jag rikta en sur känga till puckade föräldrar som släpar med sina jättesmå barn för att se en film som är två och en halv timma lång och som handlar om ett krig vars orsak och verkan knappast kan vara begriplig för den som knappt börjat skolan. Bara för att det är Disney och djur som kan prata betyder det inte att det är Bumbibjörnarna som tumlar omkring. Och lyssna noga nu, biosalongen är inte ert privata jäkla vardagsrum. När man är på bio ska man sitta stilla och vara tyst. Jag kan i nödfall acceptera att man prasslar lite med kolapapper, men hyperaktiva ungar som far omkring som skottspolar mellan bänkraderna får vänta tills filmen släpps på dvd. Och hör sen.
Och ni på rad sju som skrattade i sekvensen där Ripipip är skadad och bärs fram till Aslan. Det är en allvarlig och gripande scen och Ripipip är döende. Det är ingenting att skratta åt bara för att mössen går på bakbenen och bär en bår.
Ni ligger risigt till kan jag meddela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar