Idag är det dags. Att inträda i landet Narnia och möta prins Caspian. På bio då, inte genom drottning Susans magiska horn.
Narnia är lite heligt för mig. Eller inte så lite heller om sanningen ska fram. Innan förra filmen hade premiär hade jag mardrömmar innan. Det är BBC:s fel, som i sin 80-talstolkning gestaltade Aslan till ett gammalt dammigt och malätet tyglejon utan någon som helst värdighet att tala om. Fatta vilken besvikelse. Som om man skulle ha gjort en film om Bruce Springsteen och låtit Christer Sjögren spela The Boss.
Disney lyckades bättre med sin gärning, tack och lov. Och nu är förväntningarna inför kvällen minst sagt högt ställda. Prins Caspian är enligt mig en ännu bättre story än Häxan och lejonet. Och dessutom är musen Ripipip, som tillsammans med myrslingerbulten Surpöl är min absoluta favoritkaraktär i hela Narnia, med i den här filmen. Ripipip alltså. Surpöl kommer först i Silvertronen. Som inte är en film. Än.
Om Disney på något sätt förlöjligar gestaltningen av hjältefiguren Ripipip så kommer jag inte längre att svara för mina handlingar. Då ska huvuden rulla, sanna mina ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar