Det har varit stopp i avloppet i fikarummet ungefär sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Idag gjorde jag en insats som var i princip lika stor som den när Frälsaren botade lama och lytta. Jag befriade detta äckliga avlopp från avlagringar som mycket väl skulle kunna fungera som rekvisita i vilken skräckfilm som helst. Typ The Blob. Jag har i och för sig bara ytterst svaga minnen av handlingen i denna förnämliga 50-talsskräckfilm, men som jag minns det var The Blob en geléklump i storleksordning gymnastiksal, som blodtörstigt vällde fram och spred död och förintelse över den amerikanska nejden tills någon kom på att om man sprutade kolsyresnö på gelén så dog den. Fast naturligtvis var någon vetenskapsman vara tvungen att spara en bit blob i sin frys, och uppföljaren började med att en lallande hemmafru glatt frostar av frysen och helt tanklöst ställer blobben i rumstemperatur så att den och dess blodtörst väcks till liv igen och det blir en massa blodspillan innan någon listig typ på nytt kommer på att kolsyresnö är det perfekta vapnet.
Det var nästan såna saker som hände i lunchrummet idag. Men tack vare mig blir det ingen tredje uppföljare av The Blob. Jag är i princip en lika stor hjälte som Indiana Jones. Om jag får säga det själv alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar