Nu är det officiellt sommar, det är helt sjukt. Men igår kväll blev det ett litet åskoväder, det kändes ju som en bekräftelse lika god som någon (vet att det kan åska även andra årstider, men ändå). En långhelg är till ända, men den följs ju av en ny den här veckan. Har ju tagit semester nästa måndag utan någon speciell anledning alls. Är så dålig på det, nu när jag fick lön i maj fick jag ut nästan lika mycket efter skatt som jag har i bruttolön (obs, klagar inte!) pga att det då betalas ut semesterdagar och arbetstidsförkortning som man, dvs jag, inte tagit ut under föregående år, och så är det varje år. Måste bli lite bättre på att ta ut lite strödagar för att bara kunna vara hemma och måsla runt, min favoritsysselsättning. Så tänker jag i och för sig ofta, gör det uppenbarligen inte så ofta som jag tänker det. Men man kan väl alltid bli bättre.
I lördags skulle vi ha kompisar på fika. Det var kalasväder, så man kunde sitta ute i trädgården vilket ju är underbart. Problemet var bara att trädgårdsmöblerna var belamrat med mina sådder, så jag fick stuva om och flytta runt, och sen såg ju varken bord eller stolar för roliga ut så det fick skuras. Gjorde en rabarberpaj samt en sockerkaka på fem eller sex ägg (vi har så löjligt många just nu) som blev knallgul och fin. Sen satt vi och fikade och babblade med B och A i ett par timmar och när kvällen kom var jag röd som en kokt kräfta eftersom jag såklart glömt ta på solskyddsmedel, för på morgonen när jag gick ut med hundarna var det liksom bara lite soldis och det tänker man ju inte tar någonting, och sen tänkte jag väl mest på mina bestyr och mindre på min bleka känsliga hud. Nu kliar det vansinnigt, men jag får ju skylla mig själv som aaaaaaldrig lär mig.
Igår hyrde vi släp och åkte vi till mitt favoritställe, SOPTIPPEN! Eller återvinningscentralen som det heter nuförtiden, men det klingar liksom inte lika bra tycker jag. Eller, det är egentligen inte så roligt att vara där för man, jag, känner sig alltid lite som en halvkriminell fastän man är så ängsligt noggrann och ansätter personalen med frågor om var man ska slänga en gammal trasig skrivbordsstol, en murken spånskiva, en trasig tegelpanna, osv osv. Men man, jag, kan ju inte fråga om exakt allt och är därför alltid rädd att det ska komma någon och påtala att man slängt FEL, så det är rätt stressigt. En gång slängde jag till exempel en trasig lastpall i containern för träavfall, men NEJ NEJ NEJ, lastpallar skulle läggas på ett särskilt ställe, blev jag upplyst om i en ton som om jag led av ett lindrigt begåvningshandikapp. Det där med att det ska vara lätt att göra rätt känns inte som att det har nått återvinningscentralerna. Plus att det aldrig går att åka dit en söndag utan att minst halva kommunen också är där i samma ärende, så man får trixa sig fram mellan jättesläpen och folk som stirrar fram och tillbaka mellan containrarna. Men när man åker därifrån (utan att ha blivit ertappad för felslängning) så känns det som en himla BEFRIELSE att ha blivit av med en massa bös. Vi åkte två vändor, sen åkte vi och lämnade släpet, tankade och sedan avslutades denna festliga happening med varsin hamburgare i vårt lokala gatukök.
Passade sedan på när jag ändå hade ångan uppe att rensa ur en gammal kista som är fylld av fan vet vad, gamla filtar och sladdriga gamla kuddar och diverse textilier, så att jag istället kunde lägga ner våra sängkläder där istället för att förvara dom intryckta längst ner i min garderob. Gött mos! Låg sedan och läste i soffan en stund, men sedan var det dags att åka in till stan för den exklusiva filmklubben CLUB ROMIF skulle äntligen ses. Vi har ju satt "sista onsdagen varje månad" som vår dag, men i april fick vi inte ihop det och sista onsdagen i maj var det väl också något i livspusslet som skavde, men det här fick räknas som maj. Vi såg Det andra offret, en dansk film som jag trodde skulle vara någon slags polisdeckare vilket det alltså inte var, utan den handlade om en läkare som felbedömt en patient så den dog. OTROLIGT mörk film. Flickan med nålen kom tillbaks, allt är förlåtet, nä inte riktigt men ändå. Av de filmer vi sett i år så har fan den bästa varit Snövit, och det säger nog mer om de andra filmerna än vad det gör om Snövit. Hehe.
Vet inte om det var filmen, åskan eller vad, men sov otroligt dåligt i natt. Hade ändå varit uppe sen sju i går morse och varit i farten hela dagen så man skulle ju kunna tro att jag skulle somna som en klubbad oxe istället för att ligga vaken i timmar för att sedan belönas med en ynkligt ytlig halvslummar frampå småtimmarna. Men ja, det är väl bara att knota på för något annat att välja på finns ju inte. Ikväll är det ridning, imorgon kväll samma sak, på onsdag ska jag träffa Jenny och babbla om livet, universum och allting samt dricka VIN. Sen är det snart helg igen. Mmm.
