5x Waltraut Pettersson

Har läst fem böcker av Waltraut Pettersson, nämligen Tid att leva, Förlorat land, Vid porten, Hemma är borta och Rehagen. Detta är handlingarna:

Tid att leva:
Det är 1940-tal och andra världskriget rasar. Irene bor i en liten tysk by i östra Pommern, tillsammans med en nazistisk far, en sjuklig mor och många syskon. Vardagen på bondgården där hon lever tillsammans med sin familj är hård och präglas av fattigdom. Irene är bara tio år när kriget bryter ut, och hon måste växa upp i skuggan av nazismens framfart och krigets fasor.

Förlorat land:
Irene är på väg västerut. Andra världskriget har nått sitt slut och till följd av röda arrméns allt mer påträngande framryckningar har familjen tvingats fly sitt hem i Pommern. Tillsammans med sin syster Marie-Helene påbörjar Irene en resa genom Tyskland mot den nordvästra storstaden Hamburg, där de hoppas att faster Elsa fortfarande är i livet. Färden dit sker genom ett sönderslaget land, präglat av fattigdom, svält och elände.

Vid porten:
Irene är en ung kvinna från Pommern som har förlorat allt i en fruktansvärd familjetragedi. Kriget har precis tagit slut och hela landet ligger i ruiner. För att överleva måste hon ta sig till några släktingar i Hamburg, men när hon kommer fram blir det uppenbart att hon fortfarande har lång väg kvar till trygghet. Livet är tufft och fattigt, och hon behöver utstå all möjlig förnedring för att tjäna ihop till brödfödan. Men trots alla motgångar lyckas Irene resa sig, stå rakryggad och blicka framåt mot en ljusare framtid.

Hemma är borta:
Irene kommer ensam till Sverige från Tyskland utan vare sig pengar, språk eller sammanhang. Hon är fast besluten att bygga upp ett nytt liv, trots att hon till en början bara har ett uppehållstillstånd som räcker i tre månader.

Rehagen:
Efter att ha flytt från Pommern till Hamburg måste Irene hitta ett sätt att överleva i de ruiner som finns kvar av Tyskland. Hon lyckas ta sig till en bondgård i byn Rehagen. Där är livet hårt och dag och natt drömmer hon om mat. Husbonden har varit nazistledare och sitter därför i fångläger i Väst, men kvar på gården finns bland annat några drängar, fru Grunke, dottern Helga och Irene. Det tunga arbetet är obarmhärtigt och pågår från fem på morgonen till klockan åtta på kvällen. Irene har bara sig själv och möter motgång på motgång, men hon har bestämt sig för att göra vad som än krävs.
Detta är berättelsen om en flyktingflickas orubbliga vilja att överleva mot alla odds.

Jag har läst och gillat alla böckerna utom Rehagen förut. De fyra första kom ut på 70-80-90-talet-ish och jag har läst dom flera gånger. Rehagen gavs ut 2008, men utspelar sig kronologiskt där Förlorat land  slutar och innan Vid porten börjar, och det var ju på ett sätt bra för jag har alltid tyckt att Vid porten inleds lite konstigt med hänvisningar till saker som inte riktigt får sin förklaring och det fick de nu. Men  i övrigt känns det som en rätt...onödig bok, där handlingen mycket väl skulle kunna ha petats in i de två som omger den men det kanske var sådant som ströks av förlaget för att de andra böckerna inte skulle bli för omfattande? Bara min gissning, baserad på att Rehagen är utgiven av Vulkan Media/Books On Demand och inte av Författarförlaget som de övriga, och den verkar också vara fri från korrekturläsning och redigering vilket är ganska irriterande. Den är kanske inte full av stavfel, men rätt många finns det, och handlingen är minst sagt svag men med många upprepningar utan någon större finess. Jag rekommenderar de fyra andra, men Rehagen kan man faktiskt vara utan. Serien som helhet får tre stora landområden av fem möjliga.      

You take what you need and leave the rest

Avverkade första jobbdagen efter semestern igår, det gick bra, kände mig flitig och produktiv även om jag  inte fick gjort hälften av vad jag tyckte jag borde. Har ett monsterprotokoll att skriva och det var från ett möte för snart två veckor sen. Jag är oftast den som skriver protokoll från våra möten och är för djävla bra på det om jag får säga det själv. Jag gör det i princip alltid i direkt anslutning till mötet, eller i alla fall senast dagen efter, för då har man alla diskussioner i färskt minne och behöver inte anteckna så mycket. Att låta något ligga i nästan två veckor är INTE en del av den strategin, men veckan innan höstlovet var...intensiv, kan man väl säga, dels med förberedelser för monstermötet och sen var det en massa annat efteråt, så mötesanteckningarna ligger där de ligger och bidar sin tid. Men den surdegen ska jag beta av idag. 

Igår hade vi filmkväll, vi såg andra halvan av DogMan, en film av Luc Besson som väl var sådär. Resten av veckans kvällar är det andra grejer på gång: Ikväll ska jag rida för instruktör K i min nya dressyrgrupp, hoppas då att det blir lite bättre än förra gången. Imorgon är det styrelsemöte, på torsdag är det ju Köttbullskväll och sen är det fredag, då ska jag till Laserkvinnan efter jobbet och det är ju inte som att jag någonsin är pigg en fredagskväll ändå, men defintivit inte efter en omgång där. Sen är det i alla fall en ledig helg! Och på måndag ska jag vara ledig från jobbet och jobba i stallet! för en som jobbar där ska vara ledig och det är ju inte som att det finns ett hav av vare sig vikarier eller pengar att ösa ur, så frågan kom om någon kunde ställa upp och hjälpa till. Eller kanske "hjälpa till", som jag skrev i vår chatt, för det känns lite som att jag ska på PRAO. Så kanske dom  andra i stallet också tycker, hahaha. Jag har ju sagt i många år att när jag blir pensionär så ska jag ha en dag i veckan när jag bara är i stallet och mockar och sopar och pysslar, nu får jag lite försmak på hur det skulle kunna vara. 

Nähä, här blir inga monsterprotokoll skrivna av sig själva, så det är väl lika bra att spotta i nävarna och köra igång. 

The end of höstlov

Så tog även det mest underbara av höstlov slut. TYVÄRR. Tänker ibland, och sa till Jenny när vi var ute och drack vin i fredags, att det är ju bara lite drygt 10 år kvar tills jag ska gå i pension (vilket känns GALET, fast å andra sidan har säkert pensionsåldern höjts till 97 år vid det laget så det kanske är att ta ut glädjen i förskott) och 10 år är ju i princip INGENTING, och sen, givet att man får leva och ha hälsan, kan man ha det så här varje dag? Känns helt overkligt. Men som sagt, vad vet man om vad framtiden bär i sitt sköte? Ingenting.

I fredags var jag som sagt ute och åt och drack vin med Jenny och vi hade som alltid superkul. Var hemma strax efter 21, proppmätt tyvärr för sen sov jag dåligt på natten pga det. Klockan ringde 06.00, upp och ut med hundarna och sen iväg och vara speaker på hopptävling. Gick bra, fast jag blev lite irriterad för de som enligt mig ansvarade för att fixa funktionärer hade inte gjort det och kontrade med Var är styrelsen? på ett rätt så otrevligt sätt, som om styrelsen var en livegen drös som mangrant och framför allt oombedd skulle ställa upp på allt. Sen ifrågasattes varför inte X var där, för X hade ju sagt att X skulle komma, och man bara ja, fast det är ju skillnad att komma dit som åskådare och om man vill att X ska vara funktionär så får man ju ställa frågan och det var det mig veterligen ingen som hade gjort? Sa efteråt till en person i styrelsen att vi kanske får hjälpa dom lite med detta, avseende att strukturera upp det hela eftersom de verkar tro att saker bara ordnar sig av sig självt, och det gör det ju inte, men hann knappt avsluta meningen förrän hen snäste att det var deras jobb och det får finnas gränser för hur synd man ska tycka om dom, vilket inte alls var vad jag menade men hann inte utveckla det förrän personen ifråga stampade iväg. Föreningslivet, va? Lockar fram det bästa OCH det sämsta hos människan som jag brukar säga. Aja, det är väl bara att skaka av sig, men lite irriterande var det. 

Igår tog jag en promenad och sedan fixade jag med ved. En granne har låtit fälla ett träd och erbjöd schangtilt oss veden. Bar till och med in den till oss förra helgen, frågade var han skulle lägga den och då svarade jag Lägg den där det blir enklast för dig, för det får ju finnas gränser för hur mycket man kan utnyttja snälla grannar. Vedbacken ligger en bit från tomtgränsen, blev jag smärtsamt medveten om igår när jag kånkade upp alltihop dit. Men ved ska ju värma många gånger, så det var ju bara att knoga på. Gick sedan in och åt en försenad lunch och sen läste jag lite innan det var dags för världscupen i hoppning, där det visade sig att tiden blev en avgörande faktor och främst i omhoppningen så red folk som om de hade stulit hästarna och det var som att förflyttas till Ponnyallsvenskan division 2 för B-ponny. 

Nu är det ny vecka och nya tag. Känner mig (i alla fall just nu) UTVILAD, och det var ju ett tag bra sen jag kände så när jag kom till jobbet. Får väl se hur utvilad jag känner mig efter att ha betat av en inkorg som svämmar över, puh. Dags att kavla upp ärmarna och börja jobba.  

Till stallet istället, v 44

Förra veckan var det teorivecka men det fanns möjlighet att anmäla sig till extra dressyrträning med fokus på ryttarens sits. Den behöver man ju alltid bli påmind om, så jag anmälde såklart. Fick Köttbullen, och hon kändes (för att vara hon) pigg och härlig. Hon var ju också (äntligen) klippt, det kan ju ha med saken att göra. Hon gick fint i form i skritt och trav, i galoppen är det fortfarande problematiskt men mot slutet hade vi en liten sekvens där man kunde ana att hon faktiskt var på tygeln. TYVÄRR stod instruktör V med ryggen mot så det finns inga vittnen till detta halleluja-moment. Som kanske inte ens VAR ett halleluja-moment, men det kändes bra. Ska leva länge på det. 

Höstlov, I löv you

Det där med höstlov, det får banne mig bli en återkommande grej för mig känner jag. Kan inte minnas att jag tog ledigt när barnen var små, kanske någon dag, men definitivt inte en hel vecka i alla fall. Och definitivt inte de senaste 20 åren eller så. Men det här var EXAKT vad jag behövde. Långa promenader varje morgon, sen lite träning, äta matlåda till lunch och sedan långa lata eftermiddagar i soffan med böcker, tekopp, filtar och värmedyna. Till stallet på kvällen, den här veckan alla dagar utom i måndags. Ska dit ikväll och på lördag också. Känner frid och harmoni. GÖTT. Har nu äntligen börjat läsa Stephen Kings senaste, jag köpte den i somras, sparade den till semestern men det var inte läge då och fram tills nu har jag haft så himla många låneböcker. Men jag har haft det som målbild ett tag: höstlov, soffan, en oläst Stephen King att sätta tänderna i. MMMMM. 

Ja, det var väl mest det. Mina dagar är rätt så inrutade enligt ovan, men det trivs jag ju med. Idag har jag packat godispåsar till lördagens Pay & Jump, det var på håret att det räckte för vi har många starter. Imorgon ska jag träffa Jenny och dricka vin, för första gången sen vi spang Tjejmilen (ja, jag drack ju såklart inte vin under själva Tjejmilen, men på kvällen efteråt). Har blivit otroligt sparsam med vindrickande, inte för att jag någonsin varit någon storkonsument men förr var det väl mer ett glas till maten för att det var helg och sen ett glas till när vi satt i soffan och kollade på någon serie. Väldigt sällan mer än så, men det där slentrian-bara-för-att-det-är-helg-drickandet har jag skippat sedan...tja, sen när då? Ett par år sen kanske? Nu dricker jag i princip bara om det är något speciellt, och bara-för-att-det-är-helg räknas inte dit. Men att träffa Jenny: definitivt. 

Nu ska jag ägna mig åt lite mer föreningslivsarbete i form av skriva månadsbrev, och sen väntar ett dressyrpass på Köttbullen. Som numera har blivit klippt, tack gode Gud. Ridlärare N skickade ett filmklipp där Köttbullen stod och sov och dreglade medan klippmaskinen jobbade, så hon tyckte nog också det var skönt att bli av med all den ullen. Over & out. 

  

     

Trädgårdsmästarens dotter

Har läst Trädgårdsmästarens dotter av Marcus Jarl och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Flora Nyman har alltid varit pappas flicka. Hans gröna fingrar har uppenbart gått i arv till henne, även om hon själv främst sitter med näsan i botaniska faktaböcker på sitt jobb på Naturhistoriska museet. När pappa Göran dör hemma i hallen hamnar familjen i chock. Flora och hennes yngre bror Svante gör sitt bästa för att hjälpa deras mamma med sorgen och allt det praktiska. Men mitt i mörkret upplever Flora att människorna omkring henne börjar bete sig annorlunda. Undviker de henne? Snart kommer den omvälvande sanningen fram. Göran är inte Floras biologiska pappa.

Floras värld rasar samman, och hon känner sig dessutom sviken när hon inser hur många i omgivningen som redan visste. Men varför har de ljugit om det hela hennes liv? Och vem är hennes biologiska far?

Det blir en resa mot livsavgörande förklaringar genom ett nystan av hemligheter, svek och tragiska missförstånd som spänner sig över nära fyrtio år.

Jag tyckte det här var en jättebra bok, bra språk, intressant berättelsr med en hel del helt oväntade twister. Störde mig pyttepyttelite på några språkliga missar som att någon rör om i sin kaffekopp och en halv sida senare lyfter sin jättestora tekopp till munnen, och så är jag tämligen övertygad om att Pestens tid inte fanns utgiven på svenska 1983 (eller till och med HELT SÄKER eftersom jag kollade i min heliga Stephen King-samling), det KAN förstås vara så att Karin läste den på originalspråk, men då skulle den inte ha stått på Hce-avdelningen på bibblan, pilutta dig Marcus Jarl. Men i övrigt: mycket läsvärd. Den får fyra botaniska trädgårdar av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er.

The beginning of a höstlov

Här kommer lite hälsningar från ett höstlov som hittills har levererat både fysisk aktivitet och lugn och ro. Så vill man ju verkligen ha det.

I fredags höll jag förvisso på att få ett psykbryt modell större. Så här: Vi har en skurmaskin på jobbet, och en gång när vi hade tillsyn så kom frågan upp var skurvattnet tömdes ut och svaret var i avloppet. Då sa tillsynspersonen att skurvatten från industrin innehöll ofta höga halter av tungmetaller och det var inte bra om det kom ut i spillvattennätet, så det var bättre att tömma skurmaskinen i någon form av balja, låta vattnet stå och sedimentera tills det blev en bottensats, och sedan försiktigt hälla av vattnet i avloppet och låta resten gå som farligt avfall. Då fick Tröggubben i uppgift att införskaffa ett uppsamlingskärl för detta ändamål och det rapporterade han att han hade gjort och informerat personalen om att det skulle användas och så var det inte mer med det, trodde man ju. I fredags fick jag för mig att jag skulle kolla om folk verkligen visste hur detta skulle hanteras så jag högg första bästa och det framgick ganska klart att han hade inte en aning om vad jag ens pratade om. Älgade bort till verkstan där uppsamlingskärlet borde finnas, hittade inget, frågade en annan om det ens fanns, och jodå, han pekade högt upp på en hylla där det stod en grå balja med en massa hål borrade i sidorna. Frågade vad tanken var med det och det visade sig att, ja jag vet faktiskt inte vad som visade sig förutom att Tröggubben och hans kollega uppenbarligen inte förstått vare sig uppgiften eller hade en aning om vad begreppet "sedimentation" innebar, men kanske tror de att "tungmetaller" är stora järnstycken som genast sjunker till botten? Herregud, den där konstruktionen var bland det mest korkade jag sett i hela mitt liv. Skrev en avvikelser och sen var det tack och lov dags att gå hem.  

Åkte iväg till mitt vanliga fredagsställe, parkerade bilen och gick drygt 8,5 km stavgång i raskt tempo. Det var roligt! Sen åkte jag till Ica och handlade lite smått som jag glömt i torsdags, sen hem och fixade tacos och så skulle vi kolla på The Gentlemen men det var något knas med Netflix så vi började istället kolla på serien Spartacus som gick på Max. Jag ÄLSKAR ju filmen Spartacus med Russell Crowe och det här skulle väl vara någon slags rip off på den? JÄTTEDÅLIG! var den. Sen gick vi och lade oss tidigt för på lördagen skulle min man ta ett tidigt tåg till Köpenhamn och eftersom bussar från Nästan-Österlen sällan är synkade med resten av världen så hade jag lovat att skjutsa honom. 

Sagt blev gjort. Tog med mig hundarna och gick en lång runda i gamla hoods, åkte sedan hem och påbörjade min göttiga egentid. Låg på soffan och läste, sen var det dags för handbollsdamerna att möta Spanien, men det var så stor klasskillnad att det inte ens var spännande. Men kul att se ändå förstås. 

På söndagen tog jag en lång promenad med hundarna, kom hem och tränade lite pilates. Sen var det dags för världscupen i hoppning i Helsingfors, en historia där förvånansvärt många antingen 0 eller 4 fel. Lyckades tajma in ATG live när "min" galopphäst (som jag äger 1/1000 del av, så det där med att säga "min" är ju tveksamt) skulle starta ett lopp. Satsade som vanligt 50 kr vinnare och 50 plats, för det gjorde en spelmissbrukare i Hem till byn och det låter så proffsigt. Tyvärr kom han precis utanför placering så det gick med minus. Men men. 

Sen var det dags att åka till stallet för möte och när jag kom hem så hade min man kommit hem, nöjd med sin Köpenhamnshelg men trött i fötterna. Jag fixade mat och så åt vi och kollade på The Gentlemen på Netflix som nu var mer samarbetsvilligt. Var per automatik lite stressad för det var söndagskväll och klockan var så mycket, men sen kom jag på att a. jag hade glömt ändra väggklockan i tv-rummet till vintertid och b. det var ju inget att stressa för att det var sent (som det ju inte var, i alla fall inte SÅ sent) eftersom jag ju skulle ha SEMESTER. 

Igår stolpade jag upp ur sängen vid sju, åt frukost, travade iväg på en långrunda med hundarna, tränade tabata och åt lunch. Därefter: soffan, kaminen och en god bok. Behöver inte mer än så för att känna att livet fan i mig är FULLÄNDAT. Sen kom min man hem och vi bestsämde hastigt att igår skulle bli filmkväll, för jag är iväg alla andra kvällar för det är höstlovsaktiviteter i stallet ikväll, imorgon och på torsdag, och på fredag ska jag träffa Jenny och dricka VIN. Vi började kolla på The Dogman som kanske inte var 100 % realistisk men hade ändå "något", tyckte vi båda. 

Ja, det var väl allt som hänt så här långt. Nu idag fick jag anledning att öppna en dator för en kollega hörde av sig och behövde hjälp. Är ju liiite surt att behöva tänka på jobb under sitt höstlov, men det tog bara tio minuter eller så, så det var väl inte hela världen. Nu ska jag äta lunch och sen är det soffmyyyyys tills det är dags att åka till stallet. Tjo och hej.