Alltså NÄE vilken deppig match? Inte för att Slovenien är ett dåligt lag, tvärtom, men jag vet inte om Sverige trodde det? för lite mer action av dom hade jag ändå väntat mig. Istället: jätteslarvig inledning, men tyckte ändå att de skärpte till sig och mot slutet av första halvlek och början av andra var det ändå hyfsat jämnt. Men sen fick Gottfridsson rött kort för han råkade lappa till en sloven, och då var det lite som att luften fullständigt gick ur det svenska laget. Sen fick han den där jättestora Blagotinsek eller vad han heter också rött kort för han råkade lappa till Felix Claar, men inte gick luften ur slovenerna för det utan de fortsatte att kila omkring och vara flinka och uppfinningsrika och framför allt göra mål, medan svenskarna mest lufsade runt och verkade uppgivna och villrådiga när de inte stod och stångades på linjen utan att komma någon vart. Det är banne mig inte så här man vinner OS-medaljer, så nu är det bara att bryta ihop och komma igen för på fredag väntar ärkefienden KROATIEN och eftersom de nu förlorat två matcher så blir det måstematch för att kunna ta sig vidare. Gulp.
onsdag 31 juli 2024
Men är det redan augusti imorgon...?
tisdag 30 juli 2024
Åh nej, Sverige-Danmark 23-25
She should not lock the open door
Igår var det mycket att stå i på jobbet, deadline i ett projekt närmar sig med stora steg och många som jobbar i projektet har semester. Skitdålig kombination, men det är som det är och bara att bita ihop och knota på. Förra veckan sa jag till en kollega att jag tyckte att jag hade kommit på världens LIFE HACK genom att gå på lunch tidigare, för då slipper man luncha ihop med KonsultGubben. Var väl bara det att han tyckte väl att hans LIFE HACK var att också börja ta lunch tidigare, så igår när jag kom upp till fikarummet vid tjugo i tolv så satt han redan där. När jag skulle stjälpa upp min mikrade mat på en tallrik råkade jag stöta emot den så det uppstod ett litet slamrande ljud och det räckte för att han skulle se det som en öppning till ett samtal: Jaha, det var värst vad du var våldsam idag, höhöhö. Det är ju sånt man kan säga bara sådär i förbifarten och så är det inte mer med det, men när det handlar om en sån supertraggig person som KG som man har noll intresse av att interagera med och där man vet att han uppfattar minsta lilla ord som en invit till att veva igång och fortsätta ett meningslöst samtal om ingenting i evigheter, så: ORKAR INTE.
Vår VD var tillbaks från semestern och egentligen skulle jag väl kunna fråga honom när det är tänkt att KG:s kontrakt går ut, eller rättare sagt om det är sant som ryktet säger att han har fått förlängt till oktober eller vad det nu var. Har bara hört det från en källa soms påstår att KG sagt det själv, men han har inte sagt det till någon annan, så vårt hopp är att källan har missförstått det hela. VD:n är den som har anställt KG, så han om någon borde ju sitta inne med fakta, kan man ju tycka. Men vågade inte riktigt ställa frågan för jag är rädd för vad svaret ska bli.
Jaja. Solen sken, himlen var blå och det var tjugofem grader varmt när jag åkte hem. Bestämde mig för att inte dra ut hundarna på promenad eftersom min man ändå var hemma och hade rastat dom vid lunchtid, så jag själv tog en rask promenad till bibblan och lämnade tillbaks en bok. Tog en omväg på en stig genom en bokskog hem och provade att småjogga lite, det gick bra trots värmen. Är nämligen lite bekymrad för min löpträning och de här 25 graderna och stekande solen som det ska vara hela veckan så tänkte eventuellt testa motionsslingan här hemma, den är 5 kilometer och går i skog och skugga nästan hela tiden. Det dåliga med den är att den är så himla kuperad så då blir det ju jobbigt på det viset, men jag tänker att jag får väl gå i de värsta uppförsbackarna i såna fall. Ska testa idag och utvärdera.
Fick lite feeling och småsprang i intervaller på vägen hem från bibblan och fick en DJÄVLA energi av det. Vet inte vad som hände? för det var ju fortfarande 25 grader varmt och stekande sol och jag är ju absolut ingen värmedyrkare, men nu gick det plötsligt bra? Kom hem, tränade ett pass tabata så att svetten skvätte och kände mig alldeles otroligt stark och pigg. Sedan var det dags för handboll och det gick ju tack och lov bra för Sverige. Kollade sedan på matchen mellan Frankrike och Norge där Frankrike gjorde en riktigt usel första halvlek, spelade upp sig i andra men det hjälpte inte när Norge gjorde två bra halvlekar och vann tämligen överlägset. Inte roligt för Frankrike att förlora två matcher på raken på hemmaplan, de förlorade ju mot Danmark också häromdagen. Synd om publiken som skanderat Allez les bleus helt i onödan i två gånger sextio minuter utan att få segerjubla någon gång.
Låg kvar i tv-soffan och zappade runt, råkade hamna i en match beachvolleyboll där Sverige spelade ett avgörande set tydligen. Kan inget om varken beachvolleyboll eller vanlig volleyboll men fick nu veta att det var förbjudet att dricka vatten under matchen, det var bara tillåtet om det var time out. Om man fick sand i munnen fick man lov att skölja munnen men man var tvungen att spotta ut vattnet igen, det fanns en funktionär som kontrollerade detta. Men VILKEN konstig regel? Samma som den i cyklingen att man var tvungen att ta emot en vattenflaska om/när man cyklade in i depån? Om jag förstod det rätt så var man alltså inte tvungen att dricka vattnet, bara ta emot flaskan. Vad är det för syfte med det? kan man ju fråga sig.
Idag är det först jobb, sen MOHAHAHA, löpträning i värmen, sen hem och träna pilates och sedan kanske självdö en smula på soffan i väntan på damernas match mot ödesmotståndarna Danmark. Nu fick ju Danmark rejält med dask mot Norge i förrgår så de är förmodligen riktigt revanschsugna. GULP. Det blir nervöst.
måndag 29 juli 2024
Käraste Lena
Har läst Käraste Lena av Ninni Schulman och det kan du också göra. Det är en fortsättning på Som vi lekte som jag gillade jättemycket. Detta är handlingen:
Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.
Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.
Jag tyckte om den här boken också, det gjorde jag. Den är både välskriven och spännande och slutar med en rejäl cliffhanger (även om man fattar att Ingrid väl knappast kommer att dö för då hade det väl inte kommit en tredje bok i den serien?), och jag gillar ju det vardagliga som jag tycker Ninni Schulman är jättebra på att skildra. Stör mig dock pyttelite på den här kärlekshistorien-to-be mellan Ingrid och polisen Benny, tycker den känns lite krystad. Men i övrigt jättebra. Den här boken får fyra släktgårdar av fem möjliga, schas iväg till bibblan.