Till stallet istället, v 23 2024, pt 1

Igår stod det markarbete på schemat. Hade Köttbullen (har varit lika orolig varje gång att det ska stå något annat namn på tavlan, för någon gång fick jag ha hennes bara för att hon "hade betett sig för djävligt" på någon barnlektion och behövde hutas åt lite, men nu börjar jag tro på att jag ska ha henne hela detta blocket) och det var varmt. Vi skulle trava över bommar med ställning och böjning även om bommarna var på rakt spår så var själva slingan eller hur man ska säga det som på en stor oval. Nyttigt för mig som har en tendens att titta ner när jag rider, men här var man tvungen att lyfta blicken och planera vägen. Fick kämpa med framåtbjudningen, men det betalade sig bra för DJEFLAR vilken trav vi fick till efter ett tag! Luftig och taktfast man riktigt kände hur hon arbetade och tog i med hela ryggen. Inte heller hängde hon sig i handen som hon ofta gör när hon blev trött (och trött var hon, svetten rann om oss båda) så att det känns som att man rider med en fullastad ICA-kasse i varje hand utan hon var lätt och fin. Härlig känsla! Inte lika härlig känsla sedan efteråt när jag skulle spola av henne all svett och hon brötade runt i spolspiltan som om Den Onde huserade där. Bråttom till hagen hade hon också och medan jag drog av mig stövlarna och tog på gympaskor så lät det som att hon höll på att riva hela boxen. Vi fick sällskap ner tll hagen i alla fall. Att leda henne ensam när resten av flocken är ute är något av en mardröm för hon beter sig som att hon ska flyga i luften vilken sekund som helst, trots att jag leder henne med kedjegrimskaft och kedjan över nosryggen. Tror väl inte att hon, om hon skulle slita sig och sticka, skulle göra något annat än att bara springa till grinden och ställa sig där och beta, flockbunden som hon är, men ändå. Det är inte jättekul. Men igår gick det bra. Sen ledde vi ut ett gäng hästar  till andra hagar, var hemma 22.15. I säng 22.30, somnade väl vid...23? Och upp 04. GÄSP. Men nu är det bara en vecka kvar på terminen så det är väl inget att gnälla om tänker jag. 

Blödande hjärtan

Har läst Blödande hjärtan av Elly Griffiths, det är den tredje boken om Harbinder Kaur som jag gillar nästan lika mycket som jag gillar Ruth Galloway. Har tidigare läst Främlingen  och Mordkonsulten och gillat båda jättemycket. Det här är handlingen: 

Kriminalaren Cassie Fitzgerald har en fruktansvärd hemlighet som hon gjort allt för att förtränga: en hemlighet som involverar en klasskamrats död under skoltiden.
Trettio år senare är Cassie lyckligt gift och älskar sitt jobb på polisen. Men så övertalas hon av sin man att gå på en skolträff där hon återser sina gamla klasskamrater från väl ansedda Manor Park - och innan festen är slut hittas en av deltagarna, Garfield Rice, högprofilerad riksdagsman för Torypartiet, död på toaletten.
Man misstänker en drogöverdos, och utredningen som leds av Cassies chef Harbinder Kaur följs av alla tidningar. Men Cassie kan inte komma ifrån känslan att någon av hennes gamla klasskamrater kan vara skyldiga.

Ja, vad ska man säga? En klassisk Elly Griffiths-deckare där alla ingredienser - det vardagliga i kombination med ond, bråd död och oväntade vändningar - som jag njöt av från första sidan till sista. Utan att spoila så blev jag så glad för Harbinders skull att man nästan skulle kunna tro att det var en person som jag kände IRL. Den här boken får fem återträffar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop. 

There's only one song left in my mind

I fredags kunde jag äntligen bocka av den förbannade avtackningen som har hovrat över mig hela veckan. Överlämnade presenten, höll ett litet tal där jag egentligen inte sa någonting om någonting utan bara berättade att den här personen varit hos oss si och så länge och nu ska du ju vidare mot nya äventyr och jag önskar dig lycka till och blablabla, floskel, floskel, blablabla, varsågod. Hen sa tack, det var väl ungefär allt den här personen sagt till mig de senaste veckorna men det är ju inte mitt bekymmer och nu kommer hen aldrig mer att vara mitt bekymmer. GÖTT. 

Efter jobbet körde jag intervallträning, det var 27 grader varmt och asjobbigt. Visserligen har jag förlagt springbiten till ett parti där det är lummig lövskog och skugga, men där är det å andra sidan mygg och knott till förbannelse. Det blev gjort i alla fall. Åkte sedan, svettig och äcklig, till Ica och köpte sallad till kvällsmat samt till Hööks och köpte en ny ridhjälm med MIPS till min dotter som fyllde år i veckan. Åkte sedan hem och kände mig rätt vissen, tror det var värmen i kombination med att den mentala anspänningen släppte? Fick verkligen Ta. Mig. Samman! och köra benpass och fotrehab som stod på träningsschemat, men det tog emot och var asjobbigt. Fick försöka affirmera Pain is weakness leaving the body och Svett är fett som gråter och andra såna där peppiga träningsfloskler, men fan vet om det hjälpte. Aja, träningen blev i alla fall av. Sen tog jag en powernap och jag hade nog ett rejält minus på sömnkonot för efteråt kände jag mig som en ny människa. Min man kom hem, vi åt sallad och kollade på The Glory (tycker den är sisådär än så länge) och sen tog jag ett glas vin och satte mig med Harbinder Kaur vid öppet fönster i den ljumma försommarkvällen. Härligt!

På lördagen var det upp i ottan som vanligt när det står viltspår på schemat. Nu går det bra! Förra våren gick det också bra ända till kursens slutprov, då gick det inte lika bra. Men det var ju då, och förhoppningsvis har han ju fått en lite större verktygslåda sedan dess. Vill ju såklart att han ska briljera på provet, men känner samtidigt att jaja, det är väl inte hela världen om jag/vi misslyckas. Han är ju ändå färdig champion och allt jag/vi gör nu är ju på skoj (åtminstone tills uppfödarna lyckas övertyga mig om att vi ska ta danskt viltspårchampionat). 

Åkte hem, åt lunch, slappade lite i soffan för det var verkligen helvetiskt varmt. Åkte sedan till stan där jag sammanstrålade med dottern för en försenad födelsedagslunch. Den var försenad både födelsedags- och  tidsmässigt, framför allt visade sig tiden vara sämsta möjliga. Ankeborg är en småstad, och där går det minsann inte att komma en lördag vid 14.30 och tro att man ska kunna äta lunch lite hur som haver. De flesta ställen hade antingen stängt, eller skulle stänga klockan 15.00. Hittade ett fik som var öppet till 16, men när vi stod där och spanade på salladsmenyn så sa deras personal helt snäsigt (eller så var det vi som hade lågt blodsocker och läste in snäsighet) att "köket hade stängt" och det som fanns till buds på disken såg inte lockande ut. Man vill väl inte ha deras djävla rester heller, sa min dotter när vi var ute på gatan igen. Hittade ett annat fik med samma öppettider, men där var de så otroligt söliga så när vi stått i kö i vad som kändes som en evighet och lyssnat på en dialog med någon otroligt villrådig person som verkligen inte visste vad hon ville äta, så fick vi nog och tågade därifrån. Vi slutade på Pinchos, vilket visade sig vara ett helt okej alternativ att ta typ två rätter och något kallt att dricka. Under tiden hade det också åskat och regnat, men det var bara skönt så att det blev lite svalare. Är verkligen inte gjord för värme. 

Svängde inom Lidl på hemvägen och köpte en massa fröer och nötter till min man, för det är hans nya grej för han har slutat att äta bröd. Köpte också nån slags färdigkryddad/marinerad kycklingfilé som jag sedan ugnsstekte till middag tillsammans med grillade grönsaker. Kycklingen var det sting i, kan jag meddela, tycker annars sånt där färdigkryddat inte direkt smakar någonting men det här var tydligen undantaget som bekräftade regeln. Gott blev det i alla fall. 

Igår var det typ lika varmt på morgonen som det varit dagen innan. Efter några kilometer gick solen i moln och även om det var lika varmt så var det åtminstone inte stekande sol. Gick en lång runda med hundarna där det var lite öppet så att det skulle fläkta lite och det gjorde det, men sista tre kilometerna var genom skogen och där fick jag nästan panik p g a trött plus alla miljoner helvetes flygfän som surrade omkring oss. Kom hem, tränade pilates, stekte pannkakor (vi har sjukt mycket ägg just nu) och sen kom min man och föreslog att vi skulle hjälpas åt med att fälla det sista inne hos grannen. Kände dock att NÄE, det var väl att inkräkta lite väl mycket på vilodagen så jag inlade veto. Nähä, då gör jag väl det själv då, sa han på gränsen till passivt aggressivt men det var kanske mest min tolkning. Sedan  gick han ut och sågade ner det sista och under tiden började det åska och hällregna. Kände mig som ett as när jag låg på soffan och vräkte mig när han sen kom in som en dränkt katt och meddelade att allt var klart. Universum straffade mig med lite huvudvärk, så jag gjorde inte många knop förrän det var dags att laga middag. 

Och nu är det juni! Galet!? Två veckor kvar med ridning och viltspår, sen är det...sommarlov? I det avseendet i alla fall, ska ju gneta på jobbet hela juni och juli innan det är dags för semester och då lär ju åtminstone ridskolan ha dragit igång igen. Men men. Nu slipper jag i alla fall århundradets energitjuv som kollega, det ska bli SÅ SKÖNT. 

All hands to the side, harpooned and fought her when she dived down low

Tro för all del inte att den där djävla boken om chili dök upp under gårdagen. Fick ett meddelande att den skulle levereras "mellan 01-07" som idag då men det hjälper ju mig föga eftersom jag lämnar hemmet 04.30 och inte kan förlita mig på att leverensen sker i första delen av detta tidsintervall (vilket det med facit i hand inte heller gjorde). Nähäpp, så det var bara att ge sig in till stan efter jobbet och besöka Ankeborgs enda kvarvarande bokhandel. Hade den några böcker om chiliodling? NÄPP. Därmed sprack plan B, och jag fick därför ta till plan C, detvillsäga strosa planlöst från butik till butik och se om jag hittade någon lämplig present. Detta är något jag verkligen H-A-T-A-R, jag vill verkligen bara gå raka vägen till butik X, hitta vara Y, betala och lämna stan. Hade dock lite tur, för precis bredvid bokhandeln låg en nyöppnad (eller jag frågade om den var det och det visade sig att den funnits sedan september förra året så det visar väl snarare hur sällan jag är i stan, vars centrum alltså utgörs av två gågator som man drar igenom på en pisskvart så det är inte som att den skulle råka ha gömt sig på någon udda liten bakgata "dit turisterna aldrig hittar", som folk av någon anledning ändå alltid verkar hitta så fort de är i Paris eller någon annan fancy storstad) te- och kaffebutik som visade sig ha såna där färdiga cellofaninslagna presentförpackningar med lite av varje, så jag slog till på en (i samma prisklass som boken) med inriktning mot grillning med nåt djävla  rökt chilisalt och nån glaze och lite annat lite sånt där plock, plus att jag gick till systemet och köpte en flaska av nån sprättig hipsteröl som jag petade ner i cellofanet. DET FÅR BANNE MIG DUGA. Betalade med egna pengar och boken om chili som alltså jobbet betalt tänker jag att jag ger till min svärson i födelsedagspresent istället. Han är typen som gillar chili, och är han inte det så får han väl se till att bli det. Hehe. 

Åkte hem, städade, sedan var det stallet och hemma igen vid halv nio så det var bara att duscha och hoppa i säng. Låg och läste en stund som vanligt, men kom inte till ro. Oklart varför, kände mig bara allmänt stressad. Tror det är den här avtackningen som stressar mig även om det verkligen inte är första gången jag hycklat fram ett avtackningstal till någon som jag inte direkt sörjer att den slutar. Men den här personen är...speciell, kan man väl lugnt säga, man vet liksom aldrig hur det man säger landar. Hen kan säga ja och amen och enas om allt och sen komma en stund senare och vara helt svart i ögonen och asförbannad över samma sak man nyss upplevde att man var 100 % överens om. Lättkränkt är bara förnamnet, fast med lite startsträcka då, vilket gör det ännu mer komplicerat eftersom det inte går att läsa av hur hen reagerar i stunden utan det kommer först senare. 

Funderade också hit och dit på hur jag ska göra nästa fredag, då har jag tänkt vara ledig eftersom det var klämdag och det visade sig att min kollega inte skulle vara det, men igår så damp det ner en inbjudan till ett möte som nog kan vara bra för KARRIÄREN så jag får se hur jag gör. Har precis fått tacka nej till två mötesförslag i augusti eftersom de ligger under min (sena) semester, och det var möten med samma människor och inbjudna konsulter och man vill ju inte upplevas som hur krånglig som helst va. Mötet nästa fredag är redan klockan 9 på morgonen  och varar någon timme, så jag skulle ju rent teoretiskt kunna vara med på det och ändå ha rätt så mycket ledig dag kvar efteråt, men samtidigt känns det inte som ledigt när man måste jobba. Aja, jag får väl suga lite på den karamellen. Det löser sig. 

Somnade till slut, men särskilt många timmars sömn blev det väl inte. Nu är jag trött och har lite ont i huvudet, men ska väl ta mig igenom den här dagen också. Efter jobbet är det löpintervaller, sen hem och köra benpass och sen är det banne mig HELG. Och sen slipper jag förhoppningsvis ha mer med ovan nämnda energitjuv att göra i resten av detta livet. 

Till stallet istället, v 22 2024, pt 2

Igår var det dressyrtorsdag och vi skulle rida en evighetsövning som var: skänkelvikning i trav från C till B, sedan ökad steglängd i traven mellan B och F, där en halv 10-metersvolt in till medellinjen, från medellinjen en kort diagonal ut till spåret och sedan direkt vända in på kort diagonal igen och göra två ökningar. Repeat. Det var en asjobbig övning för det gick i ett och fanns vare sig andningspauser eller transportsträckor. Köttbullen kämpade på bra tycker jag, i början slog hon över till galopp i det som skulle bli längningar, men det är ju ändå positivt att hon tänker framåt. Hon har ju inget stort gångartsregister men ibland tyckte jag ändå att jag kände att hon tog i och ökade steglängden även i traven när jag bad om det. Skänkelvikningarna gick också hyfsat, där var det väl mer jag som krånglade till det genom att inte sitta rakt. På slutet galopperade vi en lång stund, och då hamnade Köttbullen i det där härliga framåtläget där hon bara rullar på varv efter varv efter varv med frust i näsborrarna. Hittar vi dit lite oftare så kanske man snart kan börja jobba lite med formen i galoppen, för den lämnar en del övrigt att önska. Men ett steg i taget, osv.
Efter ridningen blev det ett antal vändor ner till hagarna med hästar och ponnyer som skulle släppas ut. Det är såklart jättemysigt för dom och visst är det skönt att slippa hålla på och packa höpåsar och så, men det tar en förfärlig tid eftersom gräshagarna ligger en bit från stallet. Men det är ju smällar man får ta så här års helt enkelt. 

You can tell my eyes to watch out for my mind

Min kollega Stefan har bestämt sig för att skaffa en privat telefon, innan har han använt jobbtelefonen även privat och det har ju både för- och nackdelar. Mest nackdelar om ni frågar mig som alltid haft en privat lur och aldrig använder jobbtelefonen till något annat än just jobb. Vi har Iphone som jobbtelefoner och nu hade Stefan slagit till på en prisvärd Samsung för sitt nya privata alternativ. Sen beklagade han sig över att han inte lyckades föra över information från jobbtelefonen till den privata via Smart Switch och jag tänkte att hur svårt kan det vara? och erbjöd mig att hjälpa till. Det skulle jag aldrig ha gjort för det var banne mig inte så lätt som det har varit för mig när jag har gjort det tidigare, nu var det ingen telefon som ville connecta med någon annan och dela med sig av någonting. Efter tusen år kollade jag wifi och då visade det sig att den ena var ansluten till jobbets gästnätverk och den andra till det vanliga nätverket, så AHA, DÄR HAR VI PROBLEMET, trumpetade jag segervisst. Fast det hjälpte ändå inte. Efter ytterligare några evigheter testade jag i ren desperation att ladda ner Samsung Smart Switch till Iphonen istället för Iphoneversionen av Smart Switch och voilà, då funkade det, men det satt ju djävligt långt inne.  Tycker inte att det här med Smart Switch är så smart faktiskt, det kunde väl de här såkallat smarta telefonerna som kan känna av ansikten och fingeravtryck och var man är, kunnat informera om på något sätt? Aja, nu löste det sig och Stefan blev så glad att han funderade på att ställa in kvällens planerade golfspel och bara vara hemma och organisera sin privata telefon. 

Igår bestämde jag mig för att lägga in en vilodag per vecka i mitt träningsschema, det har ju liksom bara byggts på. Först var det ridning två gånger i veckan i kombination med dagliga promenader, sedan tillkom tabata två gånger i veckan plus pilates två gånger i veckan, sedan tillkom benpass och intervallträning och nu är det fotrehab också. Nu tränar jag ju verkligen inte jättehårt utan känner att det väl mest är lite mentalt jobbigt, så nu ska jag testa att ha onsdagar som vilodag, kan ju vara skönt att bara komma hem, gå en runda med hundarna och sedan inte ha något mer den dagen. 

Igår blev det dock inte så, gick visserligen en runda med hundarna samtidigt som jag pratade i telefon med min bror, men sen var det möte i stallet klockan 18 så det var bara att ge sig iväg. Det var dock ett möte av lite mer informell karaktär så det kändes verkligen inte speciellt betungande utan mer som att man träffade lite kompisar och satt och snackade om grejer man gillar. Kom hem vid halv nio så kvällen var ju i princip slut där. 

Inte går det speciellt bra med den här djävla boken om chili heller! Igår hade statusen visserligen under dagen ändrat sig från "på väg från leverantören" till "hantering på lagret", men sen har det inte hänt någonting sedan igår 11.29 så sannolikheten att den ska dyka upp under dagen bedömer jag som låg. Får alltså ge mig in till stan och besöka en fysisk bokhandel och försöka hitta något motsvarande. Röven! Fast det är ju mitt fel som var ute i sista stund, men står det leverans 28-29/5 så tror man ju på det. Note to self: gör inte det. 

Ikväll är det i alla fall ridning, härligt. Imorgon har jag den här avtackningen som hänger som ett ok över mig, men det är ju bara att ta sig igenom och sen är den ju över. Har absolut inga problem med att hålla tal och lämna över present, men det är lite svårare när det handlar om folk som man egentligen mest är glad för att de slutar, tycker att det skorrar så himla falskt när jag säger något om att den och den har varit en uppskattad medarbetare som jag önskar lycka till i framtiden och blablabla. Men det ska  ju bara göras, man måste avsluta snyggt. Även om den här personen inte precis har gjort det, men det får ju stå för hen. 

Nu: jobbelijobb. 

Now scratch the itch

Hela vintern och halva våren, eftersom den var så sen, grå, kall och regnig, så har man ju längtat efter det här: försommaren. Grönt överallt, blommor som blommar, fåglar som kvittrar, kor som går i hagar, att kunna gå ut och vara ute utan att behöva ha ett ton ytterkläder på sig och ändå frysa. 

Igår var det dags för löpintervaller och då fick jag lite mer uppleva baksidan av ovanstående medalj. På vägen hem från jobbet ligger ett område som tidigare tillhört militären, nu tillhör det väl kommunen tror jag. Där strosade jag ofta omkring på den tiden jag bodde i närheten, för där finns det kohagar, slingrande grusvägar, lummig härlig lövskog, en liten sjö (som man visserligen inte ser så mycket av för den omgärdas av vass och sly, men ändå: en sjö) och framför allt: fina  naturstigar att gå och springa på. Allt det där finns ju såklart hemma i Nästan-Österlen också med den nackdelen att där är allting så väldigt kuperat, plus att det ligger en massa sten på många av skogsvägarna, de ska väl fungera som något slags bärlager så att inte vägarna ska bli sönderkörda av traktorer och skogsmaskiner antar jag. Rimligt för dom som jobbar i skogen, men inte så skönt för mig att springa på, så då känns det enklare att bara svänga förbi det här området, ställa bilen på en jättestor parkeringsplats som är gratis, köra sin runda och sen hem och njuta av känslan av att vara (nästan) färdigtränad för dagen. 

Igår bestämde jag mig för att köra en av mig konstruerad slinga som går först på grusväg, sen in i en kohage där man springer på en av korna upptrampad stig, sedan ut ur kohagen och in i skogen längs med den där sjön som man inte ser p g a sly och vass och sen tillbaka ut på grusvägen igen. En nätt liten runda på drygt 6 km. Nu kommer jag till ovan nämda medaljs baksida, den som man inte tänker på när man drömmer om härliga försommardagar: 1. i kohagen stod nässlorna i princip manshöga, vilket i kombination med t-shirt och shorts inte alls var optimalt, men värre var: 2. ALLA DJÄVLA MYGG. Skogen vid den ovan nämnda osynliga sjön är en såkallad sumpskog, och där trivs mygg och knott och allehanda insekter som är jättebra för den biologiska mångfalden superbra. Men för mitt personliga välbefinnande var det lite sämre, kan jag väl säga. Så fort jag saktade av, och det ingår ju i intervallerna, så slog sig varenda sugande och stickande insekt i halva södra Sverige (kändes det som) ogenerat ner på varje kvadratcentimeter bart skinn de kunde hitta. Detvillsäga mitt. Så de där stunderna när man går och liksom ska samla kraft till nästa intervall blev inte precis behagliga. 

Åkte sedan och handlade, när jag kom ut från affären så noterade jag att det var en liten pöl under bilen och att det föll en droppe FRÅN bilen ner i pölen. Det gjorde mig nervös, en bil är väl ändå i mångt och mycket att betrakta som ett slutet system och när det droppar saker från slutna system så betyder det att de inte är så slutna längre. Vad jag kunde se så var det i alla fall inte bensin eller olja, alltid något, men det finns ju kylare och spolarvätskebehållare och andra grejer som kan läcka. Åkte hem med domedagstankar, svängde nerom nästan-Österlens bilverkstad och beskrev problemet för Bengt som jobbar där, för han är väl i alla fall tusen procent mer sakkunnig än jag. Han frågade om vattnet kom från "ungefär där en passagerare i framsätet har sina fötter" och det var ju exakt det stället och jag förberedde mig på att det skulle bli en svår och dyr historia som skulle ta veckor att laga, men då var  det bara kondensvatten från AC:n och helt normalt. PUH. Märks kanske att jag aldrig har haft en bil med fungerande AC innan, hehe. 

Åkte hem med lätt hjärta, tränade pilates och tillbringade sedan resten av kvällen i soffan med att klia på mina tio miljoner nya myggbett och läsa om Harbinder Kaurs nya mordfall. Gick och lade mig tidigt och hoppades på en god natts sömn, men sovrummet var varmt och min man påstår att han får "sendrag" om han sover med fönstret är öppet, så efter ett tag fick jag ta min tillflykt till Flickrummet™ och även om det bara är kanske 10 meter dit så är det ändå som att starta om själva insomningsprocessen, som tydligen är oerhört känslig. 

Är sjukt stressad över en grej: på fredag är det en i mitt team som slutar och jag har haft väldigt mycket bry med att fixa en passande avskedspresent, den här personen är inte så meddelsam om sig själv och sitt men till slut kom jag på att köpa en bok som handlade om chiliodling, för det är det enda jag vet att den här personen är intresserad av. Kollade på Adlibris, där stod det att den kunde levereras "28-29 maj" och det var ju bra så jag beställde men varför ska någonting vara enkelt, för plötsligt hette det att den kunde levereras "28-31 maj" och eftersom avtackningen ska vara på fredag morgon, detvillsäga den 31, och jag beställde leverans hem till mig så måste jag ha den SENAST imorgon för att kunna ta med den på fredag. Och när jag går in på ordern så står det att den är "på väg från leverantören", och de efterföljande stegen är "hantering på lagret", "leverans på väg" och "framme" så det ser verkligen mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Måste nog fan ge mig in till stan och en fysisk bokhandel ändå?  Har dessutom betalt den med mitt firmakort (för att det skulle gå snabbt och smidigt, haaaaa) och ska man då avbeställa och få kreditnotor och grejer som ska redovisas, fan vad krångligt, HELVETE! Jaja, vi får väl se vad som händer under dagen här.