Porr

Det här är en bok som jag med största sannolikhet inte kommer att orka läsa klart: Porr av Irvine Welsh. Detta är handlingen: 

Gänget från Trainspotting är tillbaka. Tio år äldre och lika slängda i käften - men inte en dag klokare eller lugnare - strålar Sick Boy, Renton och Spud samman igen i sitt älskade och hatade Edinburgh.

Sick Boy har fått en idé om det stora klippet: han ska producera en porrfilm. Pengarna kommer att strömma in och Sick Boy ser fram mot en bekymmerslös tillvaro i resten av sitt liv. Det kan helt enkelt inte slå fel.

Men den psykotiske Begbie har just blivit frisläppt ur fängelset och drar omkring på Edinburghs gator, uppfylld av tanken på att hämnas. Honom gäller det att passa sig noga för. Väldigt noga.

Och allra först måste de stjäla ihop till startkapitalet ...

Jag ÄLSKADE/ÄLSKAR Trainspotting, både filmen men framför allt boken, så därför såg jag jättemycket fram mot att läsa den här fortsättningen (som jag totalt missat att den ens fanns). Men jag vet inte, den var så djävla rörig. Alla kapitel handlade om olika personer och alla berättades i jagform och ibland gick det flera sidor utan att jag fattade vem det handlade om. Det var ju åratal sen jag läste Trainspotting så jag var var ju inte direkt uppdaterad heller. Efter drygt 150 sidor så bestämde jag mig för att...kanske inte ge upp, men ta en paus. Eller ge upp. Har den på lån i tre veckor till så jag får väl se om jag ändrar mig.

Global fussball OK

Jaha, det blev ju en snöplig förlust för Sverige i fotbolls-EM. Som de medgångssupportrar vi tydligen är orkade vi inte se klart hela matchen utan gav upp någonstans mellan det tredje och fjärde engelska målet. 

Vi får väl hoppas de tar brons i alla fall, sa jag lite käckt. Sen läste jag Sverige utslaget ur EM på Aftonbladet och bara vaaa? Tydligen SPELAR man inte om brons i EM? Alltså, det trodde jag var en grej som var lika självklar som att solen går upp i öster och ner i väster, eller i alla fall lika säkert som att semifinalernas vinnare möts i finalen: att de som förlorar semifinalerna gör upp om bronsmedaljen. Men tydligen inte då? Det är fan ingen ordning med någonting.

Blodskam

Har läst Blodskam av Caroline Engvall (läser alltså flera böcker parallellt), den handlar om detta:

Systrarna Elizabeth och Sofia växer upp utanför den norrländska byn Ormvattnet. I skogen intill huset ligger en mörk tjärn där människor, enligt sägnen, dras ner i djupet om de har otur. Det gäller att inte reta sjörået.

Många år senare åker Elizabeth på semester till Thailand tillsammans med sin mamma, systern Sofia och hennes man och barn. På nyårsafton försvinner Sofia och när hon senare hittas död i vattnet är katastrofen ett faktum. Händelsen gör att Elizabeth måste hantera något som hon länge försökt förtränga - barndomen i Ormvattnet och de dunkla hemligheter hon gömt undan sedan dess. Vad var det egentligen som hände på psradisön i Thailand och hur hänger det ihop med uppväxten i Norrlands inland?

Det lät ju maffigt, men NJA? kände jag efter ett tag. Seg handling (detta är första delen av en planerad trilogi så det är kanske anledningen?), träliga karaktärer, förvisso en liten twist men det var inte tillräckligt för att jag skulle gå igång. Den här boken får två terapisamtal av fem möjliga.

Kan innehålla spår av Tommy Roos

Har läst Kan innehålla spår av Tommy Roos av Cecilia Klang och det tycker jag att du också kan göra. Detta är handlingen:

Tommy Roos liv är som det alltid varit. Han arbetar på fabriken i hemstaden Forshammar och är sedan många år gift med tonårskärleken Martina. Det enda som egentligen skiljer sig från ungdomsåren är att det stora lagts på hyllan, och att rockstjärnedrömmarna ersatts av villan, Volvon och vovven. Själv tycker Tommy att allt rullar på fint, men det gör inte Martina. Under ett samtal med en parterapeut släpper hon bomben: hon vill skiljas. Samtidigt får Tommy nyheten om att fabriken står inför hot om flytt till Estland, med hundratals arbetslösa som följd.

Tommys liv är på väg att rasa samman totalt, men så träffar han operasångerskan Gunnel Aurell, en gång en internationellt firad stjärna.

Med Gunnels hjälp hittar Tommy sin röst igen och får chansen att bevisa att det fortfarande finns liv och kämpaglöd kvar i både honom och Forshammar.

Tydligen är det här en såkallad feelgoodroman, men det såg jag inte förrän efteråt och hade jag sett det innan så hade jag blivit förvånad, för den första halvan är väääldigt grå och rätt deppig. Men jag levde mig in i Tommys liv så till den milda grad att jag låg vaken i natt och tänkte på hur det skulle gå för honom. Kom på ett tänkbart händelseförlopp/slut som också visade sig stämma, åtminstone delvis, men det gjorde inte så mycket. Jag gillade den här boken! Bra språk, bra miljöskildringar, bra karaktärer. Okej, liite förutsägbar men jag köpte det för den var så liksom...charmig? Den här boken får fyra brukssamhällen av fem möjliga. Marsch iväg till bibblan och låna. 

Semesterrapport

Har nu haft semester en dryg vecka och har det gött. Har inte direkt gjort något omvälvande. Det har ju varit varmt så in i helvete vissa dagar, och då görs det sannerligen inte många knop. Men igår lastade vi bilen full av skräp och körde till soptippen. Det är något av det bästa jag vet, hehe. Vi ska dit igen på torsdag! Soptippen, eller återvinningsstationen som det heter, har bara öppet två dagar i veckan så det gäller att passa på. 

Sen har vi gjort en PLAN för saker som ska göras under semestern med varsin lista och en gemensam. På min lista står det: storstäda hönshuset, städa carporten, rensa skafferiet, hugga och stapla ved. På vår gemensamma står det: fälla träd och bygga staket. På min mans: röja i källaren och så några eljobb. I den bästa av världar kommer det här att bli gjort under denna semester. Har längtat efter en städad källare i över tio år, men hittills har det bara varit olika typer av runtflyttande av saker utan att lösa det verkliga problemet (som är: för mycket saker i kombination med avsaknad av vettiga förvaringslösningar. Om jag fick en krona för varje gång jag gormat GOLVET ÄR INGEN FÖRVARINGSYTA så hade jag kunnat säga upp mig och leva på räntan. Men men. Plötsligt händer det...kanske?).

Staketet som ska byggas är att vi ska hägna in en del av tomten så att vi ska kunna samla våra bärbuskar där utan att hundarna är där och krafsar och framför allt: äter upp all gödning som läggs ut. Vi bor ju på så mager och uschlig sandjord att det är knappt att ogräset växer, brukar jag säga. Det är inte riktigt sant, men snudd på. I förlängningen är sedan planen att bygga ett par grindar så att man kan dela av tomten på ungefär hälften så kan hundarna vara på en halva och hönsen skulle kunna gå ut och sprätta och äta gräs och sniglar på den andra. De har ju förvisso en rätt stor hönsgård att vara i, men de kan gott få vidga sina vyer lite. Men det är ett lite större projekt som inte kommer att bli av den här sommaren i alla fall. 

Har också efter mycket moget övervägande tackat nej till att bli medryttare på Enögda Ponnyn. Ju mer jag har haft tid att tänka på det, desto mer kluven har jag känt mig. Fantastiskt erbjudande, gratis ridning, inte långt från där jag bor, jättetrevliga ägare och gissningsvis också en jättetrevlig ponny. MEN jag har också känt att det har känts lite jobbigt att binda upp sig två dagar i veckan framöver. Plus att det ju är ett djävla ANSVAR att rida någon annans ponny, tänk om något händer? Men mest har det faktiskt varit denna ekvation: Jag vill ju fortfarande rida Köttbullen minst en, men helst två gånger i veckan. Och sen hålla hundkurs någon kväll per vecka. Sen kanske själv gå någon kurs med någon av hundarna någon kväll. Då är man uppbokad 3-4 kvällar. Två gånger till innebär att man är uppbokad 5-6 dagar av 7. Och under den här våren med rätt så mycket fritid så har jag kommit fram till att 3-4 faktiskt känns bättre än 5-6. Så skulle jag bara ringa ägaren och meddela det också. Det var kanske jobbigast av allt. Kändes så himla otacksamt liksom. Funderade till och med på att dra en vit lögn om att jag skulle komma att ha så mycket på jobbet i höst etc, men sen skärpte jag mig och sa som det var. Och det var helt okej (sa hon i alla fall, sen kanske hon knöt näven i fickan och svor en mustig ed inombords, men det lär jag ju aldrig få veta). 

Har kommit igång så HIMLA bra med min egen träning. Har kommit till det där stadiet (efter en rätt så mastig uppförsbacke till inledning) där träningen känns rolig och man bara blir piggare och orkar mera. Kör ridlärare I:s specialpass tre gånger i veckan och pilates två gånger. Plus cykel 1-2 dagar (men har ju elcykel så det är väl inte så himla mycket "träning" egentligen men jag inbillar mig att det är bra för artrosknäna att röra sig lite i alla fall). Plus promenader såklart. Åh vad jag har längtat efter vanliga promenader! I våras var varje tur med hundarna en PLÅGA. Knäna var svullna, benen kändes blytunga, varje steg gjorde ont och det enda jag kunde tänka på var att komma hem så fort som möjligt så man kunde få slippa denna djävla tortyr. Men nu är benen pigga igen. Mmm. 

Har sagt upp vår prenumeration på DN så är nu utan morgontidning (fredag-lördag-söndag) för första gången på rätt många år. Tror inte det kommer att göra så himla stor skillnad för helt ärligt så skummar jag bara igenom kanske 90 % av innehållet och det känns som att jag mest kommer att sakna korsorden. Och då finns det ju billigare altarnativ till korsordstidningar. 

Ja, nä, men det var väl ungefär vad som har hänt sen sist. Detvillsäga inte jättemycket och inte något jätteomvälvande heller. Ikväll ska vi titta på fotboll! Är inte jätteintresserad av fotboll, men nu är det ändå EM och Sverige är i semifinal. Då kan till och med jag kosta på mig att kasta ett getöga. Även om jag stör mig på att det är så långsamt och liksom fumligt. Om man jämför med hur snabbt och distinkt passiningsspelet är i handboll så känns det som att allt inom fotboll går i slow motion. Och då är ju ändå damerna hundra gånger rappare än herrarna, som faller i vinddraget, ligger och vrider sig i imaginära plågor i en kvart och tar TUSEN ÅR på sig att genomföra ett byte. 

Det var väl allt för stunden, nu ska jag fortsätta semestra. 

   

En förlorad man

Det här är en bok som jag nu påbörjat två gånger och nu ger fan i: En förlorad man av Jane Harper. Har tidigare läst Hetta (som jag gillade) och Falska vänner (som jag tyckte var sisådär). Den här gillade jag inte alls. Det kändes bara som ett evinnerligt malande om ingenting. Ointressanta karaktärer, seg dialog och rätt tjatiga miljöbeskrivningar (Australien är jätte-jättestort och jätte-jättetorrt). Den här boken får en överkorsad dingo av fem möjliga. 

En gång om året

Har läst En gång om året av Peppe Öhman. Detta är handlingen:

Karolina har ett vackert hem, en imponerande karriär, två härliga bonusbarn. Och hon har Christian.

Christian är närvarande. Han lagar härliga middagar, han är en bra varannan vecka-pappa och populär i umgängeskretsen. Christian är helt enkelt en bra person. Han och Karolina lever mer jämställt än de flesta, men ändå är det något som skaver. Varför är det Karolina som tar allt ansvar för barnens klädstorlekar och vänners födelsedagar? Och varför, varför, varför städar Christian alltid bara bort middagen till 90 procent?

När Karolinas egen barnlängtan börjar smyga sig på blir de här småsakerna till stora bultande frågetecken. Är det mer än de sista 10 procenten som saknas?

Mitt i allt detta stöter hon på Adam igen. Passionerade Adam som erbjuder något helt annat än smutsiga diskbänkar och varannan vecka-liv. Med honom blir Karolina en gång om året något mer än hemmets projektledare och de stora frågetecknen överskuggas snart av den största frågan av dem alla: måste hon verkligen välja?

NJA, kände jag väl om den här boken. Den kändes rätt seg och även om det fanns vissa igenkänningsfaktorer, till exempel mäns förmåga att dra fram exakt varenda bytta som finns i hela köket när de ska laga mat och samtidigt INTE diska undan efter hand och INTE plocka undan allt efter sig efteråt osv, så irriterade jag mig nästan mer på Karolinas mjäkighet, eftergivenhet och allmänna velighet. Tycker också att det var väldigt mycket detaljer som inte direkt tillförde berättelsen någonting. Den här boken får två valmöjligheter av fem möjliga.