Regndans, funkar det?

Men herregud, ska det bli ytterligare en sommar som 2018? Jag ser folk runt om i landet som befinner sig i regn, folk som klagar över att det är fler mördarsniglar än någonsin etc, men här har det banne mig inte regnat på jag vet inte när. Allting är kruttorrt, gräsmattan är gul, blommorna slokar i rabatterna och solen gassar från molnfri himmel från arla till särla. 

Är som en himla bonde, kollar väderprognosen tio gånger om dagen men det ändras ju hela tiden. Nu var det först "utlovat" (gillar inte ordvalet, för det är ju en PROGNOS och inte ett löfte) ett rejält regn på onsdag, men sedan ändrades det till "lätt skur" och nu är det framflyttat från onsdag till torsdag och nja, kanske blir det inget regn överhuvudtaget? På radion sa dom igår att "antingen kommer det ett rejält regn eller så klarar vi oss", och det är ju inte som att jag önskar syndaflod och översvämningar, men hellre ett rejält regn än inte ett rejält regn om man säger så. Jaja, den som lever får som vanligt se.

Är jag engagerad i fotbolls-EM? Njaeee, det skulle jag inte säga. Hade tänkt kolla på Sveriges match mot Ukraina ikväll, men så såg jag att den inte började förrän klockan 21.00 så då vete fan om jag orkar. Sover ju som en djävla kratta när det är så här varmt. Nedräkningen till semestern har verkligen börjat, ska jobba denna veckan och till och med torsdag nästa vecka, så nu är det nära. Har ju för en gångs skull inte så djävla sen semester som jag brukar ha, och inte heller har jag behövt flytta den som jag alltid blir ombedd att göra eftersom man alltid verkar vara en nyckelperson på företaget i semestertider. På mitt jobb har vi en såkallad matrisorganisation, vilket i vårt fall innebär att nästan ingen har sin chef här på plats utan de sitter i andra bolag i andra länder, med andra ord är det ingen som ser det som sin uppgift att koordinera semesterscheman lokalt. Och VARJE ÅR så framkommer det att alla vill vara lediga typ vecka 28, 29, 30, och varje år blir det samma tjafs om hur vi ska lösa det. Ja, inte i mitt lilla team förstås, man vill ju ha ordning och reda och vi styrde upp allas semesterplaner redan tidigt i våras. Nu i år var det i och för sig väldigt enkelt eftersom vi har två som inte ska ha någon semester alls, annars är det ju mycket att ta hänsyn till folks respektives semester och aldrig att någons respektive har det lite flexibelt utan det är alltid hugget i sten att Bengt eller Kerstin har vecka 27-30, end of discussion. Det är ju en lagstadgad rättighet att ha fyra veckors sammanhängande semester på sommaren, men det betyder ju inte att det är en lagstadgad rättighet att ha fyra veckors semester exakt samtidigt som sin respektive. Men samtidigt förstår man ju att folk vill det och man vill ju att alla ska vara nöjda (mvh mellanbarnet, den eviga medlaren). 

Min chef bryr sig inte om när jag tar ledigt så länge jag skriver in det i Outlook, så det är ju smidigt. Är också glad att jag numera inte är så djupt insyltad i det dagliga trälet på arbetsplatsen utan jobbar mer långsiktigt och strategiskt med vissa frågor. Är dödstrött på att vara oumbärlig, oersättlig nyckelperson i semestertider. 

Farmor!?

Jodåsåatt, i helgen som gick fick jag först en bild på en mycket tjock och mycket dräktig tax som hade det lite jobbigt i värmen.

Jobbigt...

Man skulle ju kunna tro att det fanns en miljon valpar i den tjocka magen. Eftersom Remus' bröllopsresa varade i tio dagar och han parade flera gånger så visste vi ju inte exakt vilken dag som det var BF (som jag har lärt mig via Familjeliv att det heter), bara att det gissningsvis skulle bli lite efter midsommar. Och igår kom dom! Fyra stycken pojkar blev det och allt gick bra. I förra kullen, som är några veckor gamla, så var det tre tikar och bara en hane, så jag var lite nervös att det skulle bli ett liknande utfall här. Nu blir det ju istället mycket för mig att välja på, hehe. Tur för mig och alla andra inblandade att de bor en bit bort, för annars hade jag väl åkt dit per omgående för att gölla och pipa och ha mig. Den som inte dör sötdöden av detta är det fan i mig något fel i huvudet på. 

 

NAAAAAAW!

                                                                    

Såååå....om inget oförutsett inträffar så flyttar en av dom hem till oss i slutet av augusti eller så. Kommer även att kräva att få veta vem som köper de övriga i kullen och sen ska jag hålla ett vakande öga över dom för att se att de sköter sig. Skulle aldrig palla att vara uppfödare, den saken är klar. Hehe.

Snöängeln

Hämtade ju ut fyra reserverade böcker som samtliga var 14-dagarslån på bibblan i torsdags, har betat av två av dom under helgen och den tredje, Snöängeln av Anki Edvinsson, kommer jag inte att läsa klart. 

Handlingen är denna: 

En pojke hoppar från en bro. En kvinna hittas mördad i sitt hem. En tonårsflicka försvinner spårlöst. De tre tragiska händelserna verkar först inte kopplade till varandra. Men Charlotte von Klint och Per Berg vid Umeåpolisen börjar se tecken på att allt hänger samman. Den gemensamma nämnaren stavas narkotika.

Medan vintern har ett fast grepp om Umeå och snötäcket växer allt högre, kämpar Per och Charlotte mot klockan. De måste ta reda på vem som är ansvarig för tragedierna som drabbat och fortsätter att drabba staden, och de måste till varje pris hitta den försvunna flickan - innan det är för sent.

Jaha, för det första fattade inte jag att det här var del två i nån slags serie, för det framgick inte någonstans, och det kändes inte speciellt fristående utan det förutsattes att man hade läst del ett. Och det hade jag ju inte gjort. Och för det andra kändes karaktärerna rätt så ointressanta och när det börjar handla om nåt stentufft brottssyndikat med ännu trökigare karaktärer så var det bara GÄSP. Gav den 100 sidor, men sen kastade jag in handduken. Den får en överkorsad gängmedlem av fem möjliga.

Spring eller dö

Har läst Spring eller dö av Maria Adolfsson, en för mig efterlängtad fjärde del i Doggerlandserien som jag gillar skarpt. Det här är handlingen:

Det är fullsatt i hamnen den soliga septemberdag när Doggerlands första pridefestival ska gå av stapeln och valspurten närmar sig. Men plötsligt förbyts den uppsluppna stämningen i skräck. Någon skjuter rakt in i folkmassan. När polisen anländer är gärningsmannen redan död.

Den höggravida kriminalinspektören Karen Eiken Hornby är fast besluten att ta reda på mördarens motiv och kartlägga hans sista tid i livet. Det hon upptäcker försätter både henne själv och andra i fara.

Jamen jag gillar den här! Möjligen att det var pyttelite tjatigt om Karen Eiken Hornbys gravidkrämpor, men jag skyller det lite på att det inte var så längesen jag läste om en annan höggravid kommissarie som var ute och jagade mördare, nämligen Anna Glad.  Börjar få ihop några härliga karaktärer som jag önskar fanns på riktigt så att vi kunde träffas, dricka vin och lösa världsproblemen. Förutom de två redan nämnda så är såklart Ruth Galloway och Harbinder Kaur självskrivna. Ja, hur som helst, den här var bra. Det har hänt väldigt mycket på bara ett år i Doggerland, egentligen kanske lite väl mycket för att det ska vara sannolikt, men det hänger ihop och Doggerland får väl vara som Ystad eller Midsomer eller Visby, en plats där det händer grejer helt enkelt. Den här boken får fem ostron av fem möjliga, schas iväg till bibblan allihop. 

What's in it for me?

Satt och slöscrollade på Facebook, såg nån reklam för "en ny och revolutionerande tjänst" där orden "undvika den klassiska abonnemangsfällan" nämndes och man fick veta att man "bara betalade för de böcker man faktiskt läser". Jaha, nen det lät väl bra? Funderar till och från på att skaffa typ Nextory eller Bookbeat, men blir sen snål när jag tänker på summan av ens abonnemang, och eftersom den förnämliga uppfinningen BIBLIOTEK finns så nä, det får stanna vid Netflix och Spotify.

Gick ändå in och kollade på "det nya och revolutionerande" för jag tänkte att det kanske ändå var billigt. Men njae? 135 spänn för en e-bok tycker inte jag är nån röd prislapp direkt. Nu undrar jag vad den här "tjänsten" innebär, är det inte bara samma sak som att köpa en e- eller ljudbok på till exempel Bokus? Fattar ingenting, men det är ju inget ovanligt. 

Är i läs-stress för jag fick hem fyra böcker från bibblan i torsdags, samtliga på fjortondagarslån. Men det ska nog gå vägen. 

Blåmärken

Har läst Blåmärken av Lina Arvidsson. Har tidigare läst Ett hem att dö för, som jag tyckte var rätt så okej men inte mer. Blåmärken handlar om detta:

Det är strax före millennieskiftet och Stella arbetar på ett äldreboende sedan fyra år tillbaka. Hon trivs på sitt jobb och med sina kollegor, men därhemma finns den kontrollerande pojkvännen Samuel som håller Stella i ett järngrepp. Till slut passerar Samuel en gräns som får Stella att inse att hon, för att rädda sitt eget liv, måste lämna honom. När Stella får veta att Maj, en av hennes gamla vårdtagare, har testamenterat sin stora våning på Söder till Stella ser hon sin chans att äntligen bli fri från Samuel. Men är det verkligen så enkelt?   

Den excentriska Lilly bor i lägenheten ovanför, men förnekar att hon kände Maj. Stella förstår dock snart att det inte är sant och får samtidigt klart för sig att Majs lägenhet härbärgerar en hemlighet. Vad är det Lilly döljer, och vad exakt var det som pågick i Majs våning?   

Den här boken beskrivs som en "gastkramande roman om ett samhällsproblem som pågår i det fördolda". Jag tyckte den var bra. Många tror ju att "det är väl bara att lämna", men det är ju verkligen oftast inte så bara. Många fattar inte varför kvinnor stannar kvar hos misshandlande män (fler borde fråga sig varför män stannar kvar hos kvinnor som de uppenbart tycker så genuint illa om att de måste spöa skiten ur) och jag tyckte det förmedlades rätt så bra hur det kan vara. Sen var det kanske lite väl osannolikt att Maj testamenterade denna våning till just Stella när hon borde haft ett rätt rejält gäng med vänner som borde ha stått före nån-från-hemtjänsten som den döda hade ett gott öga till. Men det är ju en sån där göttig fantasi man har, att det plötsligt ska trilla in ett trevligt arv från nån som man bara varit lite allmänt hygglig mot nån gång. Fast det lär ju aldrig hända i verkligheten. Aja, den här boken får i alla fall fyra ståplatser i Nybroviken av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er nu.

Horungen

Detta är en bok som jag sannolikt inte kommer att orka läsa klart: Horungen av Dorothy Allison. Detta är handlingen:

Greenville County, South Carolina, är en vild, frodig plats som är hem för familjen Boatwright, en tätt sammanflätad klan av grovhuggna och tungt alkoholiserade män som anser att allt kan lösas med ett hagelgevär eller en träpåk, och okuvliga kvinnor som gifter sig unga och åldras för tidigt. I centrum för denna berättelse befinner sig Ruth Anne Boatwright, en flicka som alla kallar Bone, ett utomäktenskapligt barn som får uppleva världen på ett skoningslöst sätt. När hennes styvfar Glen, ”kall som döden, elak som en orm”, blir alltmer brutal mot henne, finner Bone sig själv i ett triangeldrama som prövar hennes mor Anneys lojalitet  som leder till en slutgiltig och skakande sammandrabbning från vilken en väg tillbaka är omöjlig.

Ja men alltså det lät ju verkligen som en bok för mig, men nä. Det var så helvetes mycket folk att hålla reda på och jag tyckte inte precis att författaren ansträngde sig för att etableta karaktärer, utan det var bara ett evinnerligt uppradande av lösryckta namn och efter kanske 150 sidor så orkade jag inte längre försöka hålla ordning på vem som var vem av Earle och Raylene och Butch och Beau och Wade och Marvella och Alma och Ruth och Travis och Deedee och Danny och Shannon och Patsy och Grey och Garvey och Nevil och Maybelle och gud vet allt vad de hette och alla verkade de vara släkt med varandra. Detta gigantiska persongalleri gjorde att jag hela tiden tappade tråden, och då är jag ändå rätt bra på namn, men det här blev för trökigt. Den här boken får en överkorsad sydstatsflagga av fem möjliga.