Svepte inom Elgiganten på vägen hem igår för att ordna upp allting som avtalats i telefonen under söndagen. Fick träffa personen jag pratade med in person och han fixade allting så himla smidigt och lätt. Börjar tro att problemet ligger i Elgigantens centrala kundtjänst, för lokalt verkar det ju fungera bra. Eller om det bara är att det är svårare att slingra sig när man står där öga mot öga? Hur som helst, har nu "fått" en sprillans ny Dyson V11 (som såklart inte fanns hemma, men den ska enligt uppgift komma på fredag, jag tar bort citationstecknen när jag ser det) med tillägget ABSOLUTE EXTRA och GENERATION 2020. Känns heeeeelt rätt. Haha. Den här är ju då snäppet vassare än den vi köpte som nog bara hette "V11 Absolute" som tydligen inte finns kvar i sortimentet längre. Det var kanske inte bara vi som fick ett måndagsexemplar utan nåt med modellen som inte höll måttet? För vi köpte den ju i februari och då var det den som var den senaste och hetaste modellen och så djävla mycket kan det väl inte produktutvecklas på fyra månader kan man ju tycka. Eller så kan det visst det. Skiter i vilket bara jag får min lyxdammsugare. Utöver det ska jag ju få ett extra batteri som kompensation så ärendet är inte avslutat förrän batteriet har landat i casa de Johansson. Man längtar ju alltid till fredag, men jag kan nog säga att jag längtar extra mycket till den här fredagen. Eller rättare sagt alla dagar som kommer att följa denna fredagen, när jag kan lite snabbt och lätt dammsuga av hall och vardagsrum och mötas av känslan av nystädat varje morgon. SOM DET VAR FÖRR.
tisdag 30 juni 2020
Flickorna utan namn
Har läst Flickorna utan namn av Mikaela Bley och ja, det var gissningsvis någon recension någonstans som fick mig att skriva upp titeln på min ständigt växande att-läsa-lista, för visst låter det här rätt bra:
En kall vinterdag lämnas 17-åriga Linn på internatet Täcktaholm, en herrgård utanför Nyköping. Efter år av kaos är det tänkt att hon äntligen ska få ordning på sitt liv, men hon dras snabbt in i konflikterna på skolan. När en av flickorna försvinner inser Linn att hon själv befinner sig i fara. På TV4 nås samtidigt kriminalreportern Ellen Tamm av nyheten att en ung, oidentifierad kvinna hittats död djupt inne i de sörmländska skogarna. Bara några dagar senare hittas ytterligare en kvinna död. Polisen står handfallen och trots att dagarna går är det ingen som saknar dem …
"Flickorna utan namn" är en thriller om utsatthet, om hur det är att känna sig annorlunda och hur långt vi är beredda att gå för att passa in.
Hade jag vetat att det här var den fjärde delen i en serie så hade jag nog hejdat mig lite för även om det är fristående berättelser så vill jag gärna vara med från början. Men jag gav den en chans. Gav den rätt många chanser om jag ska vara ärlig, för det här var inte direkt så jag satt andlös och plöjde sida upp och sida ner medan journalisten Ellen Tamm drack lite för mycket, var otrogen, misskötte sina relationer och hade issues med föräldrarna och barndomen som hon absolut inte kunde prata med någon människa om, precis som alla andra huvudkaraktärer i deckare brukar hålla på, spelar ingen roll om det är poliser eller kriminalreportrar, alla har de ett gigantiskt bagage att släpa på och ingen kan hantera det på ett vettigt och konstruktivt sätt utan det ska krökas och knullas och begravas i arbete och förträngas. Jamen GÄSP vad den är gjord tretton gånger på dussinet om ni frågar mig. Kan ändå ha överseende med det om det är en bra story i övrigt, men det var inte det här, jag tycker att den var väldigt tunn och andefattig. Det var liksom två mord, sedan följde 300 sidor utfyllnad där det på det stora hela inte hände speciellt mycket och sedan tog väl förskottet slut eller något, för det var väldigt vad raskt säcken knöts ihop på slutet. Fattade inte riktigt vad som hände eller varför om jag ska vara ärlig. Störde mig också extremt mycket på kuratorn på den här internatskolan som pratade så onaturlig svengelska att det kändes som en parodi på Amerikabrevet, ni vet den här gamla visan som börjar Ja nu ska jag rita hem to you ett litet letters brev för att tala om hur very well jag mår. Störde mig på rätt mycket annat också. Den här boken får två för små skoluniformer av fem möjliga.
En kall vinterdag lämnas 17-åriga Linn på internatet Täcktaholm, en herrgård utanför Nyköping. Efter år av kaos är det tänkt att hon äntligen ska få ordning på sitt liv, men hon dras snabbt in i konflikterna på skolan. När en av flickorna försvinner inser Linn att hon själv befinner sig i fara. På TV4 nås samtidigt kriminalreportern Ellen Tamm av nyheten att en ung, oidentifierad kvinna hittats död djupt inne i de sörmländska skogarna. Bara några dagar senare hittas ytterligare en kvinna död. Polisen står handfallen och trots att dagarna går är det ingen som saknar dem …
"Flickorna utan namn" är en thriller om utsatthet, om hur det är att känna sig annorlunda och hur långt vi är beredda att gå för att passa in.
Hade jag vetat att det här var den fjärde delen i en serie så hade jag nog hejdat mig lite för även om det är fristående berättelser så vill jag gärna vara med från början. Men jag gav den en chans. Gav den rätt många chanser om jag ska vara ärlig, för det här var inte direkt så jag satt andlös och plöjde sida upp och sida ner medan journalisten Ellen Tamm drack lite för mycket, var otrogen, misskötte sina relationer och hade issues med föräldrarna och barndomen som hon absolut inte kunde prata med någon människa om, precis som alla andra huvudkaraktärer i deckare brukar hålla på, spelar ingen roll om det är poliser eller kriminalreportrar, alla har de ett gigantiskt bagage att släpa på och ingen kan hantera det på ett vettigt och konstruktivt sätt utan det ska krökas och knullas och begravas i arbete och förträngas. Jamen GÄSP vad den är gjord tretton gånger på dussinet om ni frågar mig. Kan ändå ha överseende med det om det är en bra story i övrigt, men det var inte det här, jag tycker att den var väldigt tunn och andefattig. Det var liksom två mord, sedan följde 300 sidor utfyllnad där det på det stora hela inte hände speciellt mycket och sedan tog väl förskottet slut eller något, för det var väldigt vad raskt säcken knöts ihop på slutet. Fattade inte riktigt vad som hände eller varför om jag ska vara ärlig. Störde mig också extremt mycket på kuratorn på den här internatskolan som pratade så onaturlig svengelska att det kändes som en parodi på Amerikabrevet, ni vet den här gamla visan som börjar Ja nu ska jag rita hem to you ett litet letters brev för att tala om hur very well jag mår. Störde mig på rätt mycket annat också. Den här boken får två för små skoluniformer av fem möjliga.
måndag 29 juni 2020
Något mildare i sinnet nu
Har tillbringat en helg i spårskogen. Där är det alldeles otroligt dålig täckning och när jag var där i lördags och vid något tillfälle hamnade på någon fläck där det inte var total radioskugga så rasslade det plötsligt till att jag hade sex (6) missade samtal, plus ett sms från Elgiganten där de skrev att de försökt kontakta mig angående min Dyson och skulle försöka igen lite senare. Nu blev det ju riktigt spännande, dock inte så spännande att jag kunde skippa spårläggningen och åka tillbaks till civilisationen för att ta emot detta samtal. Sms:et var ett sånt man inte kunde svara på, annars hade jag gjort det och bett dom återkomma typ på måndag. Men igår när jag råkade befinna mig på en sån där icke-radioskugga-fläck igen så lyckades vi, jag och Elgiganten, komma på speaking terms med varandra. Jag ska få en ny dammsugare och det EJ ESS EJ PI. Jag har även blivit lovad ett extra batteri som kompensation för allt dröjsmål och strul (enligt han jag pratade med så hade ärendet av någon anledning fallit mellan stolarna hos Dyson och lokala Elgiganten hade haft fullt upp med sin sommarrea och inte haft tid att följa upp sina pågående ärenden). Just på grund av allt dröjsmål och strul så tänker jag inte ropa hej förrän Dyson, inklusive extra batteri, verkligen står i hallen, men det ser ju ändå rätt lovande ut just punkt nu. Den som lever får väl se.
fredag 26 juni 2020
Jakten på den försvunna medicinen
Jag var ju på vårdcentralen förra veckan (spännande liv man har yo) och fick då utskrivet ett recept på antiinflammatoriska tabletter med lite mer kräm i. Passade också på att be om ett förnyat recept på värktabletter, också dom med lite mer kräm i som jag tar vid behov när min nacke och mina axlar sätter sig på tvären och genererar Spänningshuvudvärken™ from hell som vanliga värktabletter bara skrattar och pekar finger åt. Det receptet går inte att förnya på det här Mina Vårdkontakter eller vad det nu heter eftersom det är narkotikaklassat-ish (SPÄNNANDE LIV, sa jag ju) utan man måste ringa till vårdcentralen och tala med en levande person som jag antar ska bedöma om man a. är beroende, b. verkar vara typen som säljer tabletter till andra som är beroende. Nu är ju jag varken a eller b så därför gick det bra att slänga ur sig ett "åh, btw, kan du förnya receptet också" i korridoren till läkaren efter besöket och så gjorde hon det. Men det andra receptet? Det fanns inte när jag kollade i apoteks-appen ett par dagar senare. Ringde till vårdcentralen och bad dom kolla i journalen, för läkaren hade inte sagt vad medicinen hette utan bara att det var ett NSAID-preparat. Jo, men det stod i journalen att det var skickat, så det skulle finnas. Eh, jaha, ja, vad vet jag hur sånt funkar, allt kanske inte syns i appen? Ringde till apoteket i fredags, men det var tydligen då alla bunkrar upp inför helgen för jag fick bara en automatisk svararröst i örat att "just nu har vi många samtal och kan tyvärr inte hjälpa dig" och sen bröts det. JAHA? Tack för inget liksom. Ringde tillbaks i måndags och då gick det bättre, eller jag fick i alla fall prata med en person (bra) som sa att mitt recept inte fanns (dåligt). Ringde IGEN till vårdcentralen som insisterade på att mitt recept visst det var skickat. Tydligen finns det ett recept-limbo någonstans mellan vårdcentralen och apoteket där mitt recept svävade omkring utan att förtjäna vare sig himmelrike eller skärseld. Fast det löste sig, min läkare fick skicka om receptet eller hur det nu gick till, men sedan dök det smidigt upp i appen dagen därpå. Vårdcentralen levererar avsevärt bättre än Elgiganten, för dom djävlarna har såklart inte hört av sig fastän ärendemailet utlovade "snarast". Enligt mig är det samma dag eller senast dagen efter, men i Elgiganten-land betyder det förmodligen "om 2-3 veckor". Läste på deras hemsida att Vid fel eller annan brist på produkten som täcks av reklamationsrätten har du rätt att lämna tillbaka varan eller få den reparerad. och Beräknad reparationstid är 2-3 veckor. Elgiganten strävar efter effektivitet och genomför reparationer så snabbt som möjligt.
Ha ha fucking ha säger jag bara om den. Ska trycka upp det i deras ansikten när jag nästa gång pratar med dom, när det nu blir. Om 2-3 veckor kanske?
Nu ska bara smidiga jag ta mig till det trökiga apoteket och hämta ut superdupermedicinen också. Och så måste jag ta mig samman och åka till röntgen någon dag också. Nuförtiden får man ingen kallelse med en tid när man ska infinna sig, utan det är drop in-röntgen. Känns ju lite som att man skulle kunna bli sittande där en god stund, och det har jag inte riktigt tid med just nu. Får väl låtsas att jag har en tid och skriva in den i kalendern, annars lär det ju aldrig bli av.
Ha ha fucking ha säger jag bara om den. Ska trycka upp det i deras ansikten när jag nästa gång pratar med dom, när det nu blir. Om 2-3 veckor kanske?
Nu ska bara smidiga jag ta mig till det trökiga apoteket och hämta ut superdupermedicinen också. Och så måste jag ta mig samman och åka till röntgen någon dag också. Nuförtiden får man ingen kallelse med en tid när man ska infinna sig, utan det är drop in-röntgen. Känns ju lite som att man skulle kunna bli sittande där en god stund, och det har jag inte riktigt tid med just nu. Får väl låtsas att jag har en tid och skriva in den i kalendern, annars lär det ju aldrig bli av.
torsdag 25 juni 2020
Jag vs Elgiganten: Michael Douglas' karaktär i Falling Down är inte långt borta nu
Jamen nu har det väl gått ett par veckor sedan jag senast surbloggade om Elgiganten? Verkar som att mitt tålamod går i 14-dagarsintervaller och sedan får jag nog och ringer deras kundtjänst. Sist fick vi ju efter många om och men ett erbjudande om en låneprodukt. Låneprodukten tycker man ju ungefär ska motsvara kvaliteten på det man köpt, men vad vi fick var något i stil med en handdammsugare fastsatt på ett skaft. Prisklass cirka 299 kronor och kapaciteten var ju därefter. Efter ett halvt rum fick den ställas på laddning, och då ska det tilläggas att vi inte direkt har kvadratmeter à la Buckingham Palace. Räknade ut att nu har Dyson varit borta i 7 veckor, och det är fan i mig inte okej när man har blivit utlovad att det skulle ta "1-2 veckor" och sedan hette det "2-3 veckor eftersom det är Corona". Sämst av allt: DE HÖR ALDRIG AV SIG. Jag skulle inte vara hälften så förbannad om de hade ringt och sagt att det här kommer tyvärr att ta 4 veckor på grund av ditten och datten, för då hade man ju åtminstone vetat det. Men det gör de ju inte, de säger bara att de "ska göra vad de kan för att skynda på ärendet". Vad de kan göra = uppenbarligen inte ett piss, för jag tror det här är femte gången jag ringer och får höra samma sak.
Igår fick jag först vänta i telefonkö i 16 minuter, vilket inte heller muntrade upp mitt redan irriterade känsloläge. Fick sedan prata med en av de lama medarbetarna på kundtjänst. De är så himla trevliga och förstående och håller med om allt när jag säger att jag tycker det här är för dåligt, men de kan ju inget göra. Den jag pratade med igår sa ungefär samma sak som alla andra, och när jag sedan började mitt utlägg kring hur lång tid det här har tagit utan att någon hört av sig så fick jag ännu ett "det kan ta lite extra tid för det är ju Corona", och då fick jag nog och sa att jag accepterar inte att någonting som jag blivit utlovad skulle ta 2-3 veckor INKLUSIVE Corona nu är uppe på 7 veckor and counting. Plus att låneprodukten inte på något sätt motsvarar det som jag köpt och är det rimligt att det ska ta typ 2 dagar att dammsuga ett hus på 100 kvadratmeter? Sa sedan att jag tyckte att de antingen ger mig en ny dammsugare, eller så ger de mig pengarna tillbaka och så kan jag köpa en ny dammsugare på någon annan vitvarukedja än Elgiganten och bad att få prata med en person som befinner sig i någon form av beslutsfattande position så att vi kan lösa det här.
Jaha, men då skulle det skapas ett nytt ärende kring detta i något annat system och så skulle "någon" kontakta mig "så fort som möjligt". Fick sedan ett mail där det stod att de hade skapat ett ärende och att det hade ärendenummer si och så, och har du fler frågor eller funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss igen. JAMEN ELLER HUR? Har ju inte gjort annat än ringt deras djävla kundtjänst för att ventilera mina frågor (när får jag min dammsugare?) och funderingar (jag tycker det här är dåligt, vad har ni för policy, hur tycker ni att ni ska lösa detta, ge mig en enda anledning till att fortsätta vara kund på Elgiganten, osv) utan att få annat än god dag yxskaft tillbaka.
STAY TUNED för the spännande fortsättning.
Igår fick jag först vänta i telefonkö i 16 minuter, vilket inte heller muntrade upp mitt redan irriterade känsloläge. Fick sedan prata med en av de lama medarbetarna på kundtjänst. De är så himla trevliga och förstående och håller med om allt när jag säger att jag tycker det här är för dåligt, men de kan ju inget göra. Den jag pratade med igår sa ungefär samma sak som alla andra, och när jag sedan började mitt utlägg kring hur lång tid det här har tagit utan att någon hört av sig så fick jag ännu ett "det kan ta lite extra tid för det är ju Corona", och då fick jag nog och sa att jag accepterar inte att någonting som jag blivit utlovad skulle ta 2-3 veckor INKLUSIVE Corona nu är uppe på 7 veckor and counting. Plus att låneprodukten inte på något sätt motsvarar det som jag köpt och är det rimligt att det ska ta typ 2 dagar att dammsuga ett hus på 100 kvadratmeter? Sa sedan att jag tyckte att de antingen ger mig en ny dammsugare, eller så ger de mig pengarna tillbaka och så kan jag köpa en ny dammsugare på någon annan vitvarukedja än Elgiganten och bad att få prata med en person som befinner sig i någon form av beslutsfattande position så att vi kan lösa det här.
Jaha, men då skulle det skapas ett nytt ärende kring detta i något annat system och så skulle "någon" kontakta mig "så fort som möjligt". Fick sedan ett mail där det stod att de hade skapat ett ärende och att det hade ärendenummer si och så, och har du fler frågor eller funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss igen. JAMEN ELLER HUR? Har ju inte gjort annat än ringt deras djävla kundtjänst för att ventilera mina frågor (när får jag min dammsugare?) och funderingar (jag tycker det här är dåligt, vad har ni för policy, hur tycker ni att ni ska lösa detta, ge mig en enda anledning till att fortsätta vara kund på Elgiganten, osv) utan att få annat än god dag yxskaft tillbaka.
 |
| Jag, inom kort |
tisdag 23 juni 2020
The myggspray
Ni är många som undrar (alltså vad jag älskar den där lama influencer-inledningen och griper varje tillfälle att använda den om det så bara är en halv person som ägnat en flyktig tanke åt någonting som möjligen skulle kunna associeras till någonting som jag i förbifarten nämnt i ett blogginlägg) över den fantastiska myggsprayen.
Jag är sämst i Sverige på att använda myggmedel, vilket inte är så smart med tanke på att jag också är en av Sveriges godaste personer, åtminstone om man frågar myggen. Om man dessutom betänker att jag får PANIK när någonting kliar så verkar det inte som att jag stod så värst långt fram i kön när förståndsgåvorna delades ut, men men. När vi var i skogen i söndags så var det varmt, kvavt, klibbigt och fuktigt, och myggen anlände per omgående i busslaster till det som måste uppfattas som ett blodsugarnas all inclusive. Tinnan delade med sig av The Myggspray och sedan gick hon och jag rätt så oberörda genom skog och mark medan alla andra gick och viftade och smällde sig på huvud, axlar, knä och tå. Kom hem med ETT myggbett, vilket måste vara någon form av världsrekord. Så nu ska jag införskaffa denna myggspray:
Den här skulle jag aldrig ha kommit på tanken att köpa själv, för jag har plågsamma minnen från barndomen när ens välvilliga föräldrar hävde Salubrin på allt från sår till getingstick och solsveda. "Ta Salubrin, det hjälper", var den stående uppmaningen så fort man ojade sig över något, men det enda som hände var att man gick runt och stank ättika. Det är också en av anledningarna till att jag är så kass på att använda myggmedel. Det S-T-I-N-K-E-R, och jag är rätt känslig för det och får lätt ont i huvudet om det luktar för starkt. Men den här då, Salubrin Myggspray. Den luktade litegrann precis när man sprayade på sig, men sen - ingenting. Och myggen höll sig på avstånd. Kan det ens bli bättre?
Det här är tyvärr inget betalt samarbete, utan jag får väl lätta på lädret som alla andra. Men 69 spänn kan det ju absolut vara värt. Over & out från outfluencern.
Jag är sämst i Sverige på att använda myggmedel, vilket inte är så smart med tanke på att jag också är en av Sveriges godaste personer, åtminstone om man frågar myggen. Om man dessutom betänker att jag får PANIK när någonting kliar så verkar det inte som att jag stod så värst långt fram i kön när förståndsgåvorna delades ut, men men. När vi var i skogen i söndags så var det varmt, kvavt, klibbigt och fuktigt, och myggen anlände per omgående i busslaster till det som måste uppfattas som ett blodsugarnas all inclusive. Tinnan delade med sig av The Myggspray och sedan gick hon och jag rätt så oberörda genom skog och mark medan alla andra gick och viftade och smällde sig på huvud, axlar, knä och tå. Kom hem med ETT myggbett, vilket måste vara någon form av världsrekord. Så nu ska jag införskaffa denna myggspray:
Den här skulle jag aldrig ha kommit på tanken att köpa själv, för jag har plågsamma minnen från barndomen när ens välvilliga föräldrar hävde Salubrin på allt från sår till getingstick och solsveda. "Ta Salubrin, det hjälper", var den stående uppmaningen så fort man ojade sig över något, men det enda som hände var att man gick runt och stank ättika. Det är också en av anledningarna till att jag är så kass på att använda myggmedel. Det S-T-I-N-K-E-R, och jag är rätt känslig för det och får lätt ont i huvudet om det luktar för starkt. Men den här då, Salubrin Myggspray. Den luktade litegrann precis när man sprayade på sig, men sen - ingenting. Och myggen höll sig på avstånd. Kan det ens bli bättre?
Det här är tyvärr inget betalt samarbete, utan jag får väl lätta på lädret som alla andra. Men 69 spänn kan det ju absolut vara värt. Over & out från outfluencern.
måndag 22 juni 2020
Midsommar 2020
Midsommar 2020 var inte så värst annorlunda jämfört med andra år. Tycker helt ärligt att midsommar är den trökigaste helgen med bara två fördelar:
1. Ledig fredag mitt i högsäsong.
2. Man får äta ohemula mängder jordgubbar.
Annars kan det väl kvitta, tycker jag. Är rätt less på s k festmat, dvs sill (som jag inte äter), potatis, prinskorv, köttbullar, rökt lax, gräddfil. Allt är ju gott, men helt ärligt inte så värst upphetsande. Det bästa är faktiskt jordgubbarna. ÄLSKAR jordgubbar och kan äta litervis utan att skämmas. I år var det lite krisigt. Körde till en fruktbod en bit härifrån, men de hade slut. Fick köpa svindyra av Mohammed 14 år som stod på ett jättedåligt ställe utmed väg 19 där ingen normal stannar eftersom tidigare nämnda etablerade fruktbod ligger inte så långt därifrån. Tyckte dock synd om Mohammed (jag vet att han hette så eftersom jag swishade betalningen) för flera som stannade körde direkt därifrån igen, och jag föreställde mig att han skulle få bannor om han kom hem och hade sålt för dåligt. Stödköpte en väldigt dyr liter innan jag cyklade vidare till ett annat ställe där jag tror de håller på med knark också*, men jag behövde mina jordgubbar så det var inget att välja på.
I övrigt har jag inte gjort många knop den här helgen. Eller, igår var jag i och för sig i spårskogen hela dagen, det var varmt, luftfuktigheten var 3000 %, det var blött på marken, blött på alla blad och grenar och sen kom det ett rejält ösregn. Så B-L-Ö-T-T var temat. Och varmt. Tinnan hade med sig ett fantastiskt myggmedel som jag fick låna, så jag fick bara ett myggbett på hela dagen. Helt otroligt.
I lördags kväll hade jag en härlig stund av frid. Låg på soffan, fönstret var öppet och det blåste en sval bris (kändes det som åtminstone), jag hade ett halvt glas av Leif Mannerströms vita vin (som är otroligt gott) och en liten skål med vinägerchips, jag läste en bra bok, tv:n var avstängd, telefonen var tyst, min man var på ovanvåningen och stökade med något. Kände mig så otroligt harmonisk och tillfreds. Härligt. Mera sånt.
Igår när jag körde hem från spårskogen körde jag ikapp en Volvo 245:a som drog en husvagn. I husvagnens bakfönster stod det FITTA med jättestora bokstäver och så var det en pil mot en bild av Stefan Löfvén. Alltså? Körde om, det var en ung kille med keps som satt bakom ratten. Blev ej jätteförvånad. Hade i och för sig varit roligt om det hade varit en 75-årig tant med stram uppsyn. Menar inte att alla måste älska Stefan Löfvén, men lite kan man väl ändå uppföra sig. Vad är det för fel på folk?
* Jag har inget belägg för detta mer än en obestämd men kraftig känsla av att det pågår något skumt på den gården. Men det är väl inget som skulle hålla i rätten om man säger så.
1. Ledig fredag mitt i högsäsong.
2. Man får äta ohemula mängder jordgubbar.
Annars kan det väl kvitta, tycker jag. Är rätt less på s k festmat, dvs sill (som jag inte äter), potatis, prinskorv, köttbullar, rökt lax, gräddfil. Allt är ju gott, men helt ärligt inte så värst upphetsande. Det bästa är faktiskt jordgubbarna. ÄLSKAR jordgubbar och kan äta litervis utan att skämmas. I år var det lite krisigt. Körde till en fruktbod en bit härifrån, men de hade slut. Fick köpa svindyra av Mohammed 14 år som stod på ett jättedåligt ställe utmed väg 19 där ingen normal stannar eftersom tidigare nämnda etablerade fruktbod ligger inte så långt därifrån. Tyckte dock synd om Mohammed (jag vet att han hette så eftersom jag swishade betalningen) för flera som stannade körde direkt därifrån igen, och jag föreställde mig att han skulle få bannor om han kom hem och hade sålt för dåligt. Stödköpte en väldigt dyr liter innan jag cyklade vidare till ett annat ställe där jag tror de håller på med knark också*, men jag behövde mina jordgubbar så det var inget att välja på.
I övrigt har jag inte gjort många knop den här helgen. Eller, igår var jag i och för sig i spårskogen hela dagen, det var varmt, luftfuktigheten var 3000 %, det var blött på marken, blött på alla blad och grenar och sen kom det ett rejält ösregn. Så B-L-Ö-T-T var temat. Och varmt. Tinnan hade med sig ett fantastiskt myggmedel som jag fick låna, så jag fick bara ett myggbett på hela dagen. Helt otroligt.
I lördags kväll hade jag en härlig stund av frid. Låg på soffan, fönstret var öppet och det blåste en sval bris (kändes det som åtminstone), jag hade ett halvt glas av Leif Mannerströms vita vin (som är otroligt gott) och en liten skål med vinägerchips, jag läste en bra bok, tv:n var avstängd, telefonen var tyst, min man var på ovanvåningen och stökade med något. Kände mig så otroligt harmonisk och tillfreds. Härligt. Mera sånt.
Igår när jag körde hem från spårskogen körde jag ikapp en Volvo 245:a som drog en husvagn. I husvagnens bakfönster stod det FITTA med jättestora bokstäver och så var det en pil mot en bild av Stefan Löfvén. Alltså? Körde om, det var en ung kille med keps som satt bakom ratten. Blev ej jätteförvånad. Hade i och för sig varit roligt om det hade varit en 75-årig tant med stram uppsyn. Menar inte att alla måste älska Stefan Löfvén, men lite kan man väl ändå uppföra sig. Vad är det för fel på folk?
* Jag har inget belägg för detta mer än en obestämd men kraftig känsla av att det pågår något skumt på den gården. Men det är väl inget som skulle hålla i rätten om man säger så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)