Ja, det går ju inte en jul-nyårshelg utan att man sitter och slöglor på någon, några eller varför inte alla filmerna i Sagan om ringen-trilogin. Trots att man sett dom hundra gånger förut, trots att man stör sig på reklamavbrott, trots att man har allting på dvd och därför kan se dom
utan reklam om man skulle vilja, men det är tydligen för jobbigt att resa sig och peta in en skiva i hemmabiosystemet, välja undertext, trycka på play. Nä, istället sitter man kvar och slöglor och retar sig på onlinecasino-reklam. Är det inte orealistiskt mycket reklam för onlinecasionen och betting och diverse DOBBEL nuförtiden? VARFÖR? Så sjukt dålig reklam för så sjukt dåliga saker. Tvättmedelsreklam, kom tillbaka, allt är förlåtet.
Ja, i alla fall. Julledigheten går mot sitt slut, på måndag börjar jag jobba. Även ridningen börjar då. Nytt för i år är att det inte är någon drop in-ridning på måndagar längre. Det var ju annars en grej som jag hade lite bekymmer över. Förra terminen red jag ju på torsdagar och så (oftast) på måndags-drop in som låg så tidigt på eftermiddagen att jag kunde ta det direkt efter jobbet. Men nu ska jag ju byta till en grupp på måndagskvällar. Känns ju lite mycket att dels åka på drop in efter jobbet, sedan åka hem och sedan tillbaks till stallet igen senare på kvällen och sen ingenting resten av veckan. Men nu löste det ju sig av sig självt så att säga. Nu blir det istället drop in på fredagar. Det är inte så dumt det heller. Den ligger visserligen senare på eftermiddagen, men det innebär också att jag hinner hem och gå ut en snabbrunda med hundarna innan jag åker tillbaks igen. Slipper även släpa med ridkläderna till jobbet, så det är väl egentligen bara miljön som blir lite ledsnare av det här upplägget.
Miljön ja! Jag började ju det här inlägget med att parafrasera Gandalf, ni vet i den där scenen där han står och stöter sin stav i bron över Khazad-dûm och vrålar åt orcher och balroger och fan vet vad för illasinnade varelser som alla är ute efter Frodo et concertes i allmänhet och Ringen i synnerhet. Fick inspiration från
Mirre på Facebook häromdagen när hon efterlyste ett shoppingfritt januari. Shopping med undantag för mat alltså, annars hade det kanske blivit lite jobbigt (men inte omöjligt, tror jag. Ibland skrivs det ju om att man ska ha mat för tre dagar eller en vecka hemma i händelse av en katastrof, men jag tror allvarligt att vi skulle kunna överleva en månad på mat som finns i skafferi och frys om det hade knipit, även om det kanske inte blev den kulinariskt mest högtravande månaden i världshistorien). Nu är ju det här med shopping ingen stor last hos mig, och det var väl därför jag skrev "I'm in" i kommentarsfältet nästan innan jag hunnit blinka (alla vet ju att allt som skrivs på Facebook är sant), för det är ju synnerligen lätt att lova något när det inte är en uppoffring. Jag kan ju lätt lova att jag aldrig kommer att vare sig bestiga Mount Everest eller dyka ner i Marianergraven, till exempel. Däremot hade det ju varit mycket svårare att lova till exempel sluta äta kolhydrater. Älskar kolhydrater. Tanken att ALDRIG MER FÅ ÄTA EN MACKA? Det hade nog varit mitt livs svåraste beslut, miljoner gånger värre än att sluta röka, tror jag.
Men allting måste ju inte vara svårt heller, tänker jag. Och visst händer det att jag okynneshandlar grejer jag egentligen inte behöver, speciellt när jag är lite stressad och inbillar mig att jag behöver någon form av distraktion. Då är det ju så himla lätt att gå in på Bokus eller CDON och klicka hem några bok- eller filmtitlar. Och det är ju dumt när man precis lika gärna kan låna på bibblan och dessutom har både Netflix och HBO bara en fjärrkontrollstryckning bort och där det finns multum att glo på. Sedan har jag även en förkärlek till att plocka åt mig snygga ugnsfasta formar på loppis. Har säkert tio ugnsfasta formar och använder väl som allra mest två samtidigt och det kanske en eller två gånger per år. Miljömässigt är det såklart inte lika illa att köpa begagnat som att köpa nytt, men å andra sidan är det ju det här tvångsmässiga köpandet av grejer som man
egentligen inte behöver roten till allt ont, eller åtminstone det som gör att hjulen i det icke hållbara konsumtionssamhället fortsätter att snurra i en alltmer vansinnig takt.
Så: no more shopping for me. Tänker att jag inte nöjer mig med januari, utan att jag helt enkelt ska totalförbjuda all onödig konsumtion det tills det VERKLIGEN uppstår ett behov. Med följande undantag:
1. Mat, dryck och andra förnödenheter som till exempel diesel, dasspapper, hundmat och tuggben.
2. Det som behövs för att hönshuset ska bli klart (och för er som hänger i stay tuned-mode och undrar: min man är i skrivande stund på brädgården och köper EN djävla bräda som fattas för att fasaden ska bli klar. Denna bräda ska sedan sågas upp och målas innan den ens kan komma på plats, och nu är det minusgrader i antågande så det är djävligt bråttom med den saken).
3. HÖNS (och hönsmat och lite sånt förstås) om/när hönshuset ÄNTLIGEN BLIR KLART! Vi är inte där än, men till våren känns väl ändå realistiskt.
Lovar dessutom att jag ska redovisa all konsumtion utöver 1-3 här i bloggen, kanske inte så mycket för att jag tror att det kommer att intressera någon annan som att jag får redovisa och rannsaka det där med "att det verkligen uppstår ett behov" för mig själv.
Jamen det var väl ändå ett nyårslöfte som hette DUGA? (även om det som sagt egentligen inte är en sådär jättestor uppoffring för mig. Hade ju varit jättejobbigt om jag hade varit en sån som tycker att man måste förnya hela garderoben minst varje kvartal eller som måste piffa till hemmet med krukor och lyktor och gardiner och TAZZLES stup i kvarten. Sån är ju inte jag, så jag föreställer mig att det ändå ska bli rätt så enkelt. Men det vet man ju aldrig förrän efteråt).
2018, året då ingenting som inte verkligen behövdes inhandlades? Okej, jamen då kör vi.
