Grandpa took the handshake

Jamen alltså guuuud vad tiden går. Som man brukar säga. Är det verkligen första advent på söndag? sa alla jätteförvånat förra veckan, och det var det ju även om man fortfarande vadar omkring i ett deppigt novemberträsk. Jag smackade upp alla våra tre adventsstakar på ett par minuter i söndags morse och vips blev det lite mysigt. Mindre mysigt att min man tagit bort tätningslisterna kring ena fönstret i vardagsrummet och glömt sätta dit nya, så igår när jag damp ner i soffan för att pusta ut efter en synnerligen stressig dag så smög sig en härlig minusgradsvind in och lade sig som ett stråk runt nacken. Då gick jag upp på ovanvåningen och eldade i lilla kaminen (stora kaminen väntar på omvårdnad från en hantverkare som aldrig kommer och jag har snart gett upp hoppet om att NÅGONSIN få sitta i vardagsrummet och elda en brasa igen) och kollade på ett avsnitt av min nya drog, "Jockiboy och Jonna" på tv3. Fattar verkligen INGENTING. Vilka är dom? Varför är de kända? Vem betalar för att se deras lama klipp om typ ingenting på youtube? Hur kan de ha en massa fans som springer fram till dom jämt och vill ta selfies tillsammans med dom? Hur kan de ha ett BOLAG med ANSTÄLLDA bara genom att filma lite och lägga ut på youtube? Va? Va? Va? Frågade min dotter om hon tittade på sånt och fick ett indignerat NEJ! Jag är 30,5 år gammal! till svar. Så jag tillhör gissningsvis inte heller målgruppen, om hon nu inte menade att det var för pensionärer men det tror jag inte.  Ja, men i alla fall så kan jag inte sluta titta. Jag har aldrig sett något från deras "kanal" (som man tydligen säger om youtubeklipp), men den här behind-the-scenes-serien som går på tv3 är min nya avkoppling. I Dallas svepte de in med ett I need a drink så fort det var en pressad situation inom Ewing Oil, men jag kopplar tydligen av med att se på Jockiboy och Jonna. Joråsåatt.  

För övrigt har jag för första gången i mitt liv varit med om att ha blivit hälsad på med kyss på kinden. Av en i princip helt främmande karl, eller det var i ett jobbsammanhang så det var ju inte en random främling på gatan, men ändå. VAD GÖR MAN? Nu gick det så himla fort så jag hann inte göra något alls, men vad säger vett och etikett egentligen om såna här tilltag? Förväntas man kyssa tillbaks, eller ska man bara stå där som nån bleksiktig Downton Abbeykaraktär och ta emot? Och ska det vara på ena kinden (det var det i det här fallet) och finns det i så fall någon dold agenda för vilken, typ att "kysser du på höger kind är du BÖG" (menar ej att det är något fel med det, men när jag var ung, i ungefär samma veva som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, så florerade det tusen rykten om hur ens sexuella läggning kunde avslöjas genom helt diffusa signaler, typ i vilket öra man hade örhänge, på vilken handled man hade ett armband, et cetera. HUR I HERRANS NAMN ska man kunna hålla reda på sånt?) som är allmänt känd för alla utom mig? Eller ska man pussa på båda kinderna, men är det inte så de gör i filmer där hårdkokta maffiatyper från Balkan träffas, det blir kanske helt fel vibbar när man ska knyta affärskontakter som inte involverar narkotika och penningtvätt tänker jag.

Så himla komplicerat, kan folk inte bara hälsa med ett stadigt handslag som man (jag) begriper hur man ska hantera? Mvh Obildad_68:a

Mansplaining

Satt ett gäng och diskuterade det här med att Kakan Hermansson ställde in invigningen av utställningen "100 % kamp" här i Ankeborg på grund av att det blivit ett djävla hallaballo kring att just hon skulle inviga eftersom hon tydligen twittrat nåt om att "all cops are bastards" för ett par år sen och nu var det som att alla polisvänner i hela Sverige gått bananas kring detta och så vips fanns där en hotbild. Min dotter blev till exempel kontaktad av nån vilt främmande person som i en rätt så obehaglig ton ifrågasatte hur hon egentligen tänkte när hon "stöttar nån som spottar på mördade poliser" för att hon (min dotter) hade tackat ja till detta evenemang på Facebook, och kan de lägga krut på att skriva meddelanden till folk som bara klickat på "kommer"-knappen på nån evenemangssida så kan man ju bara föreställa mig hur mycket som drabbat Kakan herself.

Ja, detta satt vi alltså några stycken och dryftade och så var det i alla fall en (man) som sa att "ja, hon är ju rätt så frispråkig den där" i en ton som att hon egentligen hade sig själv att skylla. Då sa jag att det är ju rätt konstigt att det är så mycket värre när en kvinna är såkallat frispråkig än när en man är det, och blev totalsågad av denne man. "Kom inte med sånt där snack, det är 2016 nu", var väl hans huvudargument och mitt var väl att ösa på om allt näthat som drabbar kvinnor som råkar ha en åsikt i mycket högre grad än vad det drabbar män. Ja, så kom det en annan man och ville veta vad vi tjafsade om, och jag berättade, och då sa denne man att "ja, det är ju skillnad" och sen dog liksom diskussionen. Och det var väl i och för sig positivt att en man höll med i en sån fråga, men så himla typiskt att när en man levererar en åsikt med lite pondus så är det plötsligt fakta som inte ifrågasätts, men om en kvinna säger exakt samma sak så är det bara nån sorts variant på hormonbaserade känsloyttringar som man inte behöver ta på allvar.

BAH. Säger jag om det.

To sleep, perchance to dream

Läste idag att dator- och smartphoneskärmar utstrålar ljus av en våglängd som hämmar utsöndring av sömnhormon. Därför ska man undvika såkallad "skärmtid" innan man ska sova, och det låter ju helt logiskt och rimligt. Nu undrar jag om det bara råkat bli den våglängden av en slump, eller om det är en medveten grej för att man ska vara skärpt och aktiv i jobbsituationer? Sen borde det väl inte vara så jefla svårt att skapa nån app som utstrålar ljus av den våglängd som triggar igång sömnhormonerna, för det borde ju rimligtvis finnas även sånt ljus, och vips ligger man där och vältrar sig i Morfei armar* istället för att ligga sömnlös i timmar. Varsågod för tipset ni som kan sånt där med app-utveckling. Hela sömnmedelsindustrin är nu i riskzonen. Kom ihåg var ni hörde det först.




* Morfeus = sömnens gud i den grekiska mytologin, för er som trodde det handlade om något annat.

Och nu: vädret

Väderrapport: Först snöade det stora tunga sjok blötsnö, sedan blev det tio minusgrader, sedan vände det på ett par dygn och så blev det nästan tio plusgrader istället. Ja, inte mig emot! Nu är nästan all snö borta och ingen är alltså gladare än jag. Det var bara det jag ville säga, hejpåre.

Duschscenen, den snåla varianten

I vårt hus är det ganska långt mellan varmvattenberedaren och badrummet, eller varför inte mellan varmvattenberedaren och köket, ja hur som helst innebär det att man måste spola ett tag innan varmvattnet behagar sprida sig i systemet och komma ut ur kranen. Vi har bott i det här huset i sju år, och typ NU har jag kommit på att man kan sätta på duschen och låta den stå och strila i tomme medan man till exempel klär av sig eller borstar tänderna, och så har man VARMVATTEN DIREKT.

Jag är uppvuxen i hus på landet med egen brunn som sinade så fort det inte hade regnat på ett par veckor så jag är rätt strängt uppfostrad när det kommer till slös med vatten, så jag tänker att det kanske har varit det som hejdat mig innan. Fast helt seriöst så har jag ju stått och låtit duschvattnet strila mot väggen på duschkabinen tills temperaturen börjat närma sig behaglig, och det är ju inte speciellt sparsamt. Och fy farao vad trist det är att stå där och trampa och försöka undvika det iskalla vattnet. Tycker nästan mitt liv har tagit en vändning mot lyx och flärd i och med denna snilleblixt, att man kan sätta på vattnet lite innan alltså. Känner mig både extremt smart (som kommit på detta) OCH extremt korkad (som levt 48 jordsnurr utan att ens komma på tanken) på samma gång, ta och sug på den smakliga kombinationen ett tag.

Ja, det var väl allt från MENSA för den här gången.

Winter is coming

Ja, och den här djävla snön som föll, den bestämde sig för att stanna. Temperaturen kröp ner till åtta minus och det decimetertjocka lagret av tung blötsnö omvandlades till ett täcke av is. HÄRLIGT. Inte. Har sagt det förr, kan säga det igen, att för min del får det gärna vara plusgrader och barmark året om. Visst, det är väl lite härligt en dag som denna, när solen skiner från en klarblå himmel och snön gnistrar vit och man är ledig och kan vara ute i skogen och lunka omkring utan jäkt. Men i övrigt är det mest bök. Skrapa rutor, bylsa på sig tusen lager med kläder (och ändå frysa, alternativt svettas, det går sällan att  få lagom), halka omkring och vara nära att ramla och bryta både armar och ben eller riskera livhanken i trafiken. Ja, ni hör själva. Listan med vinterns nackdelar kan göras hur lång som helst, i alla fall om ni frågar mig.

Och så gick Leonard Cohen och dog också. Ja, han var ju i och för sig 82 år, så det kom väl inte som någon direkt chock. Men ändå. 2016 verkar vara året då alla artister och kändisar dör. Lemmy (eller det var kanske i slutet av 2015?) David Bowie. Freddie Wadling. Alan Rickman. Olle Ljungström. Josefin Nilsson. Åke Cato. Jaques Werup. Fälldin. KUNG BHUMIBOL. Listan verkar kunna göras hur lång som helst, och det finns säkert ändå massor som jag glömt. Och så den där djävla rövhatten Trump som president på det. 2016, vilket djävla år. Känns som att 2017 kan komma till dukat bord och bara leverera lite lagom snäll och normal tillvaro så kommer alla att klappa händer och jubla och säga att det var det bästa året i mannaminne.

Nästa vecka har det i alla fall utlovats plusgrader. Det är ju alltid något.



 
  

KUKEN!

Vaknade upp till en värld som var vit (av snö), men som strax blev lite, nä rätt så mycket mörkare än förut, när det stod klart att den där djävla cirkusclownen Donald Trump valdes till USA:s president. Nu känns det som att apokalypsen är nära och vad som helst kan hända. Lite som när SD kom in i Sveriges regering. Man fattar inte att det kan finnas så många idioter som ändå får ha rösträtt.