Aquasocks or die

Jag har alltid gillat att gå barfota. Som allt som är trevligt så finns det förstås en baksida, och det är den inte så angenäma känslan av: kottar, vassa taggar, kantigt grus, krossat glas eller varför inte känslan som uppstår då man trampar på en glödande fimp som någon I-DI-OT nyss har slängt ifrån sig. Ja, skinnet under fotsulorna blir ju tjockare ju mer man går barfota, men det betyder ju inte att något av ovanstående är direkt njutbart.

Men! Så kom badskorna in i mitt liv. Plötsligt var det helt och fullt möjligt att gå med barfotakänsla minus det dåliga med att trampa på vassa föremål. Och de är så sköna, speciellt för mig, som ALLTID har gigantiska problem med att hitta skor som sitter bra på mina Ankeborgsdesignade fötter.

Nackdelen är väl att de inte håller sådär jättelänge, skorna då alltså. De är väl tänkta att strosa till och från playan med en paraplydrink i näven i sakta mak under semestern, inte för att gneta upp och ner för alla Skånes åsar och horstar på grus och asfalt. Men eftersom de även är ganska billiga så kan jag ta det med jämnmod och brukar se till att jag alltid har ett lager hemma i garderoben. Nackdel nr 2 är att man inte alltid kan vara säker på att den storlek man beställer överensstämmer med dels ens fotstorlek eller ens den storlek som man beställde sist. Ja, men de massproduceras förmodligen av kinesiska barn som inte har en aning om vad "38" innebär, och gissningsvis inte bryr sig heller. De märken jag köper - AquaShoes från Soak och AquaSocks från Rucanor - som är de som jag empiriskt erfarit både passar och håller bäst, är tillverkade i neopren och är därför lite töjbara och förlåtande, så mina Kalle Ankafötter har kunnat ha allt mellan 36 och 39, har 38 i vanliga fall men badskor är ofta lite stora i storleken.

Men nu är det PROBLEM! I våras inventerade jag beståndet och hade väl 6 par oanvända badskor i garderoben. Fram till nu har jag slitit upp två av dom, plus ett par som så att säga redan var påbörjade. Nu visade det sig att de fyra som återstår var i storlek 37, borde ej vara problem men de är pyttesmå! Så pyttesmå att neoprenet ligger alldeles spänt mot de längsta tårna, och det hade väl varit okej om det bara hade handlat om att strosa ner till beachen, men det är ju inte det jag gör. Har precis kommit tillbaks från en tretimmars powerwalk som var TORTYR den sista timmen. Och sånt gillar man ju inte.

Men det är inte det som är PROBLEMET. PROBLEMET är att det inte FINNS några badskor i min storlek att beställa överhuvudtaget. Har dammsugit hela internet, men antingen är det barnstorlekar eller 40+. Antar att de här företagen köper in stora lager INFÖR säsongen och inte när den börjar gå mot sitt slut. MEN JAG DÅ? (sa Gren).

Beställde ett annat märke för ett tag sen, men de höll ju inte ens en vecka. Nu har jag chansat och beställt i storlek 40 av samma märke där 37 var pyttesmått och håller tummarna för att de är tillverkade i samma batch eller hur det nu går till, så att de också är små i storleken, så att jag inte får något stort och sladdrigt som kasar av när man minst anar det. Det här kan ju tyckas vara ett i-landsproblem av stora mått och är det säkert också, men om man nu råkar GILLA något så harmlöst som att gå långa promenader med barfotakänsla så ska man väl kunna få göra det? Kan jag ju tycka.

Mvh gnällspik_68:a

Regn och lite serietips från mig och HBO

Idag kom det där regnet som liksom legat och ruvat i luften i flera dagar. Det kom under den sista tredjedelen av dagens taxpromenad (hashtag: #dagenstaxpromenad) och vi blev alla blöta ända in så att säga. Kändes väl sådär att slafsa genom byn som nån övervintrad deltagare i åttiotals(?)fenomenet Miss Wet T-shirt. Inte för att jag någonsin har deltagit i något sådant, men idag skulle jag med lätthet ha kunnat det.

Regn legitimerar tv-tittande, vilket det alltså inte har blivit speciellt mycket av de senaste veckorna, det passar sig liksom inte när solen gassar från en molnfri himmel och kroppen skriker efter D-vitamin. Dessutom är det något för djävla deprimerande med själva tanken att sitta bakom neddragna gardiner och slöglo på reprisen av Böda Camping (typ). Min man delar ej denna uppfattning utan tycker det är trevligt att sitta och glo på CNN:s nyhetssändningar till frukost, men det är ju nästan ännu mer deprimerande eftersom det BARA handlar om terrordåd och Donald Trump.

Men om kvällen så händer det att även min näve sträcker sig efter fjärrkontrollen. Vi har börjat kolla på den rumänska maffiaserien Umbre, som går på HBO. Jag tycker generellt att maffiaserier är rätt tråkiga och förutsägbara, men den här är det definitivt inte. Det är dessutom befriande att inte exakt allt som passerar genom ens synnerv är filtrerat genom något plastigt Hollywoodideal. Rekommenderas alltså.

Vi började även kolla på The Night Of, också den på HBO. Jag gillade den, men min man gnölade över att den var "jobbig" så nu har jag fått tillstånd att titta vidare på egrn hand. Det där med att börja se en serie tillsammans är omgärdat av nästan lika många regler som i Äldre Västgötalagen, men en sak är solklar: man tittar inte vidare själv utan att ha fått klartecken från den andre.

The Night of sänds ju nu, så det blir till att vänta en vecka på varje nytt avsnitt istället för att knarka halva säsonger i stöten. Men det känns asketiskt och fint och är säkert bra för själen.

Flugornas herre kunde väl göra någon djävla nytta?

Det mest irriterande ljudet i hela världen måste vara: fluga som studsar mot glasruta. Endast amerikanska burkskratt på tv tangerar samma nivå av ljudmässigt framkalkad irritation. Men ljudet av surrande flugor får mig att börja irra med blicken efter ett lämpligt mordvapen.

Jag är uppvuxen på ett lantbruk, och vad folk som romantiserar livet på landet i allmänhet inte känner till är att där det finns lagårdar och beteshagar med djur, där finns det också KOPIÖSA mängder flugor. Så jag borde ju vara extremt härdad, men jag tycker min toleranströskel bara sjunker för varje fluga som råkar förirra sig in genom ett öppet fönster. Och det är, relativt sett, inte så många. Trots att vi bor grannar med en kohage, men den är så stor och kuperad att det kan gå veckor utan att man ser ett endaste nötkreatur. Sen en kväll kastar man en förströdd blick ut genom fönstret och håller på att få en hjärtattack för att det plötsligt står några orörliga bleka skepnader på andra sidan tvättstrecket. Eller så är man ute och ska slänga lite matrester i komposten en kväll och hör någonting som andas tungt någonstans i mörkret i ens relativa närhet. Men det är alltså bara en uppsättning Charolais som jobbar för att hålla landskapet öppet och flora och fauna i mångfald. 

Flugfaunan kunde jag dock vara utan. Även om jag vet att de gör nytta så gör de INGEN DJÄVLA NYTTA I MINA FÖNSTER. Sådär, nu är det sagt. 

Halsbränna och nära döden

Idag hade jag en näradödenupplevelse när jag gick på vägen som passerar golfbanan utanför byn. Inte en människa syntes till och jag var inte ens i närheten av något hål, men plötsligt gapade flera stycken FOUR (eller hur fan det nu stavas) i fjärran och ett par sekunder senare damp det ner en bolljävel max en halvmeter från mig och taxarna. Tänk om den hade träffat i huvudet på någon av oss? Överlever man sånt? Man hör ju aldrig talas om dödsolyckor i golf, men det kan ju å andra sidan bero på att jag är så sagolikt ointresserad av allt som har med detta att hjärnan liksom filtrerar bort allting som har med eagle och albatross och par och sånt piss att göra.

Lider av halsbränna, vilket jag i princip ALDRIG gör så därför är det väl desto störigare. Gissar att orsaken är en kombination av vin, megastark hemgjord tomatsalsa med ett ton rå lök och vitlök i samt ett glas whisky på det, vilket alltsammans inmundigades igår kväll tillsammans med annat grillaktigt. Vad klen man har blivit. Inte för att jag någonsin varit en vad man förr kallade för drinkare av stora mått, men ett par centiliter av gudarnas egen hostmedicin borde man ju tåla utan att hela systemet fuckar upp, KAN MAN JU TYCKA.

Idag har det regnat, ungefär en minut varade det. Som semesterväder betraktat är det ju förmodligen avundsvärt? Börjar dock bli "lite trött" på denna ständiga värme som på något vis förbjuder en att ligga och kura inomhus, men allting man tar sig för utomhus är ju förenat med svettning, värmeslag och solsting.

Så summan av denna dag: dödshot, krämpor och fortsatt tropisk värme. Men annars leker väl livet, tycker jag väl.

Fästingar och Pokemongo

Har precis kommit hem från en rejäl taxrunda och har plockat en miljon fästingar på hundarna OCH MIG. Hundarna får ju Bravecto, så deras fästingar - de som biter sig fast - dör ju efter ett tag. MEN JAG DÅ (sa Gren, som vi brukar säga)? När kommer Bravecto för människor? Jag är vaccinerad mot TBE, men borrelia kan man ju få tusen gånger. Plus att de är så äckliga, fästing-asen. Jag kollar mig alltid när jag har varit ute, men har ändå haft säkert tio stycken som har bitit sig fast den här semestern. UÄH.

Och det spelar ju ingen roll om det är varmt, soligt, regnigt, kallt, snudd på inte om det är sommar eller vinter heller. Det är alltid lämplig väderlek för fästingar. Jag är helt övertygad om att om man släppte en atombomb som utplånade i princip allt liv på jorden så skulle det ändå bara dröja några minuter innan en fästing kröp fram ur den radioaktiva askan, spottade i nävarna och var redo att ta nya tag.

Annars gör jag inte många knop. Läser en såndär proffsblogg som jag och min dotter och randig katt retar ihjäl oss på för att allting är så djävla tillrättalagt och perfekt hela tiden. Samt mysigt. Och härligt. Och varje inlägg får tuuuuusen kommentarer om hur fint och piffigt och mysigt och härligt allt är. HAT är vad jag känner för sånt. Kan dock ej låta bli att läsa ändå så det är väl fel i huvudet på mig på något sätt. Är snart bara ett musklick från Michael Douglas' karaktär i Falling Down så det är kanske bäst att jag går OFFLINE.

Obs: Spelar inte det här Poke-Mongo. Tycker dock att själva idén är rätt smart, och kul att lata människor kommer ut och rör på sig, så jag fördömer ingen. Härförleden läste jag ett inlägg på Facebook där en veterinär vittnade om att många hundars promenadfrekvens hade fått ett rejält uppsving sedan spelet lanserades, men höjde ett varningens finger för att inte gå till överdrift i värmen eftersom hundar, till skillnad från människor, inte kan svettas.  Det finns en baksida med allt. 
 

Undertryck, eller: För HELVETE Niklas! :)

Har, på Niklas Lindroths (eller någon som utger sig för att vara densamme) rekommendation läst hans bok Undertryck som, utan att avslöja något, handlar om saker som händer, eller kan hända, när man sover...eller sover man verkligen? Är nu för helvete SÖMNLÖS pga detta. Är du nöjd nu, Niklas?  Måste nu ligga och sträckläsa alla böckerna om Britta och Silver för att liksom jämna ut känslorna. Mycket ovärdigt för en som precis har fyllt 48. Haha. Ja, men boken var bra. Undertryck, alltså (ja, jag gillar böckerna om Britta och Silver också). Rekommenderas i dagsljus och långt innan läggdags om man som yours truly är begåvad med en rätt så ymnig fantasi. Jag pratar fortfarande om Undertryck och inte om Britta och Silver. Det är viktigt att vara tydlig med vad som avses. Tänk om Lisbeth Pahnke mot förmodan skulle hitta till min blogg och tolka den som att jag målade upp hennes böcker som någon himla skräckhistoria? Britta är en psykotisk seriemördare som har sina offers amputerade kroppsdelar inlagda i formaldehyd längst in i sadelkammaren och Silver tuggar blodig fradga och tuggar i sig resterna av små döda ridskolebarn av ren och skär ondska? DET HÄR DUGER INTE.

Mord i Sandhamn

Glor på ett gammalt avsnitt av Morden i Sandhamn, ett område som likt Midsommer, Fjällbacka och Ystad knappt lär ha någon människa kvar i detta livet med tanke på frekvensen av döingar som alla visar sig ha kolat vippen under mystiska omständigheter. 

OGILLAR starkt karaktären Nora. I Sandhamn då. Har generellt svårt för karaktärer som bor ensamma i gigantiska (seriöst? Bara uppvärmningskostnaderna måste ju kosta en miljon och hur har hon egentligen råd, hon verkar ju aldrig jobba?) och samtidigt pittoreska hus med havsutsikt och solnedgång och som inte verkar ha något bättre för sig än att strosa runt barfota i motljus med ett glas vin i handen. Det är aldrig stökigt, möjligen ligger det någon härlig hemstickad tröja charmigt slängd över någon korgstol. Måltiderna genererar ingen disk som blir stående, solen skiner fan i mig alltid och - det mest orealistiska av allt - barnen underhåller alltid sig själva i timmar med typ fjärilshåvar eller med att leka tafatt, det tjatas aldrig om tv eller internet och DE ÄR ALDRIG OSAMS. Normala syskon är ju i luven på varandra stup i kvarten, men de här gullegullungarna bara skrattar sina pärlande skratt och fortsätter att leka på lite lagom avstånd så att de vuxna kan prata om sitt, fastän normala barn tjatar hål i huvudet på varenda vuxen som försöker utbyta någon som helst information med en annan vuxen. Alla vet på förhand att det är helt kört och att man kan vara glad om man hinner få in några fraser om vädret innan helvetet bryter löst. Men Nora är aldrig trött eller irriterad - fast det blir man kanske inte med såna überkids - och är så äckligt och onaturligt förstående och inkännande och vänlig mot alla att man har lust att ge henne en örfil.

Man kan ju verkligen undra varför jag ens ser på detta. Skyller på värmen. Imorgon ska det bli upp emot 30 grader enligt prognosen. Ser inte direkt fram mot det då jag blir som en viljelös amöba så fort det är över 25. Med huvudvärk, fastän amöbor saknar huvud. NI FATTAR HUR JOBBIGT DET ÄR?!