Jaha, här lever vi livets glada dagar med i skrivande stund tre (3) hundar som i varierande grad är dåliga i magen. Kan säga som så, att det i kombination med gamla trägolv inte är helt lyckat. Är dödligt trött på att skura hundspya och hunddiarré från springorna mellan golvbrädorna vid det här laget, då är det nästan att man önskar sig en ful och opersonlig plastmatta istället. Men bara nästan och bara då.
Fick göra ett par brandkårsliknande utryckningar till trädgården i natt. Det är som med magsjuka barn, så fort man hör ett konstigt ljud så blir man klarvaken och adrenalintillförseln formligen exploderar och det är FRÅN NOLL TILL HUNDRA PÅ INGEN TID ALLS som gäller. Bråttom bråttom ut alltså, och sen tog det timmar att somna om. Efter en sån natt är man, åtminstone jag, rätt seg. Ska poppa popcorn och kolla på Skärgårdsdoktorn och förhoppningsvis ha en lugn helkväll framför öppna arkivet.
Två av tre hundar hålls nu i köket och försöker lista ut vad som är bästa metoden att komma åt en skål med kokt ris och lite torrfoder som den tredje hunden lämnat och som just nu står på köksbordet. Hittills har "ihållande och hjärtskärande gnäll" och "försöka klättra upp på köksbordet" testats utan framgång, men jag hoppas att det åtminstone betyder att de är på bättringsvägen.
Nu: SKÄRGÅRDSDOKTORN.
onsdag 31 juli 2013
tisdag 30 juli 2013
Le mardi heter det va, tisdag på franska?
Idag har det varit mulet, ganska svalt och regnat. Halleluja! Gick en promenad med taxarna och sprang en bit. Gjorde inte ont någonstans. HALLELUJA PRAISE THE LORD. Blev aspeppad på löpträning, spänstade hem, laddade ner en träningsapp som jag har spanat in tidigare men i min bitterhet över måndagsexemplarkroppen låtit bli att installera. Kollade vädret, nu är ett nytt högtryck på ingång och det ska bli 28 grader varmt i dagarna som kommer. Jaha, men tack för den. Hatar att springa när det är varmt, och att springa när man är otränad och det är ökenhetta är ungefär likvärdigt med att frivilligt kliva en krets längre in mot helvetets brinnande eldar. Så har jag väntat i cirka en evighet på att "komma igång igen" så kan jag väl vänta ett tag till, antar jag.
Har fortfarande inte orkat föra över bilder från telefonen till datorn, så därför bjussar jag på en bild som jag tog på Maltesholms slott förra veckan. Tänkte att bilden skulle vara djup och symbolisera...någonting, med låset och grinden och alltihop, lite oklart vad och skitsamma för baby Gabriel hann slänga fram näven som en annan handbollsmålvakt och därmed skapa en annan form av symbolik, lika oklart vilken här också.
På Maltesholms slott är det fint så in i vassen. Det är släkten Palmstierna som äger det, så de har väl råd. När vi var där så sladdade det in en fräsig bil på borggården och tutade ilsket på oss, sedan hoppade det ur en dam och stegade in på slottet. Vi spekulerade i varför hon var så djävla stingslig, för vi uppehöll oss på den yttre borggården, där det är tillåtet för pöbeln att vistas. Jag föreslog att det kanske inte alls var någon riking utan kanske städerskan som hade bråttom till jobbet, Palmstiernorna är kanske petiga med tiderna, men Lisa, som har blick för sånt som jag aldrig lägger märke till och fattar, sa att ladyn hade en Birkinväska och såna kostar typ 30 000 kronor. Alltså fatta, TRETTIOTUSEN för en djävla väska som inte ens såg speciellt märkvärdig ut. Om jag skulle betala trettio papp för en väska så skulle den vara juvelbeströdd och med spännen i äkta guld, sådär nyrikt pråligt som jag antar att Palmstiernorna inte behöver förhäva sig med eftersom de haft pengar och makt i GENERATIONER. Har köpt en bok på loppis om den nya överklassen i Sverige, där står det bland annat om hur fjuttigt och B det är att bli bjuden på jakt till de skånska godsen typ i september om jakten är i oktober. För då är man med på någon B-lista med nyrika uppkomlingar som bara blir kontaktade om tillräckligt många på A-listan, innehållande viktigare personer med gamla pengar, tackar nej. Ett överklassens reservlag. Det var också viktigt att man inte kom i sprillans nya jaktkläder, utan helst skulle det vara farfars lappade tweedbyxor och morbror Carls gamla avlagda hagelgevär som han hade på den kungliga ripjakten 1952. Och hade man inget sånt så var det extra viktigt att man köpte sina jaktkläder i en asdyr affär i Stockholm.
Jag var förresten inne i en affär i Stockholm och köpte byxor. I affären såldes vapen, ammunition och kläder till poliser och väktare och folk som jagar, fast kanske inte i första hand fasaner ihop med överklassen, utan snarare folk som aldrig kommer att ta jägarexamen eller avlossa ett enda skott utanför förorternas gängbråk. Det var mycket kamouflage, men jag hittade i alla fall ett par vrålsnygga byxor i neutral färg. Ibland ser jag folk i min egen ålder (45) och tänker att de klär sig som tanter, fast det kanske är jag som inte hänger med. Jag är ju faktiskt mormor och allt, då kanske man inte köper sina kläder i en vapenaffär. Men hellre terrorist än tant, som jag brukar säga. I alla fall. Medan jag betalade så kom det in två snorungar som inte såg ut att ens ha åldern inne för att få övningsköra. Spinkiga och finniga och man kunde riktigt se på dom att deras största äventyr här i världen hittills hade varit att skolka från hemkunskapen och spana in tjejernas omklädningsrum i gympahallen. De pratade högt och ljudligt om vilka vapen de skulle köpa (förmodligen i en framtid när de hade obegränsat med pengar) och pekade och stod i och hade sig, och när det blev deras tur (det fanns två kassor) sa den ena att han ville titta på "ett vapen, i första hand en pistol".
- Då får jag be att få se på din legitimation, sa expediten i den andra kassan myndigt.
- Det är okej, han är över arton, kontrade "min" expedit blixtsnabbt samtidigt som han stoppade ner mina terroristbyxor i en kasse och räckte över den till mig medan den förste expediten helt mesigt började plocka med pickadollerna som om det vore lakritsremmar. Hade lust att ifrågasätta om det är så djävla lätt att få tag på vapen, men kände mig inte riktigt bekväm med diskussionen som eventuellt skulle följa, där jag skulle stå obeväpnad och käfta med muskulösa karlar i kamouflagekläder från topp till tå bakom en disk där det förvarades både skjutvapen och skarp ammunition, så mesiga jag tog min kasse och dröp av och gick och köpte glass istället.
Sånt händer aldrig här i Ankeborg.
Har fortfarande inte orkat föra över bilder från telefonen till datorn, så därför bjussar jag på en bild som jag tog på Maltesholms slott förra veckan. Tänkte att bilden skulle vara djup och symbolisera...någonting, med låset och grinden och alltihop, lite oklart vad och skitsamma för baby Gabriel hann slänga fram näven som en annan handbollsmålvakt och därmed skapa en annan form av symbolik, lika oklart vilken här också.
På Maltesholms slott är det fint så in i vassen. Det är släkten Palmstierna som äger det, så de har väl råd. När vi var där så sladdade det in en fräsig bil på borggården och tutade ilsket på oss, sedan hoppade det ur en dam och stegade in på slottet. Vi spekulerade i varför hon var så djävla stingslig, för vi uppehöll oss på den yttre borggården, där det är tillåtet för pöbeln att vistas. Jag föreslog att det kanske inte alls var någon riking utan kanske städerskan som hade bråttom till jobbet, Palmstiernorna är kanske petiga med tiderna, men Lisa, som har blick för sånt som jag aldrig lägger märke till och fattar, sa att ladyn hade en Birkinväska och såna kostar typ 30 000 kronor. Alltså fatta, TRETTIOTUSEN för en djävla väska som inte ens såg speciellt märkvärdig ut. Om jag skulle betala trettio papp för en väska så skulle den vara juvelbeströdd och med spännen i äkta guld, sådär nyrikt pråligt som jag antar att Palmstiernorna inte behöver förhäva sig med eftersom de haft pengar och makt i GENERATIONER. Har köpt en bok på loppis om den nya överklassen i Sverige, där står det bland annat om hur fjuttigt och B det är att bli bjuden på jakt till de skånska godsen typ i september om jakten är i oktober. För då är man med på någon B-lista med nyrika uppkomlingar som bara blir kontaktade om tillräckligt många på A-listan, innehållande viktigare personer med gamla pengar, tackar nej. Ett överklassens reservlag. Det var också viktigt att man inte kom i sprillans nya jaktkläder, utan helst skulle det vara farfars lappade tweedbyxor och morbror Carls gamla avlagda hagelgevär som han hade på den kungliga ripjakten 1952. Och hade man inget sånt så var det extra viktigt att man köpte sina jaktkläder i en asdyr affär i Stockholm.
Jag var förresten inne i en affär i Stockholm och köpte byxor. I affären såldes vapen, ammunition och kläder till poliser och väktare och folk som jagar, fast kanske inte i första hand fasaner ihop med överklassen, utan snarare folk som aldrig kommer att ta jägarexamen eller avlossa ett enda skott utanför förorternas gängbråk. Det var mycket kamouflage, men jag hittade i alla fall ett par vrålsnygga byxor i neutral färg. Ibland ser jag folk i min egen ålder (45) och tänker att de klär sig som tanter, fast det kanske är jag som inte hänger med. Jag är ju faktiskt mormor och allt, då kanske man inte köper sina kläder i en vapenaffär. Men hellre terrorist än tant, som jag brukar säga. I alla fall. Medan jag betalade så kom det in två snorungar som inte såg ut att ens ha åldern inne för att få övningsköra. Spinkiga och finniga och man kunde riktigt se på dom att deras största äventyr här i världen hittills hade varit att skolka från hemkunskapen och spana in tjejernas omklädningsrum i gympahallen. De pratade högt och ljudligt om vilka vapen de skulle köpa (förmodligen i en framtid när de hade obegränsat med pengar) och pekade och stod i och hade sig, och när det blev deras tur (det fanns två kassor) sa den ena att han ville titta på "ett vapen, i första hand en pistol".
- Då får jag be att få se på din legitimation, sa expediten i den andra kassan myndigt.
- Det är okej, han är över arton, kontrade "min" expedit blixtsnabbt samtidigt som han stoppade ner mina terroristbyxor i en kasse och räckte över den till mig medan den förste expediten helt mesigt började plocka med pickadollerna som om det vore lakritsremmar. Hade lust att ifrågasätta om det är så djävla lätt att få tag på vapen, men kände mig inte riktigt bekväm med diskussionen som eventuellt skulle följa, där jag skulle stå obeväpnad och käfta med muskulösa karlar i kamouflagekläder från topp till tå bakom en disk där det förvarades både skjutvapen och skarp ammunition, så mesiga jag tog min kasse och dröp av och gick och köpte glass istället.
Sånt händer aldrig här i Ankeborg.
måndag 29 juli 2013
Så här då
Vi har varit i kungliga huvudstaden i några dagar. Det kan man ju inte blogga om hur som helst, för tänk om det är någon bindgalen knarkare som läser och GÖR INBROTT medan vi är borta. Har läst i andra bloggar och när folk skriver att de ska åka på semester så betonar de särskilt att de har hus- och lägenhetsvakter, så tjuvar göre sig icke besvär. Men själv valde jag alltså att hålla inne med den informationen, och nu är vi alltså hemma igen, så tjuvar behöver fortfarande inte göra sig besvär.
Borde göra en fyllig reseskildring, men jag sitter vid datorn i arbetsrummet och telefonen med bilder ligger i vardagsrummet och det är 28 grader varmt inomhus så ORKA. Det får bli en annan dag. Imorgon kanske, för då ska det eventuellt regna. Det regnade lite i natt och det var första gången under hela juli månad. Sista helgen i juni var jag på hundutställning i två dagar, och då hällregnade det från arla till särla, men vi måste ha blivit bönhörda, vi som stod och tryckte ihop oss i ett minimalt utställningstält och tiggde och bad Makterna om lite sol. Fast det här ökenklimatet känns ju en smula överdrivet. LAGOM är väl en alldeles förnämlig svensk uppfinning. 20 grader och lite växlande molnighet, vad är det för fel på det?
Och jodå, man får visst klaga på värmen. Man får till och med BÅDE klaga över att det är för varmt på sommaren OCH ogilla när det är snö och kallt och mörkt på vintern, fattar inte vem som har fått för sig att det måste råda någon slags motsatsförhållande här. Jag är en fri ande och jag klagar exakt hur mycket jag vill. Hej då.
Borde göra en fyllig reseskildring, men jag sitter vid datorn i arbetsrummet och telefonen med bilder ligger i vardagsrummet och det är 28 grader varmt inomhus så ORKA. Det får bli en annan dag. Imorgon kanske, för då ska det eventuellt regna. Det regnade lite i natt och det var första gången under hela juli månad. Sista helgen i juni var jag på hundutställning i två dagar, och då hällregnade det från arla till särla, men vi måste ha blivit bönhörda, vi som stod och tryckte ihop oss i ett minimalt utställningstält och tiggde och bad Makterna om lite sol. Fast det här ökenklimatet känns ju en smula överdrivet. LAGOM är väl en alldeles förnämlig svensk uppfinning. 20 grader och lite växlande molnighet, vad är det för fel på det?
Och jodå, man får visst klaga på värmen. Man får till och med BÅDE klaga över att det är för varmt på sommaren OCH ogilla när det är snö och kallt och mörkt på vintern, fattar inte vem som har fått för sig att det måste råda någon slags motsatsförhållande här. Jag är en fri ande och jag klagar exakt hur mycket jag vill. Hej då.
måndag 22 juli 2013
Veddagen
Flämtar i värmen, som ett tag såg ut att gå över i åska, men de mörka molnen seglade förbi lika fort som de kommit och nu är himlen blå igen. Och VARMT. Just denna extra varma dag var vi "tvungna" att åka och hämta ved. Egentligen var vi väl inte mer tvungna idag än någon annan dag, veden går väl inte direkt någonstans, men nu har vi skjutit upp det så himla länge att det helt enkelt var DAGS. Åtminstone om vi även i fortsättningen vill kunna se vedgubben i ögonen utan att skämmas.
Önskade nästan att den där veden hade gått någonstans av sig själv, för fy helvete vad jobbigt det var. Förra årets klenvirke var ju ingenting mot de timmerlass som vi tydligen tingat obesett anno 2013. Stora djävla stockar som fick släpas fram och lastas upp och sedan lastas av och släpas upp i vedbacken. Som ju verkligen gör skäl för namnet "vedbacke" hemma hos oss eftersom större delen av vår tomt mer påminner om en störtloppsbacke än om en fotbollsplan, så där flödade svetten och svordomarna ungefär lika ymnigt. Dessutom fick vi köra en jättelång omväg första vändan, för då var det en bil som hade krockat med en buss och vägen var avstängd. Genom ren tur, tack Gud, så hann vi svänga in på en gårdsplan och vända med jättevedlasset, annars hade vi nog blivit stående där i timmar i den stekande solen. Och roligare kan man ju faktiskt ha.
Men nu är veden hemma i alla fall, och hämtningen är ju det träligaste med vedhanteringen. Det som återstår - kapa, klyva, stapla, flytta, stapla om och slutligen bära in i huset och stoppa i kaminen - framstår som lättje- och lustfyllda nöjen i jämförelse med hämtningen. Och ved ska ju värma många gånger, annars kan man ju lika gärna åka till Statoil och köpa ett sånt där nät med värdelösa vedklabbar för helt ohemula pengar. JODÅSÅATT.
Önskade nästan att den där veden hade gått någonstans av sig själv, för fy helvete vad jobbigt det var. Förra årets klenvirke var ju ingenting mot de timmerlass som vi tydligen tingat obesett anno 2013. Stora djävla stockar som fick släpas fram och lastas upp och sedan lastas av och släpas upp i vedbacken. Som ju verkligen gör skäl för namnet "vedbacke" hemma hos oss eftersom större delen av vår tomt mer påminner om en störtloppsbacke än om en fotbollsplan, så där flödade svetten och svordomarna ungefär lika ymnigt. Dessutom fick vi köra en jättelång omväg första vändan, för då var det en bil som hade krockat med en buss och vägen var avstängd. Genom ren tur, tack Gud, så hann vi svänga in på en gårdsplan och vända med jättevedlasset, annars hade vi nog blivit stående där i timmar i den stekande solen. Och roligare kan man ju faktiskt ha.
Men nu är veden hemma i alla fall, och hämtningen är ju det träligaste med vedhanteringen. Det som återstår - kapa, klyva, stapla, flytta, stapla om och slutligen bära in i huset och stoppa i kaminen - framstår som lättje- och lustfyllda nöjen i jämförelse med hämtningen. Och ved ska ju värma många gånger, annars kan man ju lika gärna åka till Statoil och köpa ett sånt där nät med värdelösa vedklabbar för helt ohemula pengar. JODÅSÅATT.
söndag 21 juli 2013
Så skimradet var fan i mig havet
Imorgon börjar semestern PÅ RIKTIGT. Veckan som gick var jag nämligen kompledig, fast när det hänger ihop med tre ytterligare veckors göttighet så är det ju inte så petigt vad det kallas.
Idag är det SVINVARMT. Typ 28 grader i skuggan. Präktiga jag var ändå ute och gick i skogen i 2 timmar i morse, men det var rätt jobbigt. Sista biten var jag nämligen tvungen att trängas med en miljard människor som valt att besöka Ankeborg på grund av någon himla SAMLARMARKNAD. Vilket öde. När jag passerade en parkeringsvakt utanför den proppfulla parkeringen, sa jag lite glättigt något om att han hade tur som åtminstone hade hamnat i skuggan när det var så varmt som det var idag, men han bara snäste åt mig att gå på rätt sida av vägen (vilket jag GJORDE, men enligt honom var det "fel" sida eftersom jag var "i vägen" för bilarna som skulle svänga in på parkeringen). MEN URSÄKTA MIG DÅ FÖR FAN, ska fan aldrig mer vara trevlig i onödan.
När jag kom hem samlade vi mental styrka och åkte till Rik-Ica för att köpa hundmat och byta kolsyrepatronen till Soda Stream-apparaten. Det gick förvånansvärt smidigt, men alla rikingar låg väl och pressade så dags. Sen fick vi för oss att vi skulle åka ner till den "riktiga" Ottoglasskiosken vid havet, men där var det kö ända bort till Polen, så vi valde att köpa glass av den trevliga killen som har smackat upp en Ottoglasskiosk mitt ute i ingenstans längs med väg 118 istället. Ottoglassar är helt sjukt överdimensionerade, tar man tre kulor så får man typ en liter glass. Och gott är det också.
Har nu stått och slavat vid spisen en stund. Tog upp ett par paket köttfärs från "kviga 4" ur frysen igår utan att ha någon tanke bakom det, men nu har detta transformerats till moussaka som om en stund ska avnjutas med egenodlad sallad och ett glas kallt vitt hemgjort äppelvin. AAAAAH. Semestern! Livet!
Idag är det SVINVARMT. Typ 28 grader i skuggan. Präktiga jag var ändå ute och gick i skogen i 2 timmar i morse, men det var rätt jobbigt. Sista biten var jag nämligen tvungen att trängas med en miljard människor som valt att besöka Ankeborg på grund av någon himla SAMLARMARKNAD. Vilket öde. När jag passerade en parkeringsvakt utanför den proppfulla parkeringen, sa jag lite glättigt något om att han hade tur som åtminstone hade hamnat i skuggan när det var så varmt som det var idag, men han bara snäste åt mig att gå på rätt sida av vägen (vilket jag GJORDE, men enligt honom var det "fel" sida eftersom jag var "i vägen" för bilarna som skulle svänga in på parkeringen). MEN URSÄKTA MIG DÅ FÖR FAN, ska fan aldrig mer vara trevlig i onödan.
När jag kom hem samlade vi mental styrka och åkte till Rik-Ica för att köpa hundmat och byta kolsyrepatronen till Soda Stream-apparaten. Det gick förvånansvärt smidigt, men alla rikingar låg väl och pressade så dags. Sen fick vi för oss att vi skulle åka ner till den "riktiga" Ottoglasskiosken vid havet, men där var det kö ända bort till Polen, så vi valde att köpa glass av den trevliga killen som har smackat upp en Ottoglasskiosk mitt ute i ingenstans längs med väg 118 istället. Ottoglassar är helt sjukt överdimensionerade, tar man tre kulor så får man typ en liter glass. Och gott är det också.
Har nu stått och slavat vid spisen en stund. Tog upp ett par paket köttfärs från "kviga 4" ur frysen igår utan att ha någon tanke bakom det, men nu har detta transformerats till moussaka som om en stund ska avnjutas med egenodlad sallad och ett glas kallt vitt hemgjort äppelvin. AAAAAH. Semestern! Livet!
fredag 19 juli 2013
Topplistan just nu
Hej och hå vad det är semester. Bäst just nu:
1. Soda Stream. Har haft denna underbara uppfinning i, vad kan det vara nu, 6-7 år? Tror hur som helst att detta kan kategoriseras som "bästa inköp EVER". Förr: Släpa hem tunga backar med kolsyrat vatten från affären, släpa backar med tomglas tillbaka, vara tvungen att HUSHÅLLA. Nu: ohämmad konsumtion av (i princip) gratis bubbelvatten. Idag provade vi att göra läsk, en dröm som väcktes till liv för sådär 35 år sedan när jag för första gången hörde talas om Soda Stream och man avundsjukt fantiserade om dom lyckostarna som kunde tillverka LITERVIS med läsk när man själv fick nöja sig med en 33-centiliters flaska varannan månad eller så. Häromdagen impulsköpte jag därför en flaska apelsinsmak till Soda Stream och testade, och den blev helt okej. Nu är vi inga storkonsumenter av läsk och därför kanske inga finsmakare heller, men jag tyckte det var gott så här i hettan.
2. Öppet arkiv. Frossar för närvarande i Skärgårdsdoktorn, säsong 2. AAH. Älskar svenska serier, vackra miljöer, enkla karaktärer, förutsägbarheten med en liten twist så att den där som man ska tro är en buse ändå är snäll innerst inne och tvärtom.
3. Bibliotek.
4. Semester. Detta i kombination med 3. Gratis böcker och tid att läsa. AAAAAH. Livet! (Som folk skriver jämt och ständigt i sina bloggar, så nu även jag)
1. Soda Stream. Har haft denna underbara uppfinning i, vad kan det vara nu, 6-7 år? Tror hur som helst att detta kan kategoriseras som "bästa inköp EVER". Förr: Släpa hem tunga backar med kolsyrat vatten från affären, släpa backar med tomglas tillbaka, vara tvungen att HUSHÅLLA. Nu: ohämmad konsumtion av (i princip) gratis bubbelvatten. Idag provade vi att göra läsk, en dröm som väcktes till liv för sådär 35 år sedan när jag för första gången hörde talas om Soda Stream och man avundsjukt fantiserade om dom lyckostarna som kunde tillverka LITERVIS med läsk när man själv fick nöja sig med en 33-centiliters flaska varannan månad eller så. Häromdagen impulsköpte jag därför en flaska apelsinsmak till Soda Stream och testade, och den blev helt okej. Nu är vi inga storkonsumenter av läsk och därför kanske inga finsmakare heller, men jag tyckte det var gott så här i hettan.
2. Öppet arkiv. Frossar för närvarande i Skärgårdsdoktorn, säsong 2. AAH. Älskar svenska serier, vackra miljöer, enkla karaktärer, förutsägbarheten med en liten twist så att den där som man ska tro är en buse ändå är snäll innerst inne och tvärtom.
3. Bibliotek.
4. Semester. Detta i kombination med 3. Gratis böcker och tid att läsa. AAAAAH. Livet! (Som folk skriver jämt och ständigt i sina bloggar, så nu även jag)
onsdag 17 juli 2013
Here comes the sun
Ujejuj vad dagarna går. Bloggen och jag är verkligen inte kompisar just nu. Först hinner jag inte blogga för att jag bara jobbar, och hur kul är förresten det att blogga om, och sen när jag äntligen är ledig så vill man ju inte sitta framför datorn hela tiden, så det har jag alltså inte gjort.
Men ikväll så. Bästa bror med familj har åkt vidare, min man ska titta på Prometheus, en film som vi båda började titta på för rätt längesen men som jag nu generöst erbjöd honom att "se klart själv" (=jag tyckte den var pisstråkig). Så nu ska jag unna mig egentid på internet. Öppna arkivet, here I come. Hej då.
Men ikväll så. Bästa bror med familj har åkt vidare, min man ska titta på Prometheus, en film som vi båda började titta på för rätt längesen men som jag nu generöst erbjöd honom att "se klart själv" (=jag tyckte den var pisstråkig). Så nu ska jag unna mig egentid på internet. Öppna arkivet, here I come. Hej då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)