Flämtar i värmen, som ett tag såg ut att gå över i åska, men de mörka molnen seglade förbi lika fort som de kommit och nu är himlen blå igen. Och VARMT. Just denna extra varma dag var vi "tvungna" att åka och hämta ved. Egentligen var vi väl inte mer tvungna idag än någon annan dag, veden går väl inte direkt någonstans, men nu har vi skjutit upp det så himla länge att det helt enkelt var DAGS. Åtminstone om vi även i fortsättningen vill kunna se vedgubben i ögonen utan att skämmas.
Önskade nästan att den där veden hade gått någonstans av sig själv, för fy helvete vad jobbigt det var. Förra årets klenvirke var ju ingenting mot de timmerlass som vi tydligen tingat obesett anno 2013. Stora djävla stockar som fick släpas fram och lastas upp och sedan lastas av och släpas upp i vedbacken. Som ju verkligen gör skäl för namnet "vedbacke" hemma hos oss eftersom större delen av vår tomt mer påminner om en störtloppsbacke än om en fotbollsplan, så där flödade svetten och svordomarna ungefär lika ymnigt. Dessutom fick vi köra en jättelång omväg första vändan, för då var det en bil som hade krockat med en buss och vägen var avstängd. Genom ren tur, tack Gud, så hann vi svänga in på en gårdsplan och vända med jättevedlasset, annars hade vi nog blivit stående där i timmar i den stekande solen. Och roligare kan man ju faktiskt ha.
Men nu är veden hemma i alla fall, och hämtningen är ju det träligaste med vedhanteringen. Det som återstår - kapa, klyva, stapla, flytta, stapla om och slutligen bära in i huset och stoppa i kaminen - framstår som lättje- och lustfyllda nöjen i jämförelse med hämtningen. Och ved ska ju värma många gånger, annars kan man ju lika gärna åka till Statoil och köpa ett sånt där nät med värdelösa vedklabbar för helt ohemula pengar. JODÅSÅATT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar