Har varit ute på en stärkande promenad för att mildra ångesten över att julledigheten går in på sin sista dag. Jättelånga och stärkande promenader är sånt man kan ägna sig åt när man är ledig, i veckorna finns inte två timmars promenadtid varje dag, inte om man ska hinna med att jobba och handla och städa och baka och träna och äta och läsa och kanske blogga och dumsurfa och titta på tv lite också. Sorgligt men sant, men man blir ju tyvärr inte ekonomiskt oberoende av att surblogga om det.
Hur som helst. Jag gick en runda där man går på en grusväg som sedan slutar på någons gårdsplan, trodde jag första gången jag gick där, så jag vände och gick hem igen den gången. Jag tycker det är astråkigt att gå till en punkt och sedan vända och gå samma väg tillbaka. En runda ska ju vara en runda och därmed basta. Sedan tyckte jag ändå att det var lite konstigt att vägen slutade på en gårdsplan när jag hade sett på Gröna Kartan att den skulle ansluta till en annan väg, så jag gick den igen. Då visade det sig att den inte alls gick in på gårdsplanen utan svängde precis vid husknuten och fortsatte i form av två hjulspår som så småningom mynnade ut i civilisationen. Ha! Var väl det jag visste.
Det är en mäklare som äger stället med gårdsplanen som vägen ser ut att sluta på. Det vet jag eftersom firmanamnet står med jättebokstäver på hans brevlåda, och även med ännu större bokstäver på ett släp som står parkerat på gårdsplanen som vägen alltså inte slutar på. Jag har aldrig hört talas om denna mäklare i någon sammanhang där fastigheter säljs och/eller köps. Har ju ändå varit hemnet-knarkare med stora mått innan vi hittade vårt hus, och då snappar man ju upp ett och annat och jag vet att den här mäklaren aldrig figurerade där. Dessutom ser den här gården rätt så white trashig ut även om det ständigt pågår om- och tillbyggnader. Men ni vet. Högar med skrot i skogen bakom huset. Ved som har legat under mögliga presenningar i åratal och som aldrig blir uppsågad. Flera gamla fordon och släpvagnar som inte rullat en meter på flera år. Halvfärdiga byggprojekt som aldrig blir klara. Två stackars raggiga hästar som går i en hage med sladdrig eltråd som förmodligen inte har gett någon ström ifrån sig sedan stormen Gudrun.
Så jag undrar ju lite hur man egentligen får pengar om man är fastighetsmäklare men inte har mäklat en enda fastighet i modern tid? Kollade om det fanns en hemsida, jo, det fanns. Klickade på länken "Våra objekt", fick upp "Sidan kan inte visas". Så det här är ju ett solklart fall av skumhet som borde förtjäna en plats i den mäktiga deckare som jag kommer att skriva någon gång. Jag tror att det kan försiggå både knarkhandel och trafficking där på gården. Kanske är Ulf Lundell inblandad på något sätt också. Medge att det skulle bli en kioskvältare som saknar motstycke.
söndag 8 januari 2012
lördag 7 januari 2012
Post Jönssonligan
Nu har jag, för första gången i mitt 43-åriga liv, stiftat bekantskap med fucking Jönssonligan. Eller nej, inte riktigt, jag har sett Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen med mina barn när de var små. Men det är, har jag förstått, inte riktigt samma sak som den riktiga Jönssonligan.
Och låt mig bara säga en sak: Den riktiga Jönssonligan, eller Varning för Jönssonligan, som den film vi såg hette, var något av det sämsta jag sett i hela mitt liv. Mådde alldeles utmärkt innan jag började titta och nu jag både huvudvärk och halsbränna, det kan inte komma från ingenstans. Läskiga skådespelare i stil med Ulf Brunnberg och den där äckliga gubben som var med i de hemska 70-talsbarnprogrammen Herr Barbalander och Dagar med Knubbe. Och ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte att Gösta Ekman är sådär djävla rolig heller när han håller på och stimmar runt och välter saker och ramlar omkull à la Papphammar, jag blir bara nervös av sånt.
Och den så kallade intrigen var ju inte mycket att hurra för heller. Näe, mitt liv var mycket bättre när jag var lyckligt ovetande om denna pajasproduktion. Nu: Ipren och Rennie i en skön förening, sedan läggdags.
Och låt mig bara säga en sak: Den riktiga Jönssonligan, eller Varning för Jönssonligan, som den film vi såg hette, var något av det sämsta jag sett i hela mitt liv. Mådde alldeles utmärkt innan jag började titta och nu jag både huvudvärk och halsbränna, det kan inte komma från ingenstans. Läskiga skådespelare i stil med Ulf Brunnberg och den där äckliga gubben som var med i de hemska 70-talsbarnprogrammen Herr Barbalander och Dagar med Knubbe. Och ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte att Gösta Ekman är sådär djävla rolig heller när han håller på och stimmar runt och välter saker och ramlar omkull à la Papphammar, jag blir bara nervös av sånt.
Och den så kallade intrigen var ju inte mycket att hurra för heller. Näe, mitt liv var mycket bättre när jag var lyckligt ovetande om denna pajasproduktion. Nu: Ipren och Rennie i en skön förening, sedan läggdags.
Jönssonligan
Tycker det är sjukt dåligt på tv för närvarande, och det säger jag inte bara för att vi missade På spåret igår och kom på precis just NU att det var Stjärnorna på slottet och då kan man/jag ju lika gärna se det på svt play sen. Men i övrigt! Är inte jul den tiden som man ska grotta ner sig i tv-soffan och bara slötitta på allt möjligt crap, fast bra förstås? Den här julen har vi typ sett alla delarna av Sällskapsresan. Och dom har man ju aldrig sett förut eller så.
Innan idag kom min man med ett: Du, ikväll är det första delen av Jönssonligan. Jag måste erkänna, jag har aldrig sett någon Jönssonliga-film alls. Och det är uppenbarligen en stor brist i min allmänbildning, anser min man. Nu har det visats cirka hundra Jönssonliga-filmer i jul, men jag har alltid bläddrat förbi dom för det finns inget speciellt i dom som lockar mig, snarare tvärtom. Men ikväll är det tydligen då THE ULTIMATE ORIGINAL SHIT och den måste jag tydligen se, för att fylla upp ett hål som jag inte ens visste att jag hade. I min allmänbildning då alltså.
Men alltså...Jönssonligan? Är inte det hemskt B? Töntigt, rentav? Steget till buskis känns inte alls avlägset, och buskis är ungefär det värsta jag vet.
Innan idag kom min man med ett: Du, ikväll är det första delen av Jönssonligan. Jag måste erkänna, jag har aldrig sett någon Jönssonliga-film alls. Och det är uppenbarligen en stor brist i min allmänbildning, anser min man. Nu har det visats cirka hundra Jönssonliga-filmer i jul, men jag har alltid bläddrat förbi dom för det finns inget speciellt i dom som lockar mig, snarare tvärtom. Men ikväll är det tydligen då THE ULTIMATE ORIGINAL SHIT och den måste jag tydligen se, för att fylla upp ett hål som jag inte ens visste att jag hade. I min allmänbildning då alltså.
Men alltså...Jönssonligan? Är inte det hemskt B? Töntigt, rentav? Steget till buskis känns inte alls avlägset, och buskis är ungefär det värsta jag vet.
I did it!
Och till slut kom jag iväg och som synes hem igen. Om det var med äran i behåll kan förmodligen diskuteras, men själv är jag sjukt nöjd. Här följer en segerintervju med mig själv:
Vad blev det för logistiskt upplägg?
Min man och jag promenerade till elljusspåret med hundarna, vilket tog cirka en halvtimma. Sedan gick han hem med hundarna och min jacka och jag sprang min runda och tog mig hem igen.
Kändes det som ett bra upplägg?
Först: Guuud, vad smart. Sedan: Faaaan vad korkat. Slutligen: Jamen det var väl inte så tokigt. Först=innan det sjukt kuperade elljusspåret. Sedan=omedelbart efter det sjukt kuperade elljusspåret. Slutligen=när jag hämtat andan och samlade ihop de krafter som jag faktiskt hade så att jag kunde omväxlande gå och springa hela vägen hem. BONUSMOTION!
Sprang du hela rundan på elljusspåret?
Nix, jag gick en liten bit i 3 av de 4 största backarna. Den fjärde låg så omedelbart efter en brant nedförsbacke att det vore SKAM att inte klara den.
Och tiden?
6,30/km. Helt okej, allt under 7 min/km är godkänt enligt mig. Och nu kanske några sitter och storskrattar HOHAHAHAAAA vilken kass tid, men det bjuder jag på.
När blir nästa gång?
På tisdag. Då är målsättningen att bara gå i 2 av de 4 största backarna. Gången därpå bara gå i en, och sen, ja ni fattar.
Hur kändes det i fötterna?
Jag ägnade dem inte en tanke, så helt okej.
Och resten av kroppen?
FÖR JÄVLIGT. Kondition är färskvara, nu tränar jag ju i och för sig spinning regelbundet, men hela julen har jag mest slappat. Promenerat kanske 2 timmar per dag och däremellan bara legat i soffan och lyft handen med fjärrkontrollen lite slött ibland.
Har du några kloka ord att avrunda med?
Det allra bästa lopp man någonsin gör är det som man åstadkommer när man ger sig ut på sin första träningsrunda. Nej, det är inte jag som har kommit på det, men jag tycker det är sjukt bra sagt.
Vad blev det för logistiskt upplägg?
Min man och jag promenerade till elljusspåret med hundarna, vilket tog cirka en halvtimma. Sedan gick han hem med hundarna och min jacka och jag sprang min runda och tog mig hem igen.
Kändes det som ett bra upplägg?
Först: Guuud, vad smart. Sedan: Faaaan vad korkat. Slutligen: Jamen det var väl inte så tokigt. Först=innan det sjukt kuperade elljusspåret. Sedan=omedelbart efter det sjukt kuperade elljusspåret. Slutligen=när jag hämtat andan och samlade ihop de krafter som jag faktiskt hade så att jag kunde omväxlande gå och springa hela vägen hem. BONUSMOTION!
Sprang du hela rundan på elljusspåret?
Nix, jag gick en liten bit i 3 av de 4 största backarna. Den fjärde låg så omedelbart efter en brant nedförsbacke att det vore SKAM att inte klara den.
Och tiden?
6,30/km. Helt okej, allt under 7 min/km är godkänt enligt mig. Och nu kanske några sitter och storskrattar HOHAHAHAAAA vilken kass tid, men det bjuder jag på.
När blir nästa gång?
På tisdag. Då är målsättningen att bara gå i 2 av de 4 största backarna. Gången därpå bara gå i en, och sen, ja ni fattar.
Hur kändes det i fötterna?
Jag ägnade dem inte en tanke, så helt okej.
Och resten av kroppen?
FÖR JÄVLIGT. Kondition är färskvara, nu tränar jag ju i och för sig spinning regelbundet, men hela julen har jag mest slappat. Promenerat kanske 2 timmar per dag och däremellan bara legat i soffan och lyft handen med fjärrkontrollen lite slött ibland.
Har du några kloka ord att avrunda med?
Det allra bästa lopp man någonsin gör är det som man åstadkommer när man ger sig ut på sin första träningsrunda. Nej, det är inte jag som har kommit på det, men jag tycker det är sjukt bra sagt.
Istället för att snöra på sig skorna
Prokrastinerar istället för att gå ut i hallen, snöra på mig löparskorna och ge mig av. Åååh, jobbigt. Det är inte alls bara att "snöra på sig skorna". Måste hitta mina skoinlägg, måste hitta min mp3-spelare, måste hitta min sport-bh (ja, jag vet exakt var allting är, men det verkar mycket bättre om man ger en skenbild av att det måste till ett stort letprojekt för att komma iväg). Och så ska man ta sig bort till elljusspåret också, åååh vad jobbigt. Jag vill verkligen inte börja springa precis utanför ytterdörren så att alla grannarna ser, det verkar så pinsamt nyårslöfteaktigt, strunt samma att jag går in och ut genom samma ytterdörr med gymväska flera gånger per vecka. Men det är det väl förstås ingen som lägger märke till. Ska jag cykla till elljusspåret? Vad ska jag ha på mig, det är 3 plusgrader och regn. I normala fall springer jag i shorts så länge det är plusgrader, men det var på den tiden när jag inte hade fan-vad-jag-är-otränad-ångest och kunde med att börja springa direkt utanför ytterdörren. Det kan jag inte nu. Men jag har inte heller lust att cykla i shorts när det är 3 plusgrader och regn. Men jag blir alltid asvarm när jag springer. Var ska jag göra av mina så kallade överdragskläder under tiden, ska de ligga i cykelkorgen och så har någon snott dom när jag kommer tillbaka? Snuddade till och med vid tanken på att TA BILEN TILL ELLJUSSPÅRET bara för att ha någonstans att göra av mina grejer under tiden, men någon djävla måtta får det väl ändå vara. Kommer aldrig på fråga. Och då har man dessutom en sabla bilnyckel att hålla reda på. Det låter kanske inte så stort, men jag har en Pussy Wagon-nyckelring, likadan som Buck i Kill Bill, och den är stor som ett uthus.
Elljusspåret, slutligen. Har aldrig varit med om ett elljusspår som är så satans kuperat som det som finns här i byn. Det är alldeles otroligt vackert beläget i bokskog och utmed en å, men som sagt backigt så in i norden. Den som säger att Skåne är platt är varmt välkommen att bestiga Linderödsåsen och sedan kan vi snacka om det. En gång sprang vi i järngänget på jobbet ett lopp som hette Bockebodarundan. Där fanns en backe som hette Grisabacken, den gick rakt uppåt och när man äntligen släpat sig upp till vad man trodde var krönet så svängde stigen 90 grader och fortsatte i en lika lång backe till. Den backen pratar vi fortfarande om med bävan i rösten. Och då kan jag säga, att den är som en lätt liten stigning jämfört med backarna i elljusspåret här i Ankeborg.
Målet med min löpträning (måste skriva det så det blir allvar av) är att delta i ett lopp 2012, kanske Tjejmilen mest för att Tjejmilen är så himla kul. Annars har jag hittat ett lopp där man kan springa med hund, Hundlöpet heter det, och det verkar också så himla kul. Och så förstås Humlestafetten. Något av det måste bli av. Allt känns dock helt oöverstigligt just nu, när mitt första delmål är att klara hela lilla rundan (2 km) på elljusspåret utan att behöva gå i de brantaste uppförsbackarna. Men men. Det tar fem gånger och det är fem asjobbiga gånger, men sedan blir det bra. KOM IGEN NU DÅ FÖR HELVETE! Nu sticker jag.
Elljusspåret, slutligen. Har aldrig varit med om ett elljusspår som är så satans kuperat som det som finns här i byn. Det är alldeles otroligt vackert beläget i bokskog och utmed en å, men som sagt backigt så in i norden. Den som säger att Skåne är platt är varmt välkommen att bestiga Linderödsåsen och sedan kan vi snacka om det. En gång sprang vi i järngänget på jobbet ett lopp som hette Bockebodarundan. Där fanns en backe som hette Grisabacken, den gick rakt uppåt och när man äntligen släpat sig upp till vad man trodde var krönet så svängde stigen 90 grader och fortsatte i en lika lång backe till. Den backen pratar vi fortfarande om med bävan i rösten. Och då kan jag säga, att den är som en lätt liten stigning jämfört med backarna i elljusspåret här i Ankeborg.
Målet med min löpträning (måste skriva det så det blir allvar av) är att delta i ett lopp 2012, kanske Tjejmilen mest för att Tjejmilen är så himla kul. Annars har jag hittat ett lopp där man kan springa med hund, Hundlöpet heter det, och det verkar också så himla kul. Och så förstås Humlestafetten. Något av det måste bli av. Allt känns dock helt oöverstigligt just nu, när mitt första delmål är att klara hela lilla rundan (2 km) på elljusspåret utan att behöva gå i de brantaste uppförsbackarna. Men men. Det tar fem gånger och det är fem asjobbiga gånger, men sedan blir det bra. KOM IGEN NU DÅ FÖR HELVETE! Nu sticker jag.
Barnvakt rond 2
Adrian somnade strax efter åtta igår kväll och vaknade kvart över nio i morse. Inte illa får man ju säga, tyvärr har jag själv sovit som en kratta och känner mig helt orkeslös.
Saker jag låg och funderade på i natt:
1. Att min syrra fyller 45 i år. 45 låter...jättegammalt. Och hon är bara ett år äldre än jag. Snart är jag jättegammal.
2. Min löpträning. Som har legat i träda ända sedan 2009 då min DJÄVLA fot började bråka och strejka och inte ville vara med. Nu är fothelvetet - peppar peppar - okej, så nu ska jag igång igen är det tänkt. Min önskan är att komma tillbaks till 2008 års nivå, då var jag i toppform. Enligt företagshälsovården är jag fortfarande i toppform när det handlar om att cykla på motionscykel (som deras konditionstest går ut på), men det är enligt mig inte samma sak. Fast jag vet att det går rätt fort att komma tillbaks till hyfsad form. Fem löprundor och sedan är man på banan igen. TYVÄRR är det fem asjobbiga löprundor från helvetets innersta krets, vilket gör att jag lite drar mig för att börja. Men jag har i alla fall letat rätt på mina Saucony som har legat i garderoben och skämts sedan cirka 2009. Tagit fram dom, tittat på dom. Tänkt att KOM IGEN NU FÖR FAAAN!
3. Min nya frisyr, som inte alls sköter sig själv på det sätt jag är van att mitt hår gör. Måste åtgärdas, men hur? "Produkter" är inget alternativ.
4. Random problem.
Men Adrian är i alla fall pigg och glad som en lärka. Nu har jag bakat kanelbullar. Det är inte samma sak som att löpträna, men det är saker som en mormor gör.
Saker jag låg och funderade på i natt:
1. Att min syrra fyller 45 i år. 45 låter...jättegammalt. Och hon är bara ett år äldre än jag. Snart är jag jättegammal.
2. Min löpträning. Som har legat i träda ända sedan 2009 då min DJÄVLA fot började bråka och strejka och inte ville vara med. Nu är fothelvetet - peppar peppar - okej, så nu ska jag igång igen är det tänkt. Min önskan är att komma tillbaks till 2008 års nivå, då var jag i toppform. Enligt företagshälsovården är jag fortfarande i toppform när det handlar om att cykla på motionscykel (som deras konditionstest går ut på), men det är enligt mig inte samma sak. Fast jag vet att det går rätt fort att komma tillbaks till hyfsad form. Fem löprundor och sedan är man på banan igen. TYVÄRR är det fem asjobbiga löprundor från helvetets innersta krets, vilket gör att jag lite drar mig för att börja. Men jag har i alla fall letat rätt på mina Saucony som har legat i garderoben och skämts sedan cirka 2009. Tagit fram dom, tittat på dom. Tänkt att KOM IGEN NU FÖR FAAAN!
3. Min nya frisyr, som inte alls sköter sig själv på det sätt jag är van att mitt hår gör. Måste åtgärdas, men hur? "Produkter" är inget alternativ.
4. Random problem.
Men Adrian är i alla fall pigg och glad som en lärka. Nu har jag bakat kanelbullar. Det är inte samma sak som att löpträna, men det är saker som en mormor gör.
fredag 6 januari 2012
Dagens händelse
Och precis när man trodde att man sett allt så bläddrade jag förbi Eurosport och hamnade mitt i världscupen i "table football". Alltså ett sånt där spel som brukar finnas på fritidsgårdar, fotbollens motsvarighet till hockeyspel. Det är Tyskland mot Danmark (tror jag) och döseriöst med kommentator och stenansikten på spelarna (alltså de som sköter spakarna, inte de decimeterhöga gubbarna på "spelplanen"). Världscupen alltså. Inget man skämtar bort hur som helst.
Gud, jag skrattar fortfarande.
Gud, jag skrattar fortfarande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)