Born with nothing but not in debt

I morse hörde jag på nyheterna att polisen har gjort en razzia hos en äggsamlare och hittade omkring 3000 ägg, många från hotade svenska arter. Till exempel hittade man ägg från svartbent strandpipare som är helt borta ur den svenska faunan.

Funderingar som dyker upp är då:
1. Hur förvarar man 3000 ägg? I äggkartonger? I kylskåpet? Och är det tomma ägg, alltså urblåsta, eller är tanken att man ska kunna kläcka dem och få fram ett eget exemplar av TILL EXEMPEL svartbent strandpipare, och därmed vinna ära och berömmelse i ornitolog-kretsar?
2. Hur lägger polisen upp en sån här razzia? Och hur har de fått nys om detta lite udda brott (brottsrubriceringen var "grovt artskyddsbrott")? Typ Martin Beck: "Jo, jag såg en man som bar på en massa tomma äggkartonger, det verkar helskumt. Kan du kolla upp det, Gunvald?" Och sen kommer en full insatsstyrka med krypskyttar och grejer och bara blåser hela skiten i luften...eller kanske inte. Det går kanske lite mer städat till i verkligheten.
3. Vad händer med de 3000 äggen nu? Det är lite samma fråga som dyker upp när man läser att polisen eller tullen har beslagtagit 60 000 liter svartsprit eller 20 kg heroin. VART TAR DET VÄGEN SEN? Polisens årliga firmafest? Och verkar det inte lite skumt att alla poliser (på film) bara behöver doppa lillfingret i vilket vitt pulver som helst, stoppa det i munnen och sedan självklart kunna avgöra: Kokain. Eller: Heroin. Eller: Amfetamin. Aldrig någon tvekan där. Hur har de fått denna kunskap?

Så många frågor, så få svar.

Just cause because were outlaws

Jag sitter och väntar på att maten ska bli klar. Det låter väl fint, nästan som att man har en egen betjänt. Ett tjänstvilligt väsen som kommer tassande från köksregionerna och meddelar att det är serverat.

Fast så är det inte. Här gör man sitt bästa för att försöka koordinera en måltids olika beståndsdelar, och lyckas för det mesta. Dock inte idag. Potatisen är kokt. Såsen på schalottenlök, vitvin och örter är sjuden och redd. Och så öppnar man ugnen och finner att den så kallat ugnsbakade fisken fortfarande är helt djävla rå.

Sushi? Kan det vara något?

Röda ledsna gubbar

I morse hörde jag på nyheterna att Sverige har problem med att klara de 16 nationella miljömålen som riksdagen antagit. Som vedertaget är, så var det någon som hade utrett detta. Radioreportern berättade med allvarlig röst att i rapporten hade man satt "små röda ledsna gubbar" på de ställen där miljömålen inte uppnåtts. Och rapporten innehöll många små röda ledsna gubbar, alltså var det genomgående svårt att nå miljömålen.

Men ALLVARLIGT, vad är det här för dagisnivå? Att det stod illa till med ärans och hjältarnas språk visste jag, men att nästa steg var att i officiella sammanhang ersätta det skrivna ordet med symboler hamnade lite utanför min fantasivärld. Det går åt helvete med miljön, men det ska liksom lindas in i saft och bulle, fruktstund och fri lek. Nästa steg blir väl att fylla hela miljöbalken med smileys. Jättebra jobbat, vem det nu är, verkligen.

Always been the prophets who make the world evolve

Alltså, det här Facebook alltså. Jag vet inte om jag tycker det är så djävla fantastiskt som alla säger. Jag har letat lite efter en kille som jag gick på Komvux med i slutet av 80-talet, men det finns 443 som heter som han på Facebook och jag vet inte om man ska kontakta allihop eller inte. Det lutar åt inte.

Men så hittade jag istället en som var skolans (lågstadiets, inte Komvux) tuffaste brud på den tiden det begav sig (ni vet, eller åtminstone ni som är födda på 60- och 70-talet vet, hon som alltid fick vara Agneta när man skulle göra ABBA på roliga timmen). Hon var bästis med en annan brud (som fick vara Annifrid) och de var liksom skolans DROTTNINGAR. En gång tog jag och min kompis mod till oss och frågade om vi fick vara med och leka häst (vilket i princip betydde att man sprang omkring och gnäggade och gjorde krumsprång och hoppade över hinder samtidigt som man piskade sig själv på benen med en kvist), för de här tuffa brudarna hade byggt en jättestor hinderbana på brännbollsplanen. Eller så jättestor var den väl inte, men det var i alla fall kanske 4 hinder. Och vi tyckte den var jättefin, men vi fick inte ens en gång komma in på brännbollsplanen för de här malliga bruddjävlarna, än mindre vara med och leka häst. Som om deras ihoprafsade bråte på något vis skulle besudlas för att någon annan, dödlig, tog ett skutt över det. Detta har jag stört mig på i mer än 30 år. Vad är det för djävla sätt?

Men nu har jag alltså hittat henne på Facebook. Och hon hade ju blivit både gammal och sleten och såg rätt och slätt ut som en trist och tämligen förgrämd tant. Och det kändes oerhört bra måste jag säga*. Ha ha fucking ha.

* Jag glömmer ALDRIG en oförrätt. Kom ihåg det. 

When the law can stop the blades of grass from growing as they grow

Nu ska ju Madeleine och Jonas bryta sin förlovning också. Igår hörde vi det på nyheterna, och det var nån pellejöns från rojalistklubben som uttalade sig. Att det snudd på var alla andras fel, för Madeleine och Jonas hade inte fått vara ifred och reda ut saker och ting. Detta mediadrev av Guds nåde var i stort sett skuld till att förhållandet hade kraschat, eftersom de ALDRIG fick vara ifred. Enligt personen som uttalade sig då.

Och man bara, ursäkta mig. Men kan inte Madeleine och Jonas så att säga  bara sitta hemma på kammaren och reda ut sitt, som alla andra gör? Bara för att de är offentliga personer så måste de väl inte reda ut sina problem offentligt? Det är väl inte precis så att Se & Hör lurar i hemmets privata vrå direkt. Okej, det är säkert trist att inte ens kunna gå ner på Konsum utan att det ska bloggas och twittras och pumpas ut i media sekunden efter att kassörskan scannat in en (EN! NU ÄR DET KÖRT!) färdigrätt från familjen Dafgård. Men reda ut sina PROBLEM måste de ju inte göra precis just där och då. Det kan de väl göra innanför hemmets fyra väggar. Kan man ju tycka. Om det nu finns något att reda ut. Man bara: Madde, du är värd något bättre än en otrogen skit. Spola honom.

För övrigt anser jag att Kartago borde förstöras. Eller nåt.

I drank 16 beers and I started up a fight

Min mormor (RIP) var en Fin Dam. När jag var liten och hon kom på besök, från stan ut till oss på landet vid vägs ände, så andades det liksom flärd över det hela. Bilen var blänkade svart, tvättad och nyvaxad, mormor själv hade kappa och hatt och högklackade skor och parfym och smycken i guld. Och så pratade hon skånska, vilket kändes väldigt exotiskt på den tiden*.

Jag  tänkte lite på det idag, när jag sladdade in på parkeringen vid Adrians dagis i min gamla Volvo från 1990 som mest av allt verkar fungera som en slags mobil soptipp. Iklädd oknutna gympaskor, Adidasbyxor, stulna pilotsolglasögon och med Dead Kennedys på rätt så hög volym i bilstereon. Att det är en bit kvar tills det där med flärd känns som ett naturligt inslag i ens liv. Liksom.

* Inte lika exotiskt NU när man själv har bott i Skåne i snart 25 år och hör grötiga diftonger vart man än i världen vänder. Tiderna förändras.

Build em up, tear em down

Vi är omgivna av grannar, som de flesta andra människor som har valt att bosätta sig i civilisationen. Eftersom jag hatar 95 % av mänskligheten så skulle jag helst se att jag inte hade några grannar överhuvudtaget, men det låter sig inte riktigt kombineras med kommunalt vatten och avlopp, busshållplats, affär och andra bekvämligheter som jag också uppskattar att ha i min relativa närhet. Så man får ta det onda med det goda.

Vår tomt är hyfsat stor, och den saknar staket på alla sidor utom en. Ett par av grannarna verkar därför  tycka att det är helt okej  att gena över vår tomt i tid och otid, gärna via grönsakslandet, rasta sina hundar på vår gräsmatta, samt helt ogenerat ströva omkring i våra rabatter för att plocka upp efter hundarna i sporatiska ryck av ordningssinne. Ibland gör de ju inte det heller, det är lite som att välja mellan pest och kolera.

Och för fan, sådär GÖR man väl inte. Bara för att de förra ägarna (senildementa, bor numera på hem) inte hade någonting att invända mot att ha halva Ankeborg spatserandes omkring på sina ägor så behöver det ju inte per automatik betyda att VI tycker att det är okej. Men hur det nu är så vill man ju inte inleda sitt nya boende med att dra dit Robert Aschberg och Jonas Gåde och hela TV3:s kamerateam för att inleda en ny säsong av Grannfejden. Man vill ju så att säga vara lite smidig.

Så nu har vi satt upp ett staket. Det var ett Djävulens göromål med att slå ner stolpar, jag är helt LAM i ena armen efter att tillsammans med min man och hans kompis Johan ha svingat slägga så att svetten stänkte i något som nästan kan beskrivas som tvåtusentalets motsvarighet till bärsärkagång. Man har i och för sig aldrig hört talas om bärsärkar som hade träningsvärk, men det har jag. Så in i vassen. Och då är det hela inte ens klart, utan en sida av tomten är fortfarande stolplös. Istället valde vi att prioritera att sätta upp nät på den sida som vetter mot grannarna som inte har vett att respektera en tomtgräns som är väl markerad med både buskar och träd. Nu får de plocka hundbajs från sina egna pyttesmå uteplatser. Och det känns ju för djävla bra helt enkelt.