260220

 I morse när jag vaknade var det 17 grader kallt och hade det inte varit för att det ska bli plusgrader nästa vecka så hade jag lagt mig ner och bara gett upp. Nej, det hade jag såklart inte gjort, men FAAN vad jag är trött på kylan nu. Jag vet att vintern 2009/2010 så var det också kallt alldeles otroligt länge, och vintern därpå, alltså 2010/2011 så kom det snö i november som vi lite sorglöst sa att jaja, den är ju borta till jul, men det var den inte. Men annars kan jag inte minnas någon vinter i modern tid där det varit så djävla kallt så djävla länge. Fast man har ju inget direkt väderminne, så den informationen får man väl ta med en nypa. Minns däremot väldigt tydligt en gång när jag gick i sjuan, då blev det en sådan snöstorm så jag till och med har för mig att vi fick sluta tidigare den dagen, vilket man ju tyckte var otroligt upplyftande. Hade det varit  i modern tid så hade man väl stängt skolorna den dagen, men på den tiden fanns väl inte systemet med vädervarningar och givetvis inte heller appar där man kunde se prognoser timme för timme, utan man fick förlita sig på vad John Pohlman gissat sig till på Rapports sändningar kvällen innan och sen ta det som det kom. Vårt rektorsområde var ett sånt där uppsamlingsheat för diverse byar som låg inom en radie på 2-3 mil från själva centralorten, så det var bara en klass per årskurs som var från själva trakten, alla andra fraktades dit och därifrån som andra boskapshjordar. Alla de här byarna låg som byar sig bör utmed någon form av stor väg, vilket innebar att de som bodde där kunde åka med vanliga linjebussarna som gick mellan orten där skolan var och andra orter, medan jag, mina syskon samt en handfull andra bondbarn som bodde på gårdar långt från all ära och redlighet, åkte med en specialbuss eftersom det inte fanns någon reguljär busslinje till världens ände. Vi som åkte med den bussen var först ett stort (som man upplevde det med den tidens mått mätt) gäng som bodde i en by som låg utmed stora vägen, de hade strängt taget kunnat åka med en linjebuss också för den körde samma väg, men det var väl för att inte de bussarna skulle bli så fulla. När detta gäng släppts av så var vi kanske fem stycken kvar i bussen som skulle transporteras vidare ut i obygden. Vår gård låg längst bort av alla, och där fick busschauffören vända sin jättebuss på vår smala lilla grusväg och sedan åka tillbaks till civilisationen igen. HUR SOM HELST. Den här dagen med snöstormen så stannade busschauffören bussen i den där byn där nästan alla utom vi bodde, vände sig om och deklarerarade att han inte kunde köra längre, så vi fick gå av här. Minns inte att det var några andra med den dagen, så där stod jag och min syster mer än en mil hemifrån och kunde inte annat. Hade det varit idag så hade väl den busschauffören fått både sparken och rubriker i kvällstidningarna, men på den tiden var det tydligen fullt rimligt att lämna en 13-åring och en 14-åring att ta sig hem på egen hand i full snöstorm som några andra Frostmofjällsbarn. Vi pulsade upp till en vi, eller rättare sagt våra föräldrar, kände via idrottsföreningen där vi fick låna telefonen och också lov att vänta tills pappa kom och hämtade oss i traktorn med snöplogen på. Så allt löste sig ju till slut, men ändå. Tiderna förändras kan man väl säga.

Igår var en dag av FLIT. Hade över 400 mail i min Projektinkorg när jag inledde dagen, och när jag gick hem var det väl omkring 250, så det går ju framåt. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, städade och sen var jag slut som artist. Skippade mitt pilatespass och bytte det planerade yinyogapasset till ett som var kortare. Ibland får good enough duga. 

Idag ska det tydligen snöa, S-U-C-K. Men sen kommer plusgraderna! Väderförväntningarna är ju så låga att bara det att det inte är minusgrader känns som en rejäl vinst. Idag ska vi tydligen också få semla på jobbet. Vår VD bjuder ju på semla varje fettisdag eftersom det enligt honom är den enda dagen man får äta semlor på. När jag gick hem i tisdags så fanns det nog fyra eller fem semlor kvar. Det var en som hade  något ärende på lunchen och av den anledningen bett en annan person att spara en semla åt honom, men så visade det sig att VD inte satt in kartongen med de återstående semlorna i utan tagit hem dessa och, antar jag, smällt i sig dom själv  (eventuellt tillsammans med sin familj). Den här personen som blev utan semla är PC:s gullegris, och när han beklagade sig över att det inte fanns några semlor kvar så lovade PC, snabbare än någon kunnat ana, att hen skulle köpa semlor som idag då. Till alla, får man väl ändå anta, men jag hade heller inte blivit förvånad om det bara hade köpts en semla till gullegrisen. Den som lever får se. 

260219

Igår skulle vi ha genomgång med folk runt om i världen som är med och jobbar med Projektet, där jag och en till skulle hålla i en presentation där jag hade förberett några slides och tänkte sen att det var väl inte så mycket med det utan bara att rabbla på och försöka veva igång en dialog eller diskussion med folk under tiden genom att ställa lite frågor. På morgonen fick jag ett sms från Projektledaren där det stod "ready for your day to shine?" varpå jag svarade "yes indeed" och så kom det en massa glada till rop i "so just take over the stage" och "I believe in you" som fick mig att känna att det här var kanske lite större än jag trott och att jag kanske då hade tagit lite väl lätt på detta? Ja, det var ju inte så mycket att göra åt den saken utan bara att tuta och köra. Det gick väl rätt bra tycker jag. Känns ju alltid lite sådär att hålla låda offentligt på engelska, speciellt inför folk som har engelska som modersmål, då känns det som att jag också måste tala som en infödd och det gör jag ju verkligen inte. Sen får man också tänka på att det finns folk som inte heller har engelska som sitt modersmål och som är betydligt sämre på engelska än vad jag är, jag tycker att jag är på sin höjd medel, och anpassa därefter så att budskapet går fram. Det är kanske ännu svårare? Jaja, nu är det i alla fall gjort för den här gången. 

Åkte hem för att ta eftermiddagsmötet hemifrån. Gick ut med hundarna, solen sken, fåglar kvittrade och  på sina ställen var det till och med barmark, hade det inte varit så förbannat kallt så hade man kunna ana lite vår i luften. Jobbade vidare och hade ett öga på damernas skidskyttestafett där det blev ett silver trots att jag tittade så jag får kanske sluta tänka att det är mitt fel att det har gått så dåligt tidigare i OS. När jag jobbat klart tränade jag ett core-pass och så lite yinyoga. Sen gjorde jag inte ett förbannat dugg mer än att ligga på soffan och dumscrolla resten av eftermiddagen och kvällen. Hade tänkt läsa, men det blev inget av med det. Började faktiskt kolla på damernas curling, men eftersom de konsekvent bara puttade ut varandras stenar ur boet den första halvtimmen eller så, så tappade jag intresset och gick och lade mig istället. 

När jag klev utanför dörren i morse hade det snöat! Det var jag sannerligen inte beredd på för jag har bara stirrat efter plusgraderna, som enligt uppgift ska smyga sig fram till helgen. Visst, det var inga mängder som hade kommit, 2-3 centimeter kanske, men ändå. Där fick man för nästan-vårkänslor. Och den där barmarken är ju bara fläckvis, nu kommer det att finnas en massa isfläckar under det här snölagret som man alltså inte kan se och det är med livet som insats som man får ta sig fram. Röven! 

Idag skulle jag och min dotter egentligen ha gått på bio. Vi går ju sista torsdagen i månaden, men nu är det ju årsmöte nästa torsdag och då är det ju klädsamt om man dyker upp, så vi tog denna torsdagen istället men så fick hon förhinder så nu blir det på onsdag nästa vecka istället. Det var nog i och för sig smart eftersom det är sportlov den här veckan och en massa folk i rörelse överallt. Bion är väl sällan fullsatt, men i vårt upplägg ingår ju också att äta en bit innan och det är ju inte kul att snudd på behöva sitta i knät på folk. 

Sen snart helg! Inget planerat överhuvudtaget, skönt. Nästa helg och helgen därpå är det däremot fullt upp med aktiviteter både lördagar och söndagar. Det var ju kanske inte så smart planerat, men nu blev det så. Såg också på väderprognosen att nästa vecka kunde det bli 5-6 plusgrader! Det ser jag verkligen fram mot. 

A warning!

 A warning! 

260218

 Igår var det fettisdagen och eftersom vår VD är en sån där ortodox person som anser att det är då och endast då som det är tillåtet att äta semlor så är det också tradition att han bjuder på detta. Jag älskar semlor och har absolut inget emot att äta det både till jul och snudd på midsommar (har dock aldrig testat det senare), men man vet ju också att en semla är en kaloribomb av rang så jag försöker väl mer begränsa mitt intag av den anledningen än att det skulle vara årstidsmässigt fel. Det finns heller inget deppigare än en sån där liksom industritillverkad semla i plastask med svettig grädde som man nyper åt sig i någon kyldisk på Coop, men tack och lov hade VD:n varit inom något konditori och fått så att säga äkta vara. Mums! 

Gnetade på och fick ordning på det jag skulle presentera, men givetvis på bekostnad av annat. Nu är det jättemycket i Projektmappen i inkorgen, men det kommer väl en tid när jag ska hinna beta av det också. Åkte hem, gick ut med hundarna, kom hem lagom till att herrarnas skidskyttestafett började. Det har ju inte riktigt varit de svenska skidskyttarnas OS det här, sa jag till min granne i söndags och fortsatte med ett Varje gång jag har tittat så har det gått åt skogen, så jag tror inte jag ska titta idag. Och då gick  väl Ponsiluoma och tog guld i jaktstarten! Hade sändningen igång medan jag tränade pilates, och det blev i alla fall ett brons, även fast jag tittade. 

Idag ska vi ha projektmöten med världen, vilket innebär morgonmöte med Asien och eftermiddagsmöte med USA, vilket innebär lång dag för undertecknad men jag tänker jobba hemma i eftermiddag och kanske då vara ledig en stund mitt på dagen istället. Kändes mycket konstigt att gå tomhänt till jobbet men i planen ingår att vara hemma till lunch och då känns det ju onödigt att släpa med sig matlådan bara för att släpa hem den igen några timmar senare.

Idag fyller mitt yngsta barnbarn 14 år. Helt galet. Han önskar sig ingenting utom pengar så det är ju enkelt fixat. Han är också så stor att han absolut inte vill ha något kalas, men äldsta barnbarnet fyller år 25 mars så vi ska träffas och ta en fika "någonstans mellan födelsedagarna". Äldsta barnbarnet ska för övrigt jobba hela sportlovet. Nyss var de ju småglin båda två? 

Har grym träningsvärk i hela kroppen. Kände ingenting igår morse efter måndagens hantelpass, men det smög sig på under dagen och när jag kom till stallet igår kväll så kände jag mig som en giktbruten åldring. Blev ju inte på något vis yngre och raskare av ett 90 minuters dressyrpass, men det var ju bara att kriga på. Idag ska jag i alla fall förhoppningsvis kunna ta det lugnt efter jobbet. Ligga på soffan, läsa en deckare, kanske kolla på tv? Har fortfarande inte sett klart Parterapi i Gagnef trots att jag gillar den. Det får kanske bli kvällens projekt.  

 

Till stallet istället, v 8 2026

Denna vecka är det ju sportlov, då är det inga vanliga lektioner utan teoriclinics och extraaktiviteter. En av extraaktiviteterna var "lyxdressyr". "Lyx" i det här fallet innebar att passet var 90 minuter långt istället för normala 45 eller 60. Anmälde mig direkt, för hur många gånger har man inte suttit efter att ha kämpat sig blå för att få till det och till slut känt att NU ÄNTLIGEN är vi på banan, och då är lektionen slut. 

Hade Köttbullen. Hon var lite sur i boxen, kanske hade hon föreställt sig att hon skulle stå där och chilla. Men när vi väl kom igång var hon jätte-JÄTTE-fin. Och äntligen fanns det tid att göra det där som man skulle vilja hinna göra varje lektion, som i Köttbullens fall: trava ganska länge på halvlång tygel och med många övergångar. Sen var det i princip bara att ta tyglarna och börja rida. Vi red ganska mycket öka/minska volten i skritt och trav, fram- och bakdelsvändningar, förvänd galopp på båge och slutligen lite travökningar. Köttbullen jobbade på så himla fint och var, för att vara henne, oerhört pigg och framåt. Förvända galoppen gick toppen, hon bytte inte en enda gång (det är inte heller som att hon byter lite snyggt och prydligt utan mer att det blir korsgalopp och det plötsligt känns som att man sitter på en ojämt lastad centrifug) och bröt inte heller av till trav som hon ju annars har en tendens att göra när kraven blir henne övermäktiga. När vi travade av efteråt var hon så fin, lyfte på benen och jobbade med hela kroppen. Så! Nöjd! 

260217

 Igår var en rätt händelselös dag. Jobbade och gnodde på, är rätt stressad för idag ska jag ha en presentation och imorgon ytterligare en, i två helt skilda områden och jag är inte klar med varken den ena eller den andra. Än. Men ska lägga några intensiva morgontimmar på den första idag, riva av mötet inklusive presentation och sedan ta itu med det andra. Gillar inte att ha det så här, jag vill känna att det finns marginaler men nu är det som det är, detvillsäga M-Y-C-K-E-T. Blir också otroligt provocerad över människor runt omkring mig som mest lallar runt och drar benen efter sig, det är såklart ingens fel att det inte finns något att göra för dom, men när de inte ens kan göra rätt på det lilla som görs så blir man ju trött. 

Körde hem igår, det blåste och var snödrev. Man skulle ju kunna tro att all snö skulle vara borta vid det här laget så mycket som det har blåst de senaste veckorna, men icke. Tröttsamt. Strävade ut med hundarna i intensiv motvind och kände mig  nästan som Karl-Oskar när han var ute i snöstorm och tvingas slakta oxen Starkodder för att inte sonen ska förfrysa (jättejättesorglig sekvens).  Eller ja, det var kanske att ta i. Men kallt var det. Kom hem och tränade ett bitigt hantelpass med Vibes. Sedan frös jag inte direkt längre, var sådär matt och avdomnad i armarna så att det kändes som på gränsen till att jag orkade lyfta tillbaks hantlarna i sin låda efteråt. Sen låg jag på soffan och diskuterade med Chat-GPT kring hur ett surt mail från en sur kärring skulle bemötas. Klippte och klistrade ihop svaret, filade till det så att det inte skulle låta så Chat-GPT:igt och skickade iväg. Nöjd! 

Ingen ridning igår för det är sportlov och därmed teorivecka och därmed clinics och aktiviteter. Men idag ska jag gå på extra dressyrträning, samt också titta på när ridlärarna rider. Det blir kul. Fast kallt, som det alltid är i ridhus. NU FÅR DET ÄNDÅ VARA NOG SNART?

Allt kött är hö

Det här är en bok jag inte tänker läsa klart: Allt kött är hö av Kajsa Leo. Detta är handlingen: 

Dylan Svenssons polislegitimation hänger på en skör tråd efter en incident med en kollega.
Hon blir omplacerad till idyllen Slånbäck, där polisen Mikael Nylén är spårlöst försvunnen. Mikael, som dessutom är influencer och kyrkligt engagerad, tycks inte ha en enda fiende i det lilla radhusområdet. Dylan blir alltmer desperat i sin jakt på de hemligheter hon är övertygad döljer sig bakom Mikaels perfekta fasad och spåren leder henne på snåriga vägar till skolan, kyrkan och bygdens slakteri.
Bland Slånbäcks alla vänliga leenden skymtar Dylan ett kollektivt mörker. Samtidigt kämpar hon för att behålla sin polislegitimation i det privata kaoset av kvinnor, föräldraskap och en mor som med sina obesvarade samtal river upp minnen som Dylan helst vill hålla undanträngda.

Den här boken stod på "nyss återlämnat"-hyllan på bibblan och jag kände först ett kraftigt motstånd över en karaktär som hette Dylan Svensson, men beslöt mig för att ändå ge den en chans. Sen visade det sig vara del två i en visserligen fristående serie, men ändå. Tröttnade nästan omedelbart, tyckte alla karaktärer var så utstuderat överdrivna och handlingen platt. Gav upp efter cirka en tredjedel, livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Den får en överkorsad influencer av fem möjliga. 

260216

För att upprepa något som redan sagts en miljon gånger: faaaan vad jag är trött på vinter och kyla. I helgen har det med skånska mått mätt varit svinkallt, runt 15 minus. Ska man ge det en förmildrande omständighet så har det åtminstone varit soligt och vindstilla. Men det räcker inte för mig. Fick upp ett minne på Facebook från 2020 med rubriken Årets första uteritt! Då var det tydligen både barmark och så många plusgrader att man kunde tänka sig ett pass i paddocken och man kunde känna att våren var på gång. Nu är den, paddocken alltså, mer som en betongplatta av is och snö, föga inbjudande.

Erbjöd mig att mocka i stallet i lördags för ingen hade skrivit upp sig på stalltjänst och jag skulle ändå dit för att ha möte med ungdomssektionen. Då inträffade det här som är så fint med föreningslivet: En annan person erbjöd sig omedelbart att fixa utsläppet på morgonen. En tredje sa att hon kunde också ta nån box när hon ändå var där. Jag städslade min dotter som mockningshjälp/sällskap och när vi kom till stallet  i lördags så möttes vi av funkisinstruktören som meddelade att hon mockat två boxar. Min dotter började mocka och jag fick spola rn häst som har genomgått en operation i skapet och ska spolas med kallt vatten trettio minuter fyra gånger om dagen. Trettio minuter är OTROLIGT lång tid när man bara ska stå i spolspiltan och hålla i en slang. Efter femton minuter ska man byta sida, men det är också allt som händer. Tur att hästen ifråga är snäll och står stilla, tror han tyckte det var rätt skönt även om man själv inte kan föreställa sig att det skulle vara det när man får kronjuvelerna spolade med kallt vatten en vinterdag. Jag tog mig alltså an dagens första trettiominuterspass, och medan jag stod där så kom en fjärde frivillig och sa att hon kunde packa några höpåsar. När jag var klar med spolningen så var min dotter och person 3 klara med mockningen i stora stallet. Dottern och jag gick in för att mocka åt två av lektionshästarna som står i privatstallet. När vi precis var klara så kom en femte person, en femtonåring som skulle ha jobbat som ryttarassistent på funkisridningen, och meddelade att hennes elev inte hade dykt upp så hon tänkte mocka under den timmen så att hon gjorde skäl för lönen, så hon skramlade in i storponnystallet och satte igång. Jag och min dotter tvättade och fyllde vattenspannar och packade lite höpåsar, och det var klart var också storponnystallet färdigmockat och klart. Det var dags för lunchfodring och innan jag visste ordet av hade diverse olika personer försvunnit åt olika håll med diverse höpåsar och -vagnar. 

Bestämde mig för att utfodra mig själv, och medan jag och en till satt i klubbrummet och åt vår medhavda matsäck så stack en sjätte person in huvudet och frågade om det var något kvar att mocka för i så fall kunde hon ta det. Det var bara småponnystallet kvar så det fixade hon och en sjunde person medan jag och person 4 hade möte med ungdomssektionen. Därefter var det dags för spolning nummer två av den opererade hästen och när jag ytterligare trettio minuter senare var klar med det återstod bara att packa småponnyernas pyttehöpåsar, vilket var gjort i ett nafs, i alla fall om man jämför med att packa till vissa stora hästar. Jamen en så härlig dag som genomsyrades av hjälpsamhet och gott kamratskap. 

Igår gjorde jag ingenting särskilt mer än att gå en långpromenad med hundarna och sedan ligga på soffan och slöa, men det kan man väl få göra en ledig söndag. Men nu är det ny vecka och nya tag. Såg på väderprognosen att det mot slutet av veckan ska bli några enstaka plusgrader på dagtid åtminstone. Det ser man ju fram mot. 

Vet att ni alla har längtat ihjäl er efter förra veckans lista över vad vi pratar om i fikarummet, så här kommer den:

9/2: K:s tvättmaskin som larmar "något om avloppsvatten", inklusive en ordagrann återgivning av samtalet med servicefirman.
10/2: Ingenting
11/2: Ingenting
12/2: Jobbsnack
13/2: Mello

Veckans vinnare blir nog jobbsnacket, så det säger väl en del om hur kul vi har det. Jaja, tur man ändå har andra kollegor att hänga med även om det sker i andra former än den rent fysiska. Har en på pappret rätt lugn vecka utan så värst många möten, men off the record har jag inte en sekund över eftersom vi är i sluttampen av att stänga 2025 i Projektet och det kräver en djävla arbetsinsats. Har as we speak 233 olästa mail från systemet jag jobbar i, när jag gick hem i fredags var det kanske 60. Så all tid som inte är möten kommer att gå åt till det och det är ändå inte säkert jag kommer att vara i fas när veckan är över. Men ja, det är ju bara att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna och köra på, here we goooo. 

260213

Igår var en dag av småkaos. Ni minns kanske att TG någon gång i november satte en jättestor låda på labbet och ombad mig och A2 att fylla den med grejer som skulle till Norge? Eftersom TG inte direkt är den som ser till att saker och ting händer så hände det inte direkt någonting alls förrän i början av januari när jag fick frågan från mina norska kollegor om vi hade några skrivbord över som kunde skickas med samma leverans. Då började PC gaffla om att allting skulle deklareras med tulltaxenummer och värde, varpå jag satte ner foten och menade på att om någon omber någon annan att packa en jättelåda med saker UTAN att nämna detta så får väl den förstnämnde, i det här fallet TG, ta det på sig och göra om och göra rätt. PC backade lite då och sa något halvsvävande att vi (vilka djävla vi, kan man ju undra) fick ta det när X (som brukar vara den som bokar frakter) var tillbaks från semester eller tjänsteresa, minns inte riktigt vilket det var. Och ja, sen hände absolut ingenting mer än att TG och hans kompanjon packade upp allting igen och ställde det på bänkar och golv och där fick det stå. Utöver det hände alltså INGENTING på en månad eller så. Eller jo, produktionen i Norge har kommit igång efter vinteruppehållet och då och då skickades det upp råvaror från oss till dom, men det har jag ingenting med att göra. Men den här lådan stod där den stod. Den står i en del av labbet som inte längre används eftersom den utrustningen också har skickats till Norge så det är bara ett tomt rum där jag aldrig är längre.

Igår fick jag frågan från min norska kollega om jag kunde skicka upp de labbvågar som vi tidigare avtalat att de skulle få. Labbvågarna tillhörde inte de saker som jag och A2 packat ner, men när jag gick ut i labbet och kollade så var de likväl inte kvar. Skickade frågan till TG och hans danska kollega H som vid ett par tillfällen varit här och hämtat utrustning och grejer. Cc:ade min chef för det är på den måden man gør det i Danmark för att få saker att hända. Jo, dessa vågar hade TG och hans följeslagare J virat in i bubbelplast och packat ner i lådan samtidigt som de packade upp det andra. För en månad sedan alltså. Min chef svarade Jeg forstår ikke hvorfor det ikke for laengst er sendt. Det har ju vaeret kendt laenge at vi skulle starta med att producere og dermed også teste på lab i Norge. Og jeg har kommunikeret med H om nedpakning og hvad der skulle hvor hen. Jeg forventer i HURTIGST muligt får ALT sendt til Norge, som skal derop. 

Ja, sen dröjde det inte många minuter innan TG kom lufsande ner till mig, som en björn som vaknat ur vintersömnen, och undrade på sitt otroligt irriterande tafatta och tröga sätt om jag kunde hjälpa honom att peka ut vilka grejer som skulle till Norge. Det kunde jag inte eftersom jag hade ett möte som började precis då, utan jag hänvisade till den inventarielista som jag för i helvete (sa inte exakt så) gjort redan i september och som han haft i sin ägo ungefär lika länge. Under mitt möte ringde PC, jag klickade bort hen, sen möttes vi i fikarummet och hen undrade om jag hade tid att "hjälpa dom", men det hade jag inte eftersom jag hade ett annat möte som började om några minuter. Och exakt vad är det ni inte fattar? sa jag inte, men jag hade god lust. Väldigt irriterande när man själv har massor att göra och de två just nu  om inte mest sitter av tiden så jobbar de i alla fall inte ihjäl sig. 

Jag hade inte heller lust att jobba ihjäl mig så jag lämnade dom med hänvisning till att min arbetstid var slut. Jag kan absolut ställa upp och hugga i med både det ena och det andra, men inte för att TG och PC  spelar strategisk-inkompetens-kortet. När jag kom i morse var i alla fall lådan packad och transport bokad. HA!

Resten av dagen tycker jag mest jag fick ägna åt små minibrandsläckningar åt alla håll. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade, körde ett "yinyoga express"-pass och sedan åkte jag till stallet för styrelsemöte. Det var ett bra möte men tog lång tid. Var hemma 21.30 så skönt att det är fredag idag. Skulle egentligen ha träffat min fd kollega A2 ikväll men det verkar som att varenda restaurang var fullbokad (pga Alla hjärtans dag imorgon?) så vi beslöt oss för att skjuta fram det en vecka. Lite skönt att slippa ge sig iväg, det har varit en djävla vecka och än är den inte slut. Imorgon är det möte med ungdomssektionen i stallet och eventuellt ska jag också ha lite stalltjänst. På söndag skulle det egentligen ha varit Pay & Jump men den har blivit inställd på grund av vädret. Också skönt. Vi hade Pay & Jump förra sportlovet och då var det tio grader kallt utomhus och säkert tjugo grader kallt inomhus i ridhuset. Nej, det var det såklart inte, men det kändes som det och då hade jag ändå en liten värmefläkt som sällskap i mitt ödsliga domartorn. Men nu får jag alltså en ledig söndag, längtar redan! 

260212

Igår vaknade jag med huvudvärk och huvudvärk hade jag sedan exakt hela dagen. Jag har det så ibland och det är verkligen dagar som man känner att man hade kunnat vara utan. Inga receptfria värktabletter hjälper, Citodon tar udden av det värsta men det är ändå en dag av jobbighet och seghet. Tog mig genom jobbdagen, tack och lov hade jag inga möten utan kunde dväljas i min ensamma kontorshåla utan att behöva upprätthålla en fasad av professionell effektivitet och trevlighet. Fick ändå skapligt mycket gjort, inklusive promenad på lunchen. Åkte sedan och handlade på Willys och sedan var tanken att jag skulle åka förbi bibblan och lämna böcker på hemvägen. Bibblan öppnar klockan 14, jag rullade in i byn 13.50 och eftersom det var en sån dag då allting var så djävla jobbigt och motigt så kändes tanken på att sitta och uggla på en parkering i väntan på att bibblan skulle öppna en onsdag i februari helt oöverstiglig. Åkte istället hem, travade ut med hundarna, svor över vintern. Jag ÄR jättetacksam över att den lokala snöröjningen har plogat så att man kan gå på gamla banvallen och småvägarna i byn. Men det betyder ju inte att jag skuttar fram med sprudlande hoppsasteg när jag för vad som känns som dag en miljon i sträck går exakt samma runda som jag gjort en miljon minus en dag innan. Alternativet att pulsa och kasa i lössnö känns dock inte heller lockande. Man får bita ihop. Gick hem med hundarna, tog mina låneböcker och klafsade ner till nämnda bibbla. Det var inte vanliga bibliotekarie-Eva utan någon vikarie som var glad och pratsam. För mig är det rätt höljt i dunkel vad en bibliotekarie egentligen pysslar med när de inte registrerar lån och ställer tillbaks böcker på hyllor, jag antar att det finns andra arbetsuppgifter också som man kanske inte automatiskt förväntas ha inblick i eller ta över när man bara hoppar in som vikarie någon enstaka dag lite hux flux sådär, för den här såg mest ut att ha suttit av tiden tills jag kom. Synd att jag just igår mest av allt önskade mig hem och i säng, eller åtminstone i soffa, för hon verkade väldigt trevlig. Hoppas att hon är kvar någon dag när jag är lite mer fit for fight. 

Omförhandlade min planerade träning medan jag strävade hemåt. HADE tänkt träna och det HADE kanske blivit bättre av det, men orkade inte. Tog ett pass yinyoga för det är ju inte jobbigt och avslappning är ju aldrig fel. Sen låg jag som en död sill på soffan utan att göra något vettigare än att dumscrolla på mobilen. Gick och lade mig 19.30 och läste en gammal flickbok tryckt 1957 som handlade om käcka ungdomar som går i läroverk och på kondis och spisar jazz när de inte går på bio eller är hemma och läser läxor. Kändes som lagom nivå. 

Idag är det en ny dag, utan huvudvärk! Det enda som möjligtvis kan tyckas vara positivt med såna där huvudvärksdagar är att de sällan varar mer än en dag i sträck och att vakna nästa dag och INTE känna varje pulsslag som att det satt någon inuti ens huvud och slog med en slägga i mjuka hjärnhinnan är som att få en riktigt fin present. 

Nu vankas jobb, sen är det hem och städa och sen iväg till stallet för styrelsemöte, sista innan årsmötet. Valberedningens förslag till ny styrelse ser bra ut men sen vet man ju aldrig vad som händer på själva årsmötet. Det finns viss risk för att någon kommer att försöka kuppa sig in, begriper inte varför man vill sitta i en styrelse när man aldrig varken får gehör för något eller för den delen gör något. Vi behöver inte folk som bara fyller en plats, vi behöver folk som kan spotta i nävarna och börja arbeta. Men antar att det har blivit en prestigefråga för den här personen. Jaja, det löser sig, trust the process, osv. 

 

260211

Fan vad jag känner mig sleten, och det trots att det bara gått två dagar sedan jag hade en hel helg med maximalt slappande. Det är det där när allting går i ett, man jobbar som ett hjon, kommer hem, ut med hundar och sen ska man hinna träna något, äta något och sen ska man iväg igen. I mörker och kyla, jag tror det också påverkar att det känns så o-er-hört motigt just nu. Dödstrött på vintern, framför allt på kylan och den där djävla snön. Ge mig barmark och plusgrader tack. 

Ja. I alla fall. När jag jobbar med Projektet så använder vi ett system som automatiskt skickar ut ett mail varje gång man har en uppgift, sen är de uppgifterna av varierande svårighetsgrad och komplexitet. Vissa tar kanske inte ens fem minuter, andra kan ta dagar. Jag har ställt in så att dessa mail hamnar i en särskild mapp i inkorgen för att det inte ska bli så djävla rörigt. Igår morse fanns det 109 olästa mail där, när jag gick hem fanns det ett trettiotal så det var väl ändå friskt jobbat tycker jag. I morse stod siffran på 152 så det är bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och ta nya tag. Nu går det här lite i perioder, och nu har en sån period precis startat, så det är inte som att det är så här varje dag året runt. Men det kan ju också vara en anledning till att jag känner mig lite sleten.  

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade ett kort pass yinyoga, åt kvällsmat, åkte till stallet för ett möte med energidränerande konfliktsökande drama queens som man inte fattar varför de ens är med i en förening, det är ju ändå ytterst frivilligt att vara det. Tyckte mötet rent objektivt sett gick bra, vi var väl förberedda, höll oss sakliga och framåtblickande och jag tycker nog att vi ändå navigerade oss igenom de förväntade retoriska blindskären med en viss finess. Uttalade orden Vi håller oss till fakta och dömer ingen efter hörsägen uttalades mer än en gång, vilket tog udden av de flesta argumenten eftersom de byggde på just hörsägen. I övrigt valde vi strategin att bemöta deras "varför gör man inte si och så" med Jamen det här är ju utmärkta förbättringsförslag som vi kommer att ta med oss framåt, vilket ju inte heller öppnade upp för  långa och meningslösa diskussioner. Rent subjektivt tycker jag att mötet inte ens skulle ha behövt hållas för det var en storm i ett vattenglas, en höna av en fjäder, osv. Men så är det ju när man har med lättkränktheten personifierad att göra. 

Sedan var det ridning och sen hem och in i duschen och så i säng. Vaknade med huvudvärk i morse. Tog en Ipren och intalade mig själv att ikväll behöver jag i alla fall inte åka iväg någonstans. Ska handla och till bibblan, men det tar jag på väg hem från jobbet. Sen: återhämtning. För imorgon är det styrelsemöte och då ska det bland annat avhandlas grejer som jag skrivit om i den låsta bloggen. OH THE JOY, osv. Jaja, sen är det snart helg. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 2

Igår hade grupperna innan och gruppen efter oss hoppning, men vi hoppar ju inte i vår grupp, vi är ju såkallat hopplösa, hahaha. Men hindren stod såklart kvar, det finns ju ingen normal som släpar ut dom när de sen ska in igen och det går ju att rida runt dom så det är inga problem. Men det känns lite trångt, det gör det. Plus att Köttbullen, som ä-l-s-k-a-r att hoppa, verkligen inte brukar allvar när det finns hinder på banan. Hon har ju ändå varit några år på ridskolan nu och vet hur det brukar vara när det är hopplektion. Så jag kände att hon inte riktigt lyssnade och jag fick inte någon superbra kontakt. Vi red skänkelvikningar och då var hon lite motsträvig (fast ändå hundra gånger mer medgörlig än vad hon har brukat vara, det ska man ändå ha med sig). Sedan skulle vi galoppera på spåret, vända halvt igenom och fortsätta i förvänd galopp. När man vände upp på den linjen så vände man också mot hinder och då djävlar blev det fart på henne, jag kunde riktigt känna hur hon tänkte att YES! och riktigt sög tag i hindren och drog iväg innan jag lyckades få henne på andra tankar. Jaja, man kan inte klaga på framåtbjudningen och hon höll förvända galoppen i båda varven, men det kändes som mer tur än skicklighet. 

Jag önskar dig lagom lycklig

 Har läst Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal, detta är handlingen:

Samma dag som hans första dotter föds tar han bakvägen ut, till kvinnan på andra sidan gården.
Inger Wahlöö är nyskild, Alvar Alsterdal är gift. Deras historia ska pågå i många år. 
Jag önskar dig lagom lycklig är en berättelse om kärlek, lögner och svek. Historien utspelar sig i Malmö kring 1960-talets början, när Sverige ser fram emot den lyckligaste tiden i mänsklighetens historia. Den handlar om författarens far och älskarinnan som aldrig kom över honom. 

Jag har läst en del av Tove Alsterdals böcker, har tyckt en del varit okej, andra sådär. Den här var väl också lite sådär, om jag ska vara ärlig. Vet inte riktigt om det här är en berättelse som intresserar någon utanför så att säga den närmaste kretsen, men det gör det kanske. Den intresserade dock inte mig nämnvärt, även om den var välskriven och kändes autentisk och tidstypisk och sådär. Men jag hade svårt att uppbåda något större intresse för handlingen. Den här boken får två älskarinnor av fem möjliga. 

260210

Första dagen av en djävla snärjig vecka avklarad. Igår hade jag ett möte som slutade efter min ordinarie arbetstid, men det är ju sånt som man bar får tugga i sig ibland. Åkte hem, körde förbi affären och hämtade ut ett paket, gick ut med hundarna, tränade ett snabbt Vibes-pass för ben och rumpa med gummiband. Sedan yinyoga där jag fuskade lite och hoppade över den avslutande Savasana p g a tidsbrist. Det är kanske inte riktigt tanken med yinyoga men vadfan. Ibland får det räcka med good enough. 

Åkte till stallet för att träffa en i styrelsen som ville träffa mig inför ett annat möte jag ska ha idag med klubbens lokala missnöjesfalang. OH THE JOY, osv. Hur fan orkar du hålla på med sånt där skit? undrade min man när jag beklagade mig lite lätt över folk som aldrig själva lyfter ett finger ändå har mage att klaga på de fingrar som andra lyfter för att driva en ideell förening framåt. Tja, vad är alternativet? Lägga sig ner och dö? Det är är 3 personer av 300 medlemmar, en procent som tjafsar om skitsaker, man undrar ju verkligen vad de får ut av att vara medlemmar i något som, om man får tro dom, är Sveriges, kanske till och med norra Europas, sämsta ridklubb. 

Det var väl i stort sett allt som hände, sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Kom hem vid 21.30, in i duschen, ner i sängen och nu är det en ny dag. 

By the way, här kommer förra veckans lista över samtalsämnen i fikarummet, SOM NI HAR LÄNGTAT:

Måndag: Lunchade ensam
Tisdag: Mello (helt fel låt vann!)
Onsdag: Ska det komma mer snö?
Torsdag: Packningsproblem inför en veckas semester i Kiruna (inklusive hela packlistan)
Fredag: Hemmakontor. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 1

Förra tisdagen stod jag i stallgången och snackade med en tjej som skulle rida lektionen efter min, hon skulle rida Älskling och vi pratade om hur mysig hon är och hur mycket vi gillar henne. Sen red jag min lektion, därefter var det lite stallfix och sen när jag kom in i lektionsstallet (Köttbullen står i en annan del av nämnda stall) så stod den här tjejen och gjorde i ordning en annan häst. Visade sig att Älskling varit halt. Igen!, hon var halt innan jul och har sedan vilat och satts igång lite försiktigt för några veckor sen. Bådar inte gott, hoppas att hon kanske bara har sträckt sig i hagen eller nåt. Så igår visste jag att jag inte skulle få ha henne, men tänkte att jag får väl Köttbullen då. Det fick jag inte, jag fick Tösen. Jag tycker om Tösen, hon är snäll och trevlig att sitta på, även om vägen till att rida henne i form är ganska kämpig. Men när man väl kommer dit så är det väldigt NAJS. Ungefär var det igår. Hon var ändå rätt pigg, men hon spänner halsen och vill inte böja igenom och man får som fulrida lite i början. Sen släpper hon efter och då blir det väldigt trevligt för hon rör sig så mjukt och fint. Vi red en övning med 10-metersvolt vid H, rida öppna till E, vända över ridbanan och rida öppna från B till F, därefter 10-metersvolt vid hörnet vid K, öppna mellan K och B, vända över och rida öppna från B till M i andra varvet. Det blev väl inte så mycket öppna för vår del om jag ska vara ärlig, hade nog med att jobba med formen och framåtbjudningen och att Tösen inte skulle lägga sig i handen och bli framtung, vilket hon gärna gör. Men kände mig ändå rätt så nöjd efteråt. Hoppas dock på ponny idag, det där med stor häst är verkligen inget för mig. Först är det ett helvete att ta sig upp, sen är det nästan lika besvärligt att sitta av. Ner kommer man ju alltid, men man vill ju landa med någon form av värdighet i behåll. Minns när jag gick på ridskola när jag var liten och vi någon gång hade lekar till häst och körde någon variant av Hela havet stormar. Man red runt barbacka och när musiken tystnade skulle man hoppa av och ställa sig vid en kon. Sen upp på hästen igen, och jag minns inte den detaljen som ett problem överhuvudtaget, och då var jag ändå ett barn och man red  mestadels på stora hästar. Nu: kommer fan knappt upp på en stor häst ens om man använder pall. Gud sig förbarme. 

Skördebarn

Har läst Skördebarn av Hans Rosenfeldt, det är en fortsättning på Vargasommar som jag läste i slutet av förra året. Detta är handlingen: 

Ett dött spädbarn. En försvunnen kvinna. En hemlighet som sträcker sig långt bortom Haparanda.

Efter ett år av sorg återvänder Hannah Wester till jobbet och blir genast indragen i utredningen av ett spädbarn som hittats dött på den gamla kolerakyrkogården utanför Salmis. Vem är modern och vart har hon tagit vägen?

Yrkesmördaren Katja har på senare tid bara fått utföra simplare uppdrag. Nu skickas hon till Haparanda igen för att hitta två unga höggravida kvinnor som flytt från Gården.

En ung politiker talar ut i tv om sin och sin frus ofrivilliga barnlöshet, men avslöjar i direktsändning att de snart kommer att bli föräldrar! Samma kväll ringer hans telefon och en kvinna hotar på bruten engelska att avslöja vem som egentligen bär på barnet.

Händelserna i Haparanda binder samman rysk organiserad brottslighet med maktens korridorer i Stockholm i en mörk berättelse om mänsklig trafficking och surrogatindustri.

Jag tyckte den första boken i serien var helt okej och det var den andra också. Möjligen är jag lite trött på karaktären Katja som ju verkar tåla allt och ha minst ett dussin extraliv. Möjligen är jag också lite trött på Hannahs och Gordons relation. Möjligen tycker jag det är orimligt att Hannahs vallningar, som jag tyckte beskrevs i både parti och minut i förra boken, nu i stort sett hade försvunnit helt. Grattis Hannah, som klarade av hela klimakteriet på bara ett år!, kände jag för att säga. Själva berättelsen var rätt spännande, även om jag möjligen också stör mig lite på att även den mest kallblodiga psykopatkvinna tydligen måste bli lite blödig ändå vid åsynen av ett spädbarn. Den här boken får tre surrogatmödrar av fem möjliga. 

260209

Så är det måndag igen efter en helg som bestått av egentid och idel slappande. I fredags jobbade jag hemma eftersom det skulle bli snöoväder. Det blev det också, kom väl 15 centimeter snö under natten. Min man hade tagit ledigt från jobbet för att åka till Köpenhamn med en kompis över helgen. Han var måttligt road, för alla bussar från Österlen och norrut var inställda på förmiddagen, och han ville kunna utnyttja sin lediga dag på något annat ställe än nästan-Österlen. Vid lunchtid skjutsade jag honom upp till E22:an så han kunde ta bussen därifrån. Svängde inom affären för att kompletteringshandla lite. Hade tänkt göra en av mina mat-go to när jag är ensam, nämligen valda delar ur Picadeli-sortimentet, typ kyckling, rivna morötter, paprika och andra grönsaker som passar att steka, som man alltså då steker och sedan blandar med sån här färdig grytbas, jag brukar välja Tikka Masala. Inte den billigaste maträtten kanske (FAN vad grytbas har blivit dyrt?, och Picadeli är ju inte heller känd för att vara någon välgörenhetsinrättning), men smidigt. Och gott. Grytbas hade jag köpt innan, nu skulle jag bara ha lite från Picadeli-baren och lite annat smått och gott, susade genom självscanningskassan och tyckte att jamen det här blev väl ändå rätt billigt? När jag kom hem tittade jag på kvittot, då stod det att Picadelin kostat 79 öre eftersom kilopriset bara var en krona. Fick lite blandade känslor av YES! vilket klipp och halvdåligt samvete för att liksom ha lurat till mig något som så uppenbarligen var fel (dock inte så dåligt samvete att jag gick tillbaks och påtalade det, so sue me). 

Jobbade klart, sedan tog jag ut hundarna på en promenad och skottade klart det min man inte skottat. Jag hade tidigare sagt att jag kunde skjutsa honom till bussen, men då fick han skotta snö så att vi kom ut. Det hade han förvisso gjort, och här kan man ju då tvista om manligt vs kvinnligt och ifall kommunikationen varit bristfällig, för visst kom vi ut, så han hade ju gjort det jag bad honom om, men jag tycker ju att när man skottar snö så tar man väl ALLT? Utan att man specifikt ska behöva säga det? För man ska väl ändå  även kunna ta sig till soptunnorna, hämta ved och så vidare? Jaja, han var ju inte där så det var ju inte mycket att göra åt saken annat än att skotta själv. Vilket jag för övrigt gör 99 % av alla gånger det har snöat, så det är inte som att han har något slags frikort att slänga in på grund av lång och trogen snöskottartjänst. 

Tränade lite yinyoga, sedan låg jag mest på soffan resten av eftermiddagen och kvällen. Kollade lite på OS-invigningen, men tröttnade efter ett tag, det är ju så otroligt långdraget. Plus att jag var dödstrött efter en vecka där nattsömnen lämnat en del övrigt att önska. 

På lördagen hade det kommit ännu mer snö och jag strävade ut med hundarna. Hatar att pulsa i snö, HATAR det innerligt och har alltid gjort. På fredagsmorgonen var gamla banvallen plogad och fin i arla morgonstund, men även snöröjare vill väl någon gång kunna unna sig en sovmorgon på helgen, så nu blev det till att pulsa. På sina ställen hade snön blåst undan så det gick ändå rätt okej, men på andra ställen hade den istället packat sig så då var det mindre okej. Det är inte heller jättekul att gå längs med gamla banvallen och sedan bara vända och gå samma väg tillbaka, men om alternativet är att pulsa i lössnö så väljer jag alla dagar i veckan att gå fram och tillbaka som en annan dåre. 

Kom hem, tränade ett pass core och ett pass yinyoga. Åt lunch, började sedan kolla på Parterapi i Gagnef som jag började titta på någon gång runt jul tror jag, men sen kom det ett handbolls-EM emellan så det föll lite i glömska. Rev av tre avsnitt på raken, sedan lagade jag min ganska billiga middag och sedan låg jag på soffan och läste resten av kvällen. Myyyys. 

Igår hade banvallen blivit skottad! Travade med lätta steg exakt samma väg som det känns som att jag gått hundra gånger den här vintern. Fick sällskap av en räv, vilket inte direkt uppskattades av hundarna som väl mer var inne på att det var ett mer än lovligt byte så det var ett evinnerligt stretande i kopplen. Räven travade på, obekymrad av att den var förföljd, för den höll sig 20-30 meter framför oss ett bra tag. Antar att den inte heller var så sugen på att pulsa i snö? 

Kom hem igen och ägnade mig inledningsvis åt mer kvalificerat slappande. Kollade på skidskyttet, men det gick ju åt skogen för Sverige. Sedan var det dags att göra lite nytta, så då packade jag 70 små godispåsar som ska vara tröst/pepp-priser på en kommande Pay & Jump i stallet. Fick sedan höra att den nog sannolikt skulle bli inställd på grund av vädret. JAHA. Där fick man för att varje påse var märkt med en liten lapp där det stod "Sportlovshoppet 2026". Fast det är ju bara att märka om så det var väl inte hela världen. Min man kom hem och hade haft en DEJLIG helg i Köpenhamn. Lagade middag och sen började vi kolla på A knight of the seven kingdoms. Tyckte första avsnittet var rätt segt?, men det tar sig kanske. Har läst boken och minns den som helt okej. 

Nu börjar en HELVETESVECKA. Ikväll är det "bara" ridning, trodde jag men då fick jag ett meddelande om en som ville ha ett möte med mig och prata om en grej som kunde vara bra för mig att känna till inför ett annat möte som ska vara på tisdag, alltså imorgon. Agenda: drama och annan skit, skriver väl mer om det i den låsta bloggen när jag får tid. På onsdag är det ingenting än så länge, på torsdag styrelsemöte, på fredag ska jag träffa min fd kollega A2, på lördag ska jag ha ett möte med ungdomssektionen i stallet och på söndag är det då Pay & Jump. Som jag nu lite hoppas på att den ska bli inställd, längtar inte direkt ihjäl mig efter en svinkall heldag i ett domartorn. Jaja, den som lever får se. Nu är det dags att köra, rätt in i kaklet med mig bara.   

 

Piccadeli

Osinv

First man onmoon

260206

Igår fanns fortfarande en viss förhoppning att den där snöstormen kanske ändå inte skulle bli av. Men det blev den ju såklart. Min man blev jättesur p g a att han tagit ledigt från jobbet för att han och hans kompis skulle åka till Köpenhamn, men nu är alla bussar inställda. De kommer väl iväg så småningom, hoppas vi alla, men det är ju trist. Jag är jättesur p g a 15 cm snö som måste skottas bort från gårdsplan och uppfart vad det lider. Den lokala snöröjningen är toppen, gick ut med hundarna 04.15 och då var det plogat och fint. Men inte på vår privata mark såklart. 

Jobbar hemma idag, zzzZzzZzz. Det är så tråkigt. Ska piffa upp tillvaron med att tända en brasa och sen jobba med omräkningsfaktorer för olika slags fossilt bränsle. Som att ha en himla fysiklektion ju. Jag tycker i och för sig att det är rätt kul, är mest ute efter min sköna stol och dubbla skärmar som berövats mig av Kung Bore himself. 

Allt är perfekt

Har läst Allt är perfekt av Tina Trender, som är en fristående fortsättning på En bra man som jag nyligen läste och tyckte var helt okej. Man behöver inte på något sätt haka upp sig på att det är en fristående fortsättning för man får följa en karaktär som inte hade en speciellt framträdande roll

Allt är perfekt. Så beskriver Linn sitt liv ett tryggt förhållande med Clas, ett efterlängtat barn på väg och ett nytt hus där framtiden ska byggas. Hon har kämpat hårt för att lämna sitt förflutna bakom sig och bli den person hon alltid velat vara. Men allt förändras när en vänförfrågan på Facebook skickar en kylig vind genom Linns välordnade värld.
Den som söker kontakt är Eivi, en gång Linns närmaste vän, och när hon nu oväntat dyker upp igen väcks minnen till liv av en husbåt, en pappa och en natt som förändrade allt.
Linn försöker desperat upprätthålla sin perfekta fasad, men ju mer hon kämpar, desto djupare dras hon in i Eivis mörker. Hur långt är Linn beredd att gå för att skydda sitt nya liv? Och vad händer när sanningen inte längre kan hållas dold?

Jag gillade den här boken också, den var rätt välskriven, berättelsen flöt liksom på obehindrat och vissa saker var inte vad man först trodde. Däremot kändes den lite...ytlig är kanske fel ord, men som att man liksom inte riktigt kom karaktärerna in på djupet. Men det kommer kanske en bok till där man får veta mer, vem vet? Den här boken får tre och en halv flyttkartonger av fem möjliga. 

260205

Igår hade jag ett möte med min chef, vi har det en halvtimme varannan vecka, och igår gick nog 20 goda minuter åt att diskutera svensk, dansk och internationell handboll. Sen sa jag stöddigt att jaja, men nu börjar OS/OL och vad har ni danskar då att komma med? Visade sig att de hade någon som kvalat till skeleton, men det var också allt. 

Sen gled vi över till jobbrelaterade grejer och jag tog upp att när jag är med på de här projektmötena som vi haft rätt många av nu på sista tiden så känner jag mig som den utan konkurrens trögaste personen i  hela universum, jag fattar verkligen ingenting, och han bara jamen det är ju inte så konstigt för du har ju inte den bakgrundsinformationen som jag och de andra i gruppen har. Det var ju skönt att få det bekräftat i alla fall så kanske jag slipper känna mig som snäppet ovanför imbecill. Senare på dagen hade vi ett sådant möte, men då fick jag faktiskt en uppgift där jag kände att jag faktiskt kunde bidra med något. 

Utöver det bestämde vi att det blir ett par resor till Danmark för mig under våren, flera dagar veckan innan påsk och så någon dag i veckan efter fast den gången är det bara till huvudkontoret i Köpenhamn för att träffa vad som i vår organisation heter TOP MANAGEMENT, det låter ju så djävla maffigt fast de är väl människor de med. Veckan innan blir det till fabriken som ligger en bra bit bortanför Stora Bält och som känns som världens ände. Tänker att jag ska ta mig dit med tåg som jag gjorde sist, för det funkade ju bra. Dock väldigt oklart om jag kan resa från Nästan-Österlen och vara i Köpenhamn klockan 08.00 SHARP, men det blir ett senare bekymmer, det är långt till påsk. 

Innan jag gick hem skickade jag ett mail till mina kollegor på plats där jag skrev att jag eventuellt skulle jobba hemma som idag eftersom det är orange varning på Österlen och det enligt väderprognosen skulle snöa hela natten även i Nästan-Österlen. Men när jag steg upp i morse hade det inte kommit en flinga och blåste gjorde det inte värre än någon annan dag den här veckan, så jag tog mig till jobbet i alla fall. Får väl se hur det utvecklas under dagen, det ska ju enligt nuvarande prognos övergå från "lätt snöfall" till "snöfall" under dagen. Fast än så länge är det i alla fall uppehåll. 

Skippade träningen igår pga att jag var för djävla TRÖTT helt enkelt. Förutom ett kort pass yinyoga så tillbringade jag kvällen i soffan med en bok, gick och lade mig vid 21, sov som en gris hela natten. Är dock fortfarande trött, så jag ser fram mot att det ska bli helg så man kanske kan få sova ikapp lite. Min man åker till Köpenhamn med sin kompis imorgon bitti och kommer inte hem förrän söndag eftermiddag, så det vankas egentid för mig. Gött. Har heller inget inbokat i helgen, så det blir dubbelgött. Over & out. 

260204

 Men FAN vad jag är trött. Igår tänkte jag att nu ska jag banne mig åka raka vägen hem efter ridningen och gå raka vägen i säng efter duschen, så jag får min skönhetssömn. Jaha, men nähä, så blev det alltså inte. För det första hade de tidigare grupperna dragit över tiden, så vi kom inte igång förrän närmare 19.30. Vilket innebar att vi inte slutade förrän 20.30. Efter stallfixet så satt jag och S kvar en stund i omklädningsrummet och snackade taktik inför kommande styrelse- och årsmöte innan vi kom oss för att masa oss ut till bilarna. Så den där skönhetssömnen blev rätt rejält naggad i kanten. 

Men idag ska jag ingenstans! Har ett jättelångt och gissningsvis jättetråkigt möte idag på förmiddagen i ett sammanhang där jag inte känner att jag bidrar med någonting och p g a att jag inte varit med från början i detta projekt inte heller riktigt fattar vad de andra pratar om (därav tråkigheten), men där det när som helst skulle kunna förväntas av mig att jag steppar upp och börjar bidra. Det är liksom inte heller ett sånt sammanhang där man kan säga Ursäkta, men jag fattar faktiskt ingenting utan jag hoppas att saker har ramlat på plats om eller när det blir aktuellt att jag ska göra något. Men det är så tråkigt att bara sitta och lyssna. Förra mötet var som en sån där evighetslång OÄ-lektion på mellanstadiet när det pratades om inlandsisar och rullstensåsar och man knappt kunde hålla ögonen öppna och bara längtade efter rast. I min låg- och mellanstadieskola fanns det ingenting som hette att "det ringde ut", det fanns heller ingen klocka i klassrummet utan det kändes som att lektionen slutade när läraren bestämde det och att läraren måste älska inlandsisar och rullstensåsar, för helvete vad länge det skulle malas på om det. När det ringde in (genom att läraren öppnade ett fönster och pendlade med en sån där gammal skolklocka med skaft) så kändes det däremot som att det bara gått några minuter. Funderar på om det fortfarande är tvingande att gå ut på rast? Det var det i alla fall när jag gick på låg- och mellanstadiet, minns hur GÖTT det var när man började högstadiet och fick göra som man ville. Rätt ofta smet vi in och spelade rundpingis i gympasalen på rasten och då fick man, om man blev påkommen och det blev man väl rätt ofta, bannor som inte var av denna världen. Frisk luft var tydligen viktigare än fysisk aktivitet, enligt de lärare som varenda rast satt intryckta i sitt pyttelilla lärarrum och bolmade på cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Det var tider det! 

Efter att jag gnetat mig genom denna dag så ska jag åka till Willys och handla, därefter hem och inte göra något speciellt förutom det jag alltid gör: promenad, någon slags träning. Sen soffa och bok. Kanske se någon film med min man, nu när vi kan återgå till normalt tv-tittande efter veckor med handbolls-EM.  

Till stallet istället, v 6 2026, pt 2

Hade Köttbullen igår och det stod skänkelvikningar på schemat. Köttbullen råkar tycka att skänkelvikningar, ja alla former av sidvärtsrörelser, är en ytterst onödig uppfinning så jag var beredd på att få jobba riktigt hårt. Det fick jag också. Men det gav resultat! Mot slutet så var traven så luftig och fin att man knappt kunde tro att det var samma ponny, hon som har så markbundna gångarter och gärna går på bogarna. Tyvärr var det ju dags att sluta då, såklart. Så är det jämt. Men härlig känsla! 

260203

Igår plockade jag ner adventsljusstakarna på jobbet, det kändes som att det var dags för det nu. När jag plockade fram dom i november så var alla rum bebodda och nu gick jag och plockade undan i tomma kontor. Hemma har jag fortfarande adventsstjärnorna uppe, tycker det behövs varje uns av ljus så här års. Fast nu börjar det ju faktiskt bli lite ljusare så att det märks, inte som att man lever i ett djävla grävlingsgryt 24/7. Våra adventsstjärnor är heller inte så värst adventiga utan skulle nog egentligen kunna komma undan som vilken fönsterbelysning som helst om man inte är så petig med detaljerna. Vilket vi inte är, men det är ju också onödigt att ha framme när de inte används. Det där brukar ge sig av sig självt. 

Surfade in på Allentes hemsida för att säga upp abonnemanget eftersom handbolls-EM nu är slut, över, finito. Det var inte alls så enkelt som tjejen som ringde upp mig för att fråga hur det gick påstått, men till slut hittade jag någon slags chattfunktion i alla fall. Chattboten frågade efter anledning och jag svarade att jag inte var nöjd p g a att appen kraschade lite oftare än vad man skulle kunna önska plus att jag fått åtskilliga felmeddelanden om att maximalt antal användare var uppnått trots att det bara var jag som använde appen. Hade kunnat skriva en roman om detta men man hade bara 140 tecken på sig. Då ville chattboten skicka mig till teknisk support och jag fick skriva JAG VILL AVSLUTA vad som kändes som ungefär 10 000 gånger innan den äntligen fattade. Lite som igår när jag inte orkade googla utan frågade Chat-GPT vad den visste om russhingsten Condor och den gladeligen började rabbla upp information om varmblodshingsten Condor född 2007, SWB-valacken Condor, också född 2007 och nån KWPN/SF-hingst från 80-talet med samma namn. Menade jag kanske istället El Condor Pasa, en världsberömd galopphäst? Ge mig mer info!, krävde Chat-GPT och jag svarade "gotlandsruss" fastän jag tyckte jag redan hade varit tydlig med det, men DÅ kunde den servera information om Condor 282, B-premierad russhingst född 1972. Så "russhingst" är tydligen inte tillräckligt mycket inledande fakta för att Chat-GPT ens ska selektera bland informationen. Jaja. Nu är jag i alla fall fri från Allente-abonnemanget och får hoppas att någon annan än ViaPlay ska ha sändningsrättigheterna till nästa handbollsmästerskap. 

Efter jobbet åkte jag hem, strävade ut med hundarna, kom hem och tränade ett pass för axlar och armar på Vibes. Var inte jättejobbigt, men det känns idag så det tog nog där det skulle. Gjorde fotrehab och ett pass yinyoga och sen var det soffan tills det var dags att åka till stallet. 

Sov som en PISSRÅTTA i natt (hur en sån nu sover). Kunde först inte somna och när jag väcktes av klockan kändes det som att jag varit vaken hela natten, vilket i sig är motsägelsefullt eftersom man inte kan väckas om man inte sover. Men det var en usel nattsömn. Hade till och från som kramp i ena vaden, helt ologiskt och oklart varför. Och hjärnan snurrade på med allt möjligt. Suck. Kände mig mer död än levande när jag kravlade mig ur sängen, men det är väl bara att kriga sig igenom den här dagen också. 

Till stallet istället, v 6 2026, pt 1

Igår tog det sannerligen emot när jag skulle till stallet. Fem grader kallt, snålblåst så det kändes som femtio och så är det det där med att masa sig upp ur soffan när man legat där och gonat till sig i värmen. Av med paltorna (bara det är ju en plåga när det är kallt), på med ridkläderna, sätta sig i en iskall bil och vrooma iväg. Fast det blir ju alltid bra när man väl kommer fram. Fick Älskling och med henne är det alltid ett schå med utrustningen för hon har ingen egen sadel utan använder antingen Spanjorskans eller Tösens, så då får man flänga runt och se vilken som råkar vara ledig. Förra veckan hade jag Spanjorskans, det är den sadel som ligger bäst på Älskling, men nu gick hon barnlektion så då fick jag ta Tösens sadel istället. Då visade det sig att Älskling nog gått ner lite i vikt (vilket behövdes) för sadelgjorden var för lång. Och Älskling är av typen bred/rund över ryggen och nästan ingen manke, så man måste spänna ordentligt och flera gånger för annars glider den. Så K fick springa och låna Irländskans sadelgjord istället. Sen var det samma schå lektionen efter, för då var det en som skulle ha Tösen och då får vi stå inne i ridhuset och sadla av och sadla på och springa och byta tillbaks sadelgjorden igen och så vidare. Oh the joy of being en fattig förening. 

Lektionen var på temat bogen in och öppna. Det gick ganska bra, tycker jag. Älskling är inte direkt skolad och nu är hon inte heller riktigt igång eftersom hon har varit halt, så hon stod emot en del framför allt i vänster varv. Hon är känslig och också ibland lite stoig, stannar och kickar efter skänkeln när det inte passar henne och sådär. Men vi kämpar på, och när lektionen var slut kunde jag trava av henne på helt lång tygel och bara använda vikthjälperna för att styra och där pinnade hon på så fin i formen att det var en ren fröjd. Mmm. Älskling. Idag blir det nog Köttbullen. 

En bra man

Har läst En bra man av Tina Trender. Detta är handlingen:

Thomas tyngs av skilsmässan, jobbförlusten och den skakiga relationen till dottern. Med neddragna rullgardiner i den alltför dyra lägenheten krymper hans värld, och hur han än vill göra rätt blir allting ändå fel. Alltmer uppgiven söker han tröst i nätporr och hamnar i ett destruktivt missbruk. Ett ödesdigert misstag sätter allt på spel, något som hotar hans redan bräckliga tillvaro. Då får han ett anonymt meddelande. Någon känner till vartenda felsteg han tagit. Någon som inte vill honom väl ...

Den här boken nominerades till Crimetime Award som "årets deckardebut" 2024, vilket jag tycker är direkt felaktigt för det här var långt ifrån vad jag kallar deckare, möjligen "spänningsroman", men inte riktigt det heller? Har svårt att sätta etikett på den här boken, vilket inte på något vis betyder att jag tyckte den var dålig, för det tyckte jag inte. Den var rätt välskriven och även om jag tyckte att Thomas gjorde en hel del minst sagt korkade val så är det lätt att förstå att det egentligen inte är särskilt mycket som behövs för att allting ska kantra och rasa. Kändes dock lite väl tjatigt och upprepande ibland, och slutet var lite avhugget, men eftersom detta är en planerad serie så får man kanske veta mer i kommande böcker? Den här boken får tre och ett halvt glas whisky av fem möjliga. 

Vad kan hända efter ett möte?

 Som alla säkert frågar sig: VAD kan hända efter ett möte? 

260202

Det finns ju en och annan som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag sitter helt ensam på ett i övrigt tomt kontor i en i övrigt tom byggnad och jobbar. Du kan ju flytta över till andra sidan, föreslår en del, detvillsäga den byggnad som rymmer de andra kontoren. Men det återstår ju en säsong av lilla produktionslinjen och då måste jag ha tillgång till labbet och då blir det ju bara bökigt att sitta någon annanstans än i anslutning till det. Plus att när fastigheten väl är såld så kommer jag ju ändå att få byta kontor på något sätt, så då kan jag väl lika gärna vänta på det. Men det sociala då? undrar andra, och frågar ni mig så tycker jag det fungerar toppen. Minns hur det var förr när vi var så att säga en egen organisation med egna avdelningar och fikarummet blev en punkt dit alla gick på bestämda tider och man träffade andra än de man jobbade med och diskussionerna var många och långa och gick både högt och lågt. Så är det verkligen inte längre, vi har ju omorganiserats ner i en slimmad matrisorganisation där i princip ingen här har varken chef eller kollegor på plats, utan man är bara en del av en kugge i ett jättestort maskineri. Utöver det gjorde smarttelefonernas intåg att folk tillbringade mer tid med att sitta och glo i den än att diskutera en insändare i pappersversionen av lokaltidningen eller händelseutvecklingen i senaste avsnittet av någon tv-serie på fikat. Sen kom covid och efter det har det där med fikaraster som social grej aldrig riktigt återhämtat sig hos oss. Tycker i alla fall jag, men det kan ju bero på att jag är rätt osocial. Funderade på det när jag jobbade hemma två dagar förra veckan, för jag tycker ju det är så outsägligt tråkigt så kanske är jag inte så osocial som jag tror? Bestämde mig därför för att börja dokumentera vad vi egentligen pratar om i fikarummet, för att se om det är något som faktiskt tillför något i mitt liv. Diskussioner kan ju vara väldigt utvecklande, jag har många diskussioner med olika kollegor men kanske inte just dom som jag rent fysiskt möter varje dag. Och kanske inte främst dom där diskussionerna om allt mellan himmel och jord som faktiskt var rätt roliga back in the days. Nu tycker jag det är så roligt längre, och visst vill ni ha HELA LISTAN (som det skulle ha hetat i kvällspressen)? Det får ni i alla fall:

Fikarumssnacket vecka 6
Måndag: hemmakontor
Tisdag: hemmakontor
Onsdag: K:s förstoppade katt (var väl inte så mycket diskussion utan mer en monolog inklusive exakt alla symtom)
Torsdag: Veckans avsnitt av Uppdrag Granskning: Varför tog de Malins bebis? 
Fredag: Att det känns kallare ute när det blåser än vad termometern visar.  

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut med hundarna. Mötte två små barn som varit i någon pulkabacke och åkt. Hälsade på dom sådär som man gör när man möts i en by av storleksordningen att inte alla känner exakt alla, men det är liksom outtalat att man ändå säger hej till alla man möter. Ett av de små barnen (kan ha varit 6-7-årsåldern nånting) hälsade glatt tillbaka och tillade dessutom Ha en trevlig helg! Så otroligt gulligt, det gjorde hela min dag kändes det som. 

Hem och kolla på handboll där inte mycket gick som jag ville på hela helgen. Såg först matchen om femte och sjätte pris mellan Sverige och Portugal som Sverige förlorade. Sedan första semifinalmatchen  mellan Tyskland och Kroatien där jag hejade på Tyskland som faktiskt vann, och sedan andra semin där Island mötte Danmark och jag hejade på Island som förlorade. Igår kollade jag först på bronsmatchen mellan Island och Kroatien, där jag hejade på Island men Krotatien vann. Och slutligen finalen mellan Danmark och Tyskland där jag hejade på Tyskland, men Danmark vann. Jaja, det var väl kul för dom, osv. Nu är handbolls-EM över, tack för det för det har ändå varit roligt. Plus att det är gött att ha något att hänga upp sitt liv på när man ska tröska sig genom de inledande oxveckorna. 

Resten av helgen hände inte mycket. I lördags var jag i stallet på ett möte för att stötta K, det avlöpte bra tyckte jag och jag hade nog egentligen inte behövt vara med, men sånt kan man ju inte veta i förväg. Annars har jag mest legat i soffan och läst och kollat på handboll, när jag inte varit ute och traskat med hundarna eller tränat yinyoga. Är dödstrött på snö och kyla. Det har blåst rejält hela helgen, vilket gör att (helt enligt fredagens fikarumssnack) det ju känns mycket kallare, plus snödrev dårå. Vet inte hur många inlägg på sociala medier jag läst där folk undrar hur vägarna är mellan X och Y och så postar andra bilder på decimetertjockt snölager på och meterhöga drivor vid sidan av vägarna. Men nu verkar vinden ha avtagit för när jag körde till jobbet i morse var det inga som helst problem. Men fortsatt kallt ska det vara hela veckan. S-U-C-K.