Igår tog jag tag i en grej som på riktigt har varit på min "det där borde man verkligen fixa"-jobblista i flera ÅR. Inget akut alltså, bara en grej som ska finnas men som ingen särskilt ofta efterfrågar. Det fanns förstås en version av det inte så ofta efterfrågade, men den var sorgligt ouppdaterad, svåröverskådlig och dessutom i ett format som gjorde att det var väldigt krångligt att uppdatera. Det senare var väl huvudorsaken till varför det här blivit en surdeg av episka mått, men nu närmar sig en revision med stormsteg och då duger det inte att komma dragandes med något som snudd på har fornminnesstatus, om det mot förmodan skulle efterfrågas. Så igår gjorde jag om hela skiten till något som nu är både aktuellt, överskådligt och lättarbetat, vilket väl utom allt rimligt tvivel säkerställer att ingen någonsin kommer att fråga efter det mer. MEN NU FINNS DET I ALLA FALL.
Efter jobbet sprang jag intervaller, det kändes lite tungt och jobbigt men jag försökte peppa mig med att det är då det sker någon form av utveckling (vet inte om det är sant, men jag intalar mig det). Sedan hem, ut med hundarna i trädgården, ut med hönsen i en annan del av trädgården, träna pilates och sen var det dags att samla ihop hönsen igen innan det var dags att åka tillbaks till stan för födelsedagsmiddag med yngsta barnbarnet. Samlade in hönsen och då fattades en av de nya Cream Legbar-hönorna. De tre sover ju fortfarande utomhus även om det är minusgrader, och de har ett litet träd inne i hönsgården som de utsett till Den Ultimata Sovplatsen™ där de kurar ihop sig högst upp. Grenarna till det trädet växer genom nättaket och löven har fallit och lagt sig så att det blivit som ett litet tak av vissna löv, så det regnar inte på dom i alla fall. Hur som helst, igår hade en av dom av någon outgrundlig anledning flaxat upp och satt sig OVANPÅ hönsgården istället för under taket inuti. Fick schasa ner henne och sedan försöka mota in henne i hönsgården utan att någon annan smet ut, vilket var ett djävla företag. Lyckades till slut i alla fall få alla på plats, puh.
Idag väntar en dag fylld av arbete, det går i ett och jag ser inget slut på det någonstans just nu. Men det är bara att kämpa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar